Prima resultat

Numera räknar jag snabba prommisar och spinning! Den här veckan har jag kammat hem fem motionstillfällen.

Men helvete vad ont i arslet det gör att spinna två dar i rad. Pallade inte lika länge som igår, häcken höll på att sprängas.

Älska svett

Spinnande igår. Det gick bra. Ischiasen är mycket bättre. Konstigt.

Och världens bästa spinningslista hade jag satt ihop på Spotify, men då funkar inte uppkopplingen helt hundra i källaren. Så jag fick köra på min gamla löparlista som jag hade i mobilen, och högtalare. Det funkade det med.

I eftermiddag blir det lite spinning igen. Känns så bra. Ah. Svett.

Inflammationen

Jag har en inflammation i ischias. Man får inte spinna då.
Trist för mig. Hej ispåse hej.

Hur löser man det här?

Jevlar vad ont jag har i ischias. Jag har kylt med ispåse flera gånger, allt enligt instruktioner från kiropraktorn.

Nu gäller det att få in bra rutiner med spinningen. Jag kan inte gå ner till cykeln innan Jack har somnat och ikväll så kommer det att bli sent. Men förr eller senare löser sig allt och jag får rutin på det också. Idag har varit en onyttig dag så idag hade ett pass suttit fint. Men det är en dag imorgon också.

Har gjort världens längsta spinninglista på Spotify. Men jag vet inte hur man länkar till sånt annars hade jag gärna gjort det.

Spinna

Kört lite spinning! Eftersom jag inte tränat på länge körde jag bara i 23 minuter. Går ut lite lugnt. Men det var jobbigt! Apiuh. Och jag körde helt tyst, ingen tv och ingen musik. Sen gick jag och körde lite styrka till det här.

Jag har svinont i ischias. Undrar om det blir värre av spinning. Får nog kyla lite idag.

Jag vill ut nu!

Jag tror aldrig att jag varit så sugen på att springa som nu.
Jag tror det är förra årets löpning som spökar, de där gångerna då jag trotsade kylan och körde intervaller på Gubbängsfältet. Jag ser verkligen tillbaka på det med ett löjligt rosa romantiskt skimmer. Jag längtar efter lyckan av att genomfört ett svinkallt svinigt pass.

Idag ska jag och min ovän ryggen gå till kiropraktorn. Kanske blir det en runda imorgon, beror på väder/vind och status på förkylning och diverse andra hälsorelaterade krämpor.

Well.

Det har snöat typ åtta decimeter i natt. Och halsen kärvar.

Simma?

En riktigt förkylning drabbade mig. Nu är jag friskare. Var hemma från jobbet i fredags. Börjar känna mig sugen på att jogga lite igen. Trots snön. Vet att vintertajtsen ligger och väntar på mig. Om jag är ok imorgon kanske jag tar mig en kort runda. Om det är runt minus fem eller varmare. Annars är det nog ingen bra idé.

Har börjat fundera på alternativ träning. Men det är ju så sjukt tidskrävande. Jag älskar ju löpningen eftersom det är bara att göra närsomhelst. Men nu är jag inte riktigt där ändå så jag bör tänka på alternativ.

Men ska man åka och simma... herregu, det tar ju hela kvällen.

Yes

Jaaa, jag kom ut! Seger till mig. Minna vs Minna: 1-0!

Lovar inget

Kanske ska jag ta mig en sväng imorgon. Har haft en svacka som jag inte velat kommentera, därav tystnaden. Så kanske blir det en runda imorgon. Känns som om det behövs.

Liten rullning

Rullade ut på gatan idag igen. I långsamt tempo. Benen är tunga. Hjärnan är trött. Så jag är imponerad av mig själv att jag faktiskt tar mig ut. Det var skönt med luft och svett under mössan. Ja, skönt var vad det var.

Så det blev två rundor den här veckan. Annat kom i vägen. Nästa vecka är jag uppbokad var och varannan kväll så då blir det väl kanske två rundor då med.

Kort och långsamt

Igår mådde jag inge vidare men jag gav mig ut på en lugnt och kort fredagslunk. Det var inge skönt. Benen var tunga och illamåendet blev värre. Men det var skönt efteråt. Sprang så kort att jag knappt var borta... inte ens tre kilometer. Jaja, bättre lycka nästa gång, dvs imorgon. Idag är det lite foto och sen allahelgonaspan på Skogskyrkogården.

4-14-18,88-17

Den här veckan blev det fyra rundor. Korta små rundor på sammanlagt 18,88 km. Under oktober blev det 14 rundor. Jag brukar snitta på 12 så det var ju fint jobbat.

Idag var det mörkt redan kl. 17. Trist. Och i mörkret kom det faktiskt en hel del Halloweenutsmyckade barn. Och jag såg en hel del hus som verkligen gått loss på Buttericks!

Sju nya

Sju sköna kilometrar på nya vägar. Att springa i nya områden är kul. Jag kollar upp kartan på ett ungefär hur jag ska springa och sen försöker jag följa det på ett ungefär.

På vardagskvällar tar jag nästan alltid samma gamla vanliga rundor men när det är ljust passar jag på att hitta lite nytt.

Jej

Ingen fredagsjogg idag. Imorgon blir det och på söndag. Jej.

Jag är tydligen A-K...

Sist jag sprang var det minusgrader, nån enstaka. Idag var det sex plusgrader. Jag hade på mig lika mycket kläder. Det blev onödigt varmt. Idag var det återigen kort och långsamt, det verkar vara min nya melodi. Imorgon blir det såklart fredagsjogg och på söndag långpass.

Tipsade Petra på Maratonbloggen om att man kan springa med polisen i Älvsjö. Blev en stor grej om det! Min fråga till mig själv är varför jag tipsade under den anonyma pseudonymen A-K. Kanske finner jag aldrig ett svar på den frågan.

Jag länkar inte till inlägget för då länkar det tillbaka hit och det vill jag inte. Jag är ju A-K för sjutton. A-K vill förbli anonym. Hahahhaha!

Idag vill jag inte

Nä, fy räven alltså. Jag vill inte gå ut i det här vädret. Burr. Kollar in morgonkvällens prognos och det ser ju betydligt muntrare ut. Torsdag, fredag och söndag it is.

Inget rammel

En snabb liten runda på ganska hala gator. Det var skönt. Men man får se upp så att man inte gör illa sig, antingen parerar man när man springer så att man inte ska ramla - och gör sig illa på grund av det. Eller så ramlar man och gör sig illa på grund av det. Inget av det hände dock idag.

Jag är så glad för jag har sprungit 11 rundor hittills i oktober. Och än är det några dagar kvar så jag kanske hinner med 14 rundor den här månaden. Det vore rekord för i år. Jag satsar på det.

Fantastiskt

Det här tycker jag är fantastiskt. Bodde jag i Älvsjö hade jag lätt hakat på.

Cliffan

Spöregn säger ni. Inte så kul. Vi får se om jag trotsar det i eftermiddag.
Så kallad cliffhanger.

******
NOPE, vi bjöd in oss på tidig middag i Sollentuna istället. Ingen spring idag.

Has

Idag var varje steg tungt, flåset segt och armarna stela. Jag kunde knappt lyfta benen. Men jag hasade mig runt. Nu känns det bra, det var min enda tanke under snigelrundan.

Fredag

Say no more. Fredagsjogg. Ah! Ljuvt. Fast den där snön, isen, nej tack.

Tajt

Om man har som mål att springa tre dagar i veckan och gör sitt första pass på fredagen, då blir det tajt.

Banan och jag

19,32 kilometer den här veckan. Tre gånger. Tillbaka på banan.

Nästan 12

Idag sprang jag långt. Nästan 12 kilometer (11,97 enligt jogg.se). Jag har därmed ont i hela kroppen. Ack så svag jag är. Det var ganska kallt och blåsigt och jag var inte jättevarmt klädd. Men det var fint och skönt och när jag blev trött tänkte jag: njut, snart är du hemma. Då kände jag mig jättelarvig men det funkade.

Fint som snus

Jag längtar tills i eftermiddag. Jag har lovat mig själv en mil.

Vante

Idag ska jag köpa vantar. Det behövs.

Snigeln attackerar

Igår var jag åter igen i valet och kvalet om jag skulle springa. Jag älskar ju mina fredagsjoggar så jag böt om och stack ut. Anledningen till tveksamheten var att jag kände en förkylning komma smygande. Kände mig lite svettig och konstig. Men som sagt jag gick ut. Och gick är typ ordet. Jag sprang tre kilometer i snigelfart. Men det var fantastiskt skönt och förkylningen var som bortblåst. Inga känningar. Idag hoppas jag att det blir tid för en längre runda.

Men det gick till slut

Jag var så grymt osugen, men jag gick ut ändå. Direkt utanför dörren ångrade jag mig och bestämde mig genast för en kortare runda än planerat. Frös den första kilometern, trots 100 lager kläder och mössa. Inga vantar. Måste köpa. Började så småningom komma på bättre tankar och rundan kändes bra. Dock blev den långsam och inte så lång, men det blev. Och nu känns det såklart superskönt!

Not so smart

Det blev inget idag. Det var tanken. Men när jag kom hem vid 18-tiden hade vi en kompis över på middag och middagen drog ut lite på tiden och så vips var det för sent för att springa. Så nu sitter jag här med ont i ryggen från att ha suttit stilla hela kvällen. Bra jobbat.

Slingan

Slingan i området där mina föräldrar bor är verkligen underbar. Idag var naturen så vacker att man nästan blev religiös. Men det är svårt att få bra tider. Det är så många sega uppförbackar som drar ner snittempot ordentligt. Men det är skönt att springa på mjukt underlag och bara andas skogslukt.

Ah, vilket fredagsmys

Medan fredagsmyset värmde i stugorna gick jag ut på en löparrunda. Hade tänkt att gå ut innan middagen men saker och ting gick inte som planerat så då fick jag skjuta på det. Så nu ska jag parkera mitt arsle i soffan med världens största godispåse och en öl... eller vin. Underbart.

Löparlycka

Idag var det reflexväst på.

Och vilken underbar runda. Jag kände det direkt utanför dörren. Jag hade riktigt mycket kraft i benen så jag lät mig själv trycka på. Och det behövdes för det blåste i orkanstyrka. Men det struntade jag i, jag sprang på för allt vad tygen höll. Det var så underbart, helt berusande. 5:22 min/km, sist jag sprang i den farten sprang jag min korta lilla runda, i början av september.

Nu blir det inget förrän till fredag och helgen. Kiropraktorn på torsdag.

Springa

Hela dagen har jag tittat ut genom fönstret och tänk: Usch vad det blåser, inte går man ut och springer i sån här storm. Men innerst inne visste jag att det gör man visst. Det är bara gå ut och ta en kort runda. Det är ju inget man ångrar. Det satt långt inne men tillslut böt jag om och gav mig iväg. Och det var inte så farligt blåsigt. Det var en kort runda och ryggen kändes bra. Ville springa längre men det är väl dumt när jag fått tillsägelse om att springa kort och sakta.

Åtta

Åtta ynka rundor blev det i september. Jag gick ut bra men med ryggskotten föll ju statistiken omedelbart. Jaja, åtta är fler än sju.

Långsamt

Tog en kort långsam runda i eftermiddagssolen. Det var så lugnt att jag varken blev andfådd eller svettig. Och ryggen kändes inte okej. Tyvärr. Det gjorde inte ont men det var inte bra. Konstig känsla. Jag tror inte att det blev värre av en kort lugn runda. Snarare tog ryggen stryk under trädgårdsrajden i förmiddags. Imorgon tar jag en kortis igen.

Två dagars vila

Var hos kiropraktorn idag och han bekräftade att min rygg är uppfuckad. Fast jag ordinerades bara två dagars vila, med aktiv nerkylning, sen får jag ta en kortare runda. Bra. Så lördag it is. Tre kilometer, i sakta lunk.

Dra åt helvete

Ibland känner man att precis allting kan dra åt helvete. Och det är ofta i samband med att man får ryggskott. Två jävla lyft i och ur vagnen bidrog till att jag nu är en invalid och på så dåligt humör att jag imploderar.

Sånt som händer

Den här veckan blir det bara två gånger. Hade tänkt att gå ut idag men jag har mensen from hell så jag stannar inne. Shit happens.

Ont

Jag har ont i foten. Högra foten. Jag kände av det litegrann igår under rundan men det var inge märkvärdigt. Idag är det sämre. Smörjade in med voltaren gel. Hoppas att det hjälper.

Petras frågor

Jag snorpar Petras frågor och svarar på dem.

1. Beskriv din träningsbakgrund lite kort. Varför började du löpträna?
Jag spelade volleyboll i sex år, la av i trean på gymnasiet. Efter det började jag jogga men på grund av utomlandsflytt så la jag av. Började sen på Friskis och körde det i många år. Började springa igen för ett år sedan.

2. Vad är det roligaste med löpning?

Att det är så lättillgängligt. Och att det ger så snabbt resultat på både fysik och psyke.

3. Hur tränar du på ett ungefär?
Jag tränar bara löpning. Man borde variera sig men det gör jag inte... Målet är att springa tre gånger i veckan. Varierar längd efter humör. Har en trekilometersrunda som jag tar när jag inte har nån lust.

4. Har du några förebilder inom löpning och i så fall vilka?

Inga förbilder men inspirationskällor. Det är länkarna i min länklista...

5. Vilka är dina mål med löpningen?

Att aldrig lägga av. Därför vill jag hålla det på en lagom nivå och verkligen få in det i ryggmärgen.

6. Ditt bästa motivationstips?

Att man får ett najsare äs än vad man hade innan...

7. Favoritskor?

Jag har bara ett par. Orkar inte gå ut i hallen och kolla... eller jo... vänta. Saucony. För breeeeeda fötter.

8. Lyssnar du på musik när du tränar?

Jag gjorde förut men i februari gick mina hörlurar sönder och då blev det inga nya. Annars mest rock, typ Nickelback. Blandad med Lady Gaga och 90-talstrance.

9. Dina bästa råd till den som vill komma igång med löpning?

Börja med att bara komma ut några gånger. När du sprungit under en tid (månader) så börjar du lägga upp mål. Och, man måste inte springa lopp. Jag gör det inte, jag behöver inte det för att vara motiverad. Om du bli sjuk, ge inte upp. När du är frisk igen är det bara att springa iväg.

Lite långt

Idag blev det en långrunda. Jag springer ju sällan långt men idag hade jag tillräckligt med ro i kroppen för att bara ligga och rulla på. När jag visste att jag hade två kilometer kvar (och hade varit ute i en timma) ökade jag farten och sista kilometern klämde jag in på 5:02. Kändes bra eftersom jag då var rätt trött i benen.

Det blev två rundor den här veckan, 16,08 km. Fredag och söndag. Ska bli bättre i veckan som kommer.

Det var ju synd

Det spöregnar. Där går gränsen. Igår gick jag ut fastän det regnade, men då regnade det inte SÅHÄR mycket.

Idag gjorde jag nåt stort. Jag gick ut fastän jag verkligen inte hade lust och när det regnade.
Jag ångrar mig inte. Det var skönt. Fredagar avslutas bäst genom en joggingrunda. Helgen startas bäst genom en joggingrunda.

Ahmenda

Ahmeh! Jag var på ansiktsbehandling som tog nästan två timmar. På vägen hem fick jag ett sånt blodsockerfall att jag höll på att kräkas. Jag blev helt genomsvettig. Så... jag var hemma, hetsåt hemlagad pyttipanna och sen var det kväll och mörkt och hela baletten och nu får jag väl lova mig själv att gå ut i alla fall två gånger den här veckan. Beror på om jag är bakis på söndag...

Nope

Idag skulle jag ut och springa. Så jag sa till Kemisten:
- Jag går ut och springer vid halv åtta.
- Aha, du har glömt bort att jag har fotbollsträning idag.
- Ja.

So no run today.

Skönt

Snopet när man springer 9,72 km... kunde jag inte bara ha fortsatt gatan ner en bit.

Dvs... jag visste inte hur långt jag sprungit utan la in rundan på jogg.se när jag kommit in.

Det var en skön runda i alla fall. Länge sen jag sprang långt. För att vara en sån skön härlig höstsöndag var det förvånandsvärt få ute och joggade.

Så, målet uppfyllt, tre rundor! Klapp på axeln till mig. 18,22 km.

Oh yes

Vad underbart det är att ta en löprunda som bara försvinner i och med att man har så mycket kreativa idéer i huvudet. Fem kilometer kändes som en och jag var tillbaka fylld av inspiration. Älska löpning.

Mera mål

Bara tanken på att gå ut och springa fick mig nästan att börja böla. Men ett mål är ett mål och just nu min motivation. Nu har jag sagt tre gånger i veckan och klarar jag inte det (när jag är frisk och skadefri) är jag fan i mig lat.

Så jag bytte om och tog kortisrundan. Och vilket tryck jag hade i benen. Underbart. Jag sprang på i bra fart och kände mig starkt och frisk - och inte det minsta trött. När jag kom hem var jag nästan kräkfärdig - ah, underbar känsla, det var länge sen jag pressade mig som idag. Jag jag tryckte en klase vindruvor från växthuset och så mådde jag bra igen.

Jag är så glad över min kortisrunda. Tre ynka kilometer som gör att jag kan ta mig ut när jag inte vill, för tre kilometer är ju hur kort som helst.

Intressanta uppgifter

Min springahemplan för igår sket sig. Inte har jag sprungit idag heller. Men imorgon kanske. Vem vet! Det är nästan ett måste med ett varv imorgon annars är det svårt att uppfylla målet. Och det vill jag ju. Så imorgon får det bli.

Stick

Det blev tre rundor den här veckan. Fantastiskt. Det trodde jag faktiskt inte. Men eftersom det är mitt mål bet jag ihop och såg till att det blev så.

Jag skulle springa min 8-kilometare idag, men plötsligt så började det bulta och sticka i händerna. Tänkte: nu dör jag väl i en hjärtattack... så jag drog ner på tempot ordentligt och vek av hemåt. Kändes inge bra. Jag tror inte jag hade druckit tillräckligt och var allmänt trött. Nu efter en stor klase vindruvor från växthuset, mycket vatten och ordentlig mat är jag på banan igen.

Oh jej

Tog en femkilometare innan middagen. Lugn lunk. Superskönt. Hoppas att det kan bli en runda imorgon också. Bara träningskläderna hinner torka.

Målblaj

Mitt stående mål är att springa tre gånger i veckan. Hur ska jag hantera min målsättning de veckor de inte blir av? Den här veckan har jag varit lite halvkrasslig. Var ute i måndags och det gick bra, men jag sprang kort. I tisdags var jag inte ute eftersom jag var ute på måndagen... (?). I onsdags var jag ensam hemma med barnet. Igår var det pubkväll med jobbet. Idag är vi bjudna till kompisar. Imorgon hade jag eventuellt planer på att springa hem från jobbet (ja... måste jobba imorgon lördag) men den planen sprack när min kompis bjöd över mig på bebistitt (en vecka gammal bebis vill man ju inte missa). På söndag är det släktträff, hoppas att jag får till en runda på söndagskväll.

Om jag springer både lördag och söndagkväll blir det tre rundor. Ännu har jag chansen. Men det lutar åt att det bara blir en gång till den här veckan.

Ja ja ja

Jag stack ut på en kortisrunda idag. Det var skönt! Jag är så glad över att jag har så lätt för att komma ut. Jag gör ingen stor grej av det. Jag byter om och går ut. That it is.

Ett mål

Mitt mål under hösten är att springa hem från jobbet en gång i veckan. Inte "minst" en gång i veckan. Jag har inte tid att springa mer än en gång så då får det bli min målsättning. De veckor jag inte gör de ska jag redovisa varför det inte blivit så.

Med start nästa vecka.

Oh ja!

Om jag springer hem från jobbet (går ner till Norr Mälarstrand och börjar där) är det exakt en mil hem. Perfekt! Jiha! Måste bara jogga två-tre gånger innan jag kör loss på en mil. Så kanske nästa vecka. Tisdag. För att fira att tidningen är på tryck. Peppar peppar!

Hem

Beroende på friskhet och jobbplanering och hämta-på-dagis-dagar så ska jag denna vecka eller nästa pröva att springa hem från jobbet. Kanske inte hela vägen men större delen. Ska bli superkul att testa!

Höstlöpning

Nu tänker jag att jag har sjukat klart för den här gången. Jag åkte på en dagisförkylning och var hemma från jobbet i två dagar. Jacj var snorig och på dagis. Men det är ju bra trots allt. Är man sjuk är man sjuk, det är "värre" att vara hemma och vabba.

Så nu är det nya tag i veckan som kommer! Härligt! Höstlöpning är underbart! Våt asfalt och hala löv. Jag längtar ut.

Suck

Sjuk.

Föremål

Idag var det tungt i benen. Jag har svårt att få upp hyfsad fart. Springer långsammare nu är i våras/vintras. Men lite snabbare gick det trots allt.

Sprang i villaområden där grillarna gick varma och folk stod på altaner och sippade skumpa. Jag kände mig som ett exotiskt föremål.

Mycket

Oh happy day, idag kom jag ut! Satt långt inne men när jag väl kom ut var det skönt.
Svettades inte förräns jag kom hem. Sånt är lite otäckt. Men när jag väl svettades var det mycket.

Jävla skit

Näe vad värdelöst!

Jag gick ut för att springa men efter typ två minuter sa det slurp i magen och ett toabesök var ett måste. Så jag fick vända och springa hem. Har kört lite situps och armar hemma men det är ju så trist. Men med den här magen kan jag inte ta ett löpsteg. Är det den slajmiga lunchfisken på Hirschenkeller som spökar!

Nya tag på torsdag.

Värdelöst.

Inte en nörd

Idag blev det ingen löpning, vilket resulterar i att det bara blev två ynka rundor den här veckan.
Idag kom en födelsedagsfest i vägen och där serverades bubbel... så... valet föll på det rosa bubblet. Man är ju ingen nörd - springa kan jag ju göra imorgon!

Bada

Det blev ingen vila idag. Solen gick i moln bakom universums största moln så jag stack ut i snigelfart. Inte trodde jag att det var såååå långsamt som 6:25... men what a hell. Solen kom fram under rundan och det var som att springa i en bakugn. När jag var nästan hemma slängde jag av mig skorna och tröjan och hoppade i sjön. Aldrig förut har Mälaren varit skönare.

Att bada efter en joggingrunda är bland det bästa som finns. Sen gick jag hem och åt lammstek och färsk potatis.

Vila

Oj oj vad jag ligger lågt. Jag hade tagit med mig löparkläderna till mina föräldrar igår men iom den mycket efterlängtade värmen hängde jag på stranden och i hängmattan istället. Idag blir det nog en repris av det.

Vanliga skor

Direkt när jag kom ut igår tänkte jag: Men vad tung jag är i benen! Vad är det här?
Så tittade jag ner på fötterna... då hade jag tagit på mig mina vanliga vardagssneakers. Hahaha!

Slow

Jorå, idag var jag ute och rörde på döfläsket. Och jag är förvånansvärt envis på tempot... Bådar inte gott inför Bellman.

Tänker på

Ibland tänker jag: När jag går ut och springer nästa gång ska jag tänka igenom det här ordentligt - och syftar till nåt problem/dilemma eller så. Men det funkar aldrig. Verkar som om huvudet bara måste få vara stilla och få tänka på vad det vill när jag springer, då flyter det på som allra bäst.

Nytt

De senaste gångerna jag har varit ute har jag bara sprungit på måfå. Har haft en ursprungsbana i huvudet men hela tiden ändrat mig längs vägen. Sprungit på nya vägar, nya rundor. Himla najs faktiskt. Idag blev en sån runda. Det var varmt. Hej.

Ah!

Det finns inget bättre att ta sig en runda när man inte känner för det. Jag satt och morrade i stolen och tänkte att jag var alldeles för trött för att springa, men sen så sa jag: Jag är så jävla trött, det är bäst att jag går ut och springer. Så drog jag mig igenom min korta lilla runda på 3,34 km. Heheheh, värsta korta rundan men jag är glad över att den finns för de dagar jag inte känner för att springa kan jag alltid ta den.

Summa

Jag kom hem från Kreta den 16 juli. Sedan dess har det blivit:
8 rundor
43,9 kilometer
4 timmar och 16 minuter.

Inge bra

Igår gick det verkligen åt helvete under rundan. Redan på förmiddagen hade jag lite ont i magen men ingen fara. Men vid halv fyra så kändes allt bra så jag gick ut. Jag bestämde mig för att hålla ett lågt tempo och springa långt. Det kändes bra, inga konstigheter. Men när jag sprungit i 40 minuter tog jag totalt slut. Jag fick lite kramp i magen och det ringde i öronen och jag var knappt svettig. Jag avbröt, svängde av hemåt och joggade jättesakta den närmaste vägen hem. Sen mådde jag pyton. Ont i magen och helt utpumpad. Tog knappt igen mig på hela kvällen utan låg mest i soffan och vad svag. Urk.

Pigg

Jag vet inte om det är en fördel eller en nackdel. Den här piggheten som infinner sig efter en löprunda. Sambon gick och la sig för 40 minuter sedan. Jag är pigg som en speedad iller och kör biceps framför SATC...

Lite snabbare idag

När det äntligen slutat regna (ca kl. 20) stack jag ut på en kort runda. Efter ca en minuts löpning kände jag hur benen verkligen ville trycka på och eftersom jag sprungit ganska långsamt de senaste gångerna bestämde jag mig för att köra på så snabbt jag orkade. Jag visste ju att jag skulle springa kort så jag hoppades på att kunna slå nåt gammalt banrekord. Det blev näst snabbaste tiden på den aktuella rundan.

Regn

Jag sitter och väntar på uppehåll. Det är en sak när det börjar regna när man väl är ute... en helt annan sak att ta sig ut i spöregn.

Svettinferno

Jag märker i min statistik att jag dragit ner ordentligt på snittempot. I maj låg jag på 5:31 och nu ligger jag på 5:50.

Hur kan man bli så fruktansvärt svettig efter en sån kort runda. Jag blir lika svettig efter tre kilometer som efter åtta. Är det under de första tre man sätter standarden eller?

Ett år

Idag är det exakt ett år sedan jag köpte skorna och begav mig ut! Då sprang/gick jag en kortis runt i området. Tre och en halv kilometer på 27 minuter.

Summa för det senaste året:
Sammanlagda kilometer: 742.
Sammanlagda timmar: 71.
Sammanlagda löppass: 123 st.

Springa

Idag sprang jag i linne. Först var det lite kallt. Efter två kilometer var jag tacksam för att jag inte satt på mig mera kläder. Sen började det dugga. Sen regna. Då tänkte jag att jag hade ju inte direkt blivit varmare av en t-shirt... men det hade känts bättre.

Och så tänkte jag på grannen som fått tillbaka sin cancer och tänkte att jag får vara jävligt tacksam att jag kan vara ute och springa. Och att jag ska fortsätta göra det för jag tror att det håller mig frisk, inte minst för Jacks skull.

Idioter

Dagens runda slutade med att jag sprang hem och ringde 112. Precis när jag var nära hemma så hörde jag en moppe bakom mig och plötsligt kör en kille intill mig, på trottoaren, i ashög fart. När han åkt förbi mig asgarvar han åt sina två polare. Jag blev så jävla förbannad. Syftet var ju enbart att skrämma mig och vara jävlig.

Så jag ringde polisen och de larmade ut. De gjorde ju inte mig illa men att göra så i ett villasamhälle där barn finns i var och varannan trädgård är inte ok.

Vilois

Nu har jag vilat och isat ryggjäveln nog. I eftermiddag blir det spring.

Ryggen

I förrgår kväll började jag plötsligt ömma på ryggraden, i svanken. Funderade på hur jag kunnat slå i ryggen så pass att jag fått ett blåmärke där.
Igår när jag var ute kände jag en mild smärta varje steg jag tog men tänkte inte mer på det. Under kvällen blev jag superöm och kunde inte ens luta mig bakåt i soffan för det gjorde så ont. Kändes som om jag blivit slagen med ett basebollträ rakt över svanken. Typ.

Idag hade jag kiropraktortid och han konstaterade att jag hade gått ut för hårt... 12 kilometer är inget man betar av efter nästan fyra veckors stillasittande. I alla fall inte när man är en gammal käring som jag, a 33 år.

Han ordinerade mig iskyla på det ömmande stället (inflammation) och promenader. Promenader my as säger jag. Då sa han att jag fick jogga lugnt och kort om jag ville. Med betoning på LUGNT och KORT.

/Pensionärskroppen

Shorts

Köpte nya shorts idag. Började leta efter korta tajts... eller cykelbyxor om man hellre vill. Jag ville inte. Oh no. Hello stubbar. Jag frågade om de inte hade nån annan typ av shorts - så att jag slapp se ut som om jag sprang i baddräkt. (Ja, jag sa så)

Jo men visst, NIKE har ett par löparshorts i modell tunt tyg med raka ben. Hur bra som helst. Kanske lite korta men det motiverar mig att springa ännu fortare så att ingen hinner se lårdallret.

Att jogga på Kreta

Att jogga på Kreta kräver sin planering. Jag är ju ingen morgonjoggare så det går ju bort. Mitt på dan är det för varmt. På kvällen är det perfekt! Underbart ljumma vindar och stillsam trafik.

Eller?

Det blev inte ett enda springsteg på Kreta. Motionen bestod av benplask i poolen. Att jogga var uteslutet. Det passade inte med våra rutiner som väldigt mycket styrdes av barnen. Men det var ju meningen med resan - att ha det så soft som möjligt (dvs nöjda och glada barn, hahah) och tyvärr funkade det inte med jogg då. Och för att inte tala om trafiken, autobahn hej hej.

Men sen jag kom hem har jag kört två pass. Ganska nära döden på det första men idag gick det bättre.

Summasummarum

Hahah, juni var ju en katastrof när det gällde löpning. Men vad gör det? Jo... det gör ju lite för bikinikroppen men jag tror knappast att jag hade sett annorlunda om jag sprungit några gånger extra... dock hade jag ju känt mig annorlunda.
Nu packar jag ner dojjorna i väskan och hoppas på några rundor i Grekland. Kanske skiter sig det också men... vad gör det?

Jag älskar att springa så jag är inte det minst orolig över att motivationen har sinat. Just i juni har det inte gått ihop någe bra och så lite förkylning på det. Så snart jag är frisk så är jag på banan igen.
Host och snörvel.

Jaaaa

Nja... så sjuk verkar jag ju inte vara. Helt plötsligt glömde jag nämligen bort mig och sa: Jag ska nog springa en runda när jag kommer hem.
Nu blev det visserligen inte av på grund av annat... men imorgon känns ju rimligt!

Men sug

Jo... det var ju av en anledning jag sprang innan jag blev sjuk. Kemisten har nämligen varit sjuk i några dagar (mindre allvarligt med mest halsont)! Så jag visste ju vad som eventuellt var på gång. Idag har jag ont i halsen och snorig och huvudont!

Så det gäller verkligen att passa på när man kan. Hoppas att det går över under dagen.

Jag kan ju

Var inte sugen att springa idag. La mig för att fundera på saken och somnade i soffan. Kravlade mig upp och tänkte: Jag är inte sjuk, jag har inga skador! Så gick jag ut. För förr eller senare blir jag dagisbacillig igen och då KAN jag ju inte gå ut... så det är bäst att passa på när man kan.

Efter ca 1,5 kilometer ville jag dö och vända hem. Men jag lunkade mig igenom mina fem kilometrar och som vanligt kändes det ju underbart när jag kom hem.

3,34

En kort runda för psyket. Alltid lika värt det.

Jippi

Helgen är slut. Inte ett springsteg. I fredags var jag hos kompisar och var hemma vid tolv. Igår var det fotosession inne i stan och gäster på kvällen .Idag var min gravida kompis över och jag fotade henne. Hon gick efter middagen och då var det bums till datorn.

Men imorgon. Hurray!

Långt bort

Tog rundan runt Gubbängsfältet. Där var Eken cup i full gång. Massor av handbollsspelande ungdomar och föräldrar som reste tält. Minns när min kille i gymnasiet spelade Eken cup varje år, jag tyckte att Gubbängen låg sååååå långt borta. Kändes som om han åkte till Haparanda för att spela.

Yey

Ändrade planer gjorde att jag fick en åttakilometersrunda i benen. Passade bra eftersom jag var nyknäckt. Från kiropraktorn alltså.

Det flöt på bra. Varmt och skönt men lite blåsigt. Benen kändes okej och huvudet relativt fräscht.

Yey.

När sker det?

Juni månad är verkligen katastrof på springfronten. Och jag som ska vara i bikini om ett par veckor. Holy cräp. Idag var det biodate. Imorgon är jag ensam hemma med Jack, på fredag ska jag ut, på lördag ska jag in till stan och fota och på söndag ska jag också fota.

Så det blir torsdag. Och förhoppningsvis både lördag och söndag. Då blir det tre gånger.

Och sen så ska ju löparkläderna med till Grekland såklart.

Feber

Ja... som sagt, jag skulle ta en långrunda idag eftersom jag är ledig. Jag skulle bara lägga mig på soffan i några minuter. Då ringde det från dagis och Jack har feber och måste hem. Det blir sällan som man tänkt sig.

Out and about

12 dagars uppehåll. Jag tror inte att jag har haft en sånt långt uppehåll sedan jag började springa i januari.

Det var lite tungt faktiskt. Vet inte om det var psyket eller fyset. Men det var skönt som fan i alla fall. I morgon har jag semester så då blir det en långrunda efter lunch. Oh.

Upp till mig

Blev ingen löpning idag. Och nu ska jag på 34-årsfest. Men jag hoppas att jag tar mig ut en runda imorgon. Det är ju faktiskt upp till mig själv.

Längtar

Jag är inte sjuk längre. Skulle ha kunnat springa igår. Men igår åt jag middag vid 19.30 och då blev det för sent. Idag är jag ensam hemma och Jack ligger och sover. Imorgon ska vi grilla med vänner. Så det blir väl en sväng på lördag. Jag längtar.

Har aldrig förstått dem som tycker att det är svårt att komma igång efter avbrott. Jag längtar ut.

Jeansen på heden

I morse drömde jag att jag var med i Vårruset. Jag sprang med en kompis som aldrig sprungit förut men hon skulle absolut springa med en hare som sprang på 1:25 min/km. Jag sa att så fort kan inte jag springa, hon tyckte att jag var en pessimist.

När startskottet gick (efter flera tjuvstarter) upptäckte jag att jag hade jeans på mig. Sen sprang vi över nån hed med massor av stenar. Sen vaknade jag.

Men suck

Jag var på vårdcentralen igår. Inga bakterier i halsen, virus. Vita prickar och öm i halsen, annars frisk och pigg.
Det kryper i hela kroppen, jag har spring i benen.

Pollen

Jag känner mig deppig. Jag misstänker en annalkande halsfluss. Alla förstårsigpåare säger att så kan det vara med småbarn. Jag säger skit också. Jag mår inte jättedåligt, verkligen inte men jag känner i halsen. Sådär som jag kände för ett tag sen, fast betydligt mildare. Jag avvaktar och ser hur det går. Det klanske är pollen. Hahahah.

Det gör ju att den här helgen passerat utan ett löpsteg och det är så värdelöst. Och jag har ju aldrig känt mig mer sugen eftersom jag konstant kollat maratonbloggar och följt löpare och hejjat.

Hejja

Hade ont i kroppen på torsdagen. Kände mig lite trög hela fredagen. Kom hem och däckade. Avslutade kvällen med feberfrosa och 39 graders feber. Va fan? Idag är jag piggare. Blir inget åka-till-stan-och-hejja-på-maratonlöparna. Vi stannar hemma och badar i poolen.

No more maj

Då var det färdigsprunget för i maj. Maj. Tänk... nu är maj slut. Igen.

Sammanlagt 74,9 km. 12 rundor. Snittfart på 5:31. En liten halsfluss men det märktes knappt att det blev ett uppehåll då. Jag var bara sjuk i fem dagar.

Hej juni. Nu kommer jag.

12 is my middle name

Idag tog jag distansrekord. Jag hade en vag plan om hur jag skulle springa innan jag gav mig ut men jag förlängde den undan för undan. Kände mig riktigt pigg i både psyke och ben. När jag kom hem var jag inte ens andfådd men det var bara bra, jag brukar alltid jaga så mycket när jag är ute men idag tog jag det lugnt. Skön känsla.

Jag sprang så här:


Start i Tallkrogen och sedan längs Nynäsvägen. Tre kilometer mitt på Gubbängsfältet, sen förbi Hökarängen. Hela Örbyleden och 6 km ungefär uppe i Svedmyra. Ner förbi Bea och mot Enskede IP. Svängde av och sprang förbi Hopparbacken. Förbi Enskede värdshus och Stallet och sedan över Sockenplan, förbi Enskede kyrka, genom Margaretaparken och hem. En bra runda.

Mål

Tog en svängom ut i krokarna på kvällen. Var inte alls sugen men det var underbart när det var över. Men det var kallt. Trots att jag hade långärmat frös jag faktsikt en del. Blåsigt.

Funderade en del på mina mål med löpningen och idag känns det som om jag har två. Att springa min sträcka på Bellmansstafetten på ca 25 minuter och att alltid sträva efter tre löppass i veckan. Inga angivna kilometerantal eller tidsförhoppningar på sikt. Just nu vill jag bara ha mina tre pass i veckan.

Kuperat

Ett långsamt pass i extremt kuperad mark fixade jag och Kemisten mitt på dan. Det var varmt. Skönt att springa i lugnt tempo. Jag är på väg att förvandlas till en joggare. Hahahah.

Kläder på tork efter dagens pass.

Åska

Mina tre mest trogna läsare är i nog i skrivande stund på väg till Gbg. Vad den fjärde gör vet jag dock inte. Fotar manuellt kanske.

Själv har jag sprungit fem kilometer. Det var tunga moln på himlen men ínget regn men jag hörde en åsksmäll. Sprang i linne. Kändes sådär eftersom jag var tvungen att dra ner det hela tiden. Måste köpa nya snygga långa. Kanske i helgen. Om gudarna vill och arslet håller.

Fredag

Imorgon far halva Sverige till Göteborg för att springa Varvet. Varvet. Själv ska jag springa fem kilometer efter jobbet och kanske mila på lördag. Känns fint.

Älska löpning

Blev en lite längre runda idag. Det var lite högre fart och lite jobbigare. Men jag låg ändå på springalugntutanatttryckapåfart. Skönt.

Innan jag gick ut satte jag på mig linne och långärmad. Kemisten hävdade bestämt att jag kunde springa i bara linne. Jag tittade på termometern... 19 grader. Så istället för linne och långärmad tog jag linne och t-shirt... för säkerhetsskull... tänk om det bara var 3 plus uppe i Gubbängen. Linne och t-shirt var definitivt överkurs.

Dagar som denna undrar man varför det inte kan vara såhär jämt.

Flyssen

Jag kan inte förklara hur underbart det var att springa 3,34 kilometer i sexminuterstempo.
Jag har - på riktigt - haft abstinens. Men nu sitter jag här svettig och glad.

Jag har inte ens en tillstymmelse till ont i halsen. Känns som en befrielse eftersom jag inte har kunnat svälja på en vecka. Det roliga var ju att jag var helt säker på att det var pollenallergi. Min kollega sa: Men det kanske är halsfluss...
Jag bevarade henne med turreattityd: Va? Skulle JAG få halsflyss? Eh, yrsäkta men, va? Jag? Halsflyss?
Sen smög jag iväg till en spegel och gapade och mycket riktigt... hela halsen full av vita prickar. So much för pollenallergi.

Smyg

Idag är halsontet borta. Kanske smyger jag en trekilometersrunda runt kvarteret i kväll.
Men jag har fem dagar kvar av penicillin kvar.

Söndag

Trots att jag fortfarande har ont i halsen springer jag nog ut ett kort varv imorgon. Måste.

Trist som fan

Inget kunde jag ana när jag sprang sådär snabbt i måndags... men det måste ha varit de sista krafterna på tåget. För några dagar senare tittar läkaren ner i min hals och utan att blinka säger hon: Tio dagars penicillin, tre gånger om dagen, 1 mg.
Halsflussen storlek Grandus Flussus konstaterades på ca 2 sekunder, efter en och en halv timmas väntan på Cityakuten.

Så där sket sig den långledigheten... jag mår bra men har fortfarande satans ont i halsen. Jag hade ju tänkt att springa mil både torsdag och lördag och köra en snabbing på söndagen. Fan.

Paus

Lite sjukdomspaus. Ni kan kolla in den här sålänge. Klassiker.

Snabbt

Sprang som en idiot nu på kvällen. Den snabbaste kilometern på 4:42 och den näst snabbaste på 4:47. Snittade rundan på 5:13.

Det var för övrigt Chefredaktören som kammade hem vinlotteriet på temat Gissa Minnas tid på Kungsholmen runt. Hon gissade på 53:21 och kom därmed närmast.

Utvärdering

Innan loppet:
Ville INTE springa. Hela veckan hade jag en malande röst i huvudet som sa att jag inte ville. Det var prestationsspöket som malde på där inne. Och rädslan för att jag mentalt skulle ge upp och komma i mål på - en för mig - usel tid.

Under loppet:
Jag kände mig ruskigt pigg i benen och kroppen. Det var en härlig känsla.

Störande nog såg jag inte alla kilometerskyltarna. Den första jag såg var 7 kilometersskylten... och då var det ju så dax. Sen såg jag åttan och till sist tian. Och den där 10kilometerssylten ställde det ju till det för psyket. Jag klockade som sagt på 52:51 där, så egentligen borde det vara mitt nya milpers, i alla fall inofficielt för mig och mitt psyke.

Det kändes bara som om jag blev omsprungen. Jag sprang om typ tio personer, max.

Banan var bra och flack. En del uppför runt om i industriområdet i Kristineberg. Mycket hejjande och peppande funktionärer.

Jag tog en klunk sportdryck vid den andra dryckeskontrollen. Hua. Varför då? Skitäckligt. Vatten ska det vara. Sportdryck ger bara en äcklig smak i munnen.

Min enda hejjarklack missade mig så jag var själv tvungen att ropa: TINA!!! så att hon skulle se mig! Hahaha!

Efter loppet:
Grym träningsvärk i benen.

Konstaterar att lopp nog inte är min grej. Jag har bara blivit störd i träningen. Jag har känt att jag inte kunnat gå ut och springa med risken att förstöra inför lördagen. Fånigt.

Men det var ganska kul ändå. Men ändå inte. Men ändå. Men ändå inte.

5:19

Igår när jag gick och la mig kom jag och tänka på den där tiden... det kunde ju inte stämma att jag sprang på 5:00. Kom på att jag skrivit fel... istället för 10,07 km skrev jag in 10,70. Viss skillnad. Så jag ropade hurra för tidigt. 5:19 ska det vara!

VA?

WOW!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag sprang på 5:00 min/km i snitt! Vilket pers!!!!!!!!!!!!!!

Det hade jag aldrig trott! Shit, nu blev jag genast mycket nöjdare.

Resultat

Nu har jag kollat in resultatet och banan är 10073 meter.

Bruttotid: från startskottet till din målgång. Min tid: 54:01

Nettotid: från att du passerat startlinjen tills du passerat mållinjen. Min tid: 53:28

Naturligtvis är det nettotiden som är intressant. Och jag själv klockade mig själv på 53:29! Jag slog mig själv med 45 sekunder. Jag minns att jag kollade på klockan på 10 km och då var den 52:51... men hur fan kunde det ta mig nästan 40 sekunder att springa 73 meter... well well... det är en annan historia.

Plats 101.

Kemisten sprang på 43:19. Netto.

Här kan man läsa SvDs Petras tankar om de där 73 extra metrarna. Jag instämmer. Petra stod förövrigt framför mig i fältet, den rosa kepan lyste strakt!

Jomen visst

De har inte lagt ut de officiella tiderna än, jag väntar spänt.

Loppet är tydligen 10,1 kilometer! Det är ju lite konstigt - fast det blir väl så, svårt att göra exakt såklart. Så strax innan mål stod det en skylt med 10 km och då tittade jag på klockan. 52:51 var klockan då. Jag i mål på 53:29 enligt egen tidtagning. Vi får se vad det officiella resultatet är när Kungsholmen runt släpper listorna.

Jag vill inte

FY fan jag har aldrig känt mig så jävla opeppad för att springa. Jag är den inbillade sjuka. Och just i dag är det där loppet. Suck.

Igår blev jag utjagad från jobbet och smiskad. Min kollega sa nämligen att hon tyckte att det var uselt om jag inte slog hennes gamla tid på 52:20. Ja, jag ska tänka på dig ,tjocktanten, när jag springer sa jag, det ska nog få fart på mig. Då sprang hon efter mig i en jävla fart och hotade med att hon skulle anmäla mig till nåt hundlopp.

Jag har ont i halsen, snuvig och får hjärtklappning när jag går upp för trappan. Tycker jag mig känna...

Rekord

Tog banrekord på en av mina vardagsrundor. Fan vad schysst.

Jag hade ju en plan på att ta en mil i helgen och sen en femma på måndag och en till på onsdag. Men det blev ingen mil i helgen, dels för att jag hade pollenchock igår och dels för att jag inte hade nån lust att springa en mil. Och då tänker jag att jag gör så mycket saker till vardags som jag inte har lust med - och min löpning ska vara lustfull, så då springer jag bara det jag har lust med. Vill jag springa Gubbängsrundan, då gör jag det. Jag siktar ändå inte nånstans med min löpning. Det enda jag vill uppnå med den är njutning. Att jag ska fortsätta att ha löpning som motion hela livet och då måste jag alltid få göra som jag vill med den.

Pollen

Ingen löpning idag. Pollen pollen. I hate you pollen. Imorgon hoppas jag att det går bättre.

Kestine

Jaha... då kommer tiden då man inte vet om man håller på att bli förkyld eller om man är pollenallergisk.
Jag gissar dock på det senare just idag. Kestine is my best friend.

Summan

Summering april:
13 rundor, 78 kilometer och en snittfart på 5:31.

Vänlig själ

Idag blev det ingen fredagsjogg. Tar en mil imorgon, en femma på måndag och en femma på onsdag. Sen måste jag väl vara redo för Kungsholmen runt. Jag har EN peson i hejjarklacken än så länge. En kollega vars kompis också ska springa... så han förbarmar sig över mig också. Ack, var vore man inte utan dessa vänliga själar.

Till jobbet

Idag transportlöper Kemisten till jobbet. Spännande. Återkommer med rapport.

UPDATE: Jorå... han berättar att han sprang i snitt 4:21 och att han ALDRIG nånsin varit så pigg på jobbet.

Man kan ju fråga sig om den här bloggen handlar om mig eller om den där Kemisten.

Åskan

Ja jävlar ibland har man tur. Tio minuter efter att jag kom in från kvällens runda brakade helvetet lös. Vilket åskoväder! Jag stod nere i Jacks rum och plötsligt var det någon som fotade med blixt rakt in genom fönstret och sen PANG! Vilken smäll. Benjaminfikusarna i vardagsrummet tappade alla torra blad och regnet pissade ner. Det blev översvämning på gatan och bilalarmen tjöt. Tur att jag inte hamnade mitt i det.

Jag pinnade på rätt bra idag. Men att hålla på så i en mil kommer inte att funka. Tror att 5:25 - 5:30 är rimligt...

Träna

Nu är det vadslagning på sektionen om mitt Kungsholmenruntresultat. Den som gissar närmast rätt tid kommer att få en vinflaska av alla andra.

På sektionen är vi överlag ganska så träningsvilliga av oss:
Chefredaktören aka maratonlöperskan.
Å aka löpbandslöperskan och agilitykursledaren.
T på webben aka OS-silvermedaljören i simning.
M på webben aka Friskisledaren.
Och T, som inte drar sig för att gå ut och promenera två timmar så fort tillfälle ges.
Och så chefen E, som bygger muskler bara hon tänker på en skivstång.

Friskiskänning

Igår hade vi samkvämsdag på jobbet. En av kollegorna körde ett Friskispass med oss. Idag har jag ont överallt. Speciellt i armar och rygg. Huvva.

Hittade en volleyboll i gympahallen (gymnastiksalen på Kungsholmens branstation). Trots att det är typ 15 år sedan jag slutade spela så att det ändå lite kvar i armar och fingrar. Kul.

Farten

Idag blev det trekvartstajspremiär. Det gick naturligtvis bra. Frös inte ihjäl om vaderna...

Jag och Kemisten sprang helvetsrundan i Vårberg. Den som är omöjlig att springa snabbt. Vi körde fartlek ganska länge och det drog väl upp tempot med några sekunder men benen kändes tunga och huvudet segt och tomt. Jag var tvungen att kämpa för varje fartökning.

Imorgon är det måndag. Bara två veckor kvar till Kungsholmen runt. Känns sådär. Får man ångra sig?

Snitta

Blev åtta svettiga kilometrar idag. Slog banrekord med nästan tre minutrar. Jobbigt.

Jag springer fortfarande i vintertajts... Men steget mellan vintertajts och trekvartstajs känns stort.

Kemisten sprang samma runda... men cirka 10 minuter snabbare än mig. Hhaha, han snittade på 4:05 och jag på 5:26.

Kort

Ingen löpning på hela veckan. Så nu väntar en löpningsfull helg. Rivstartade idag med tre kilometer. Skitsamma att det är kort. Det är löpning från själen.

Jag fattar inte att jag kan bli så genomdränkt av svett under en sån kort runda.

Att springa baklänges

Huvva. 18 kilometer på tre dagar, det känns i benen. Mina arma stackars ben. Ville skriva små där men det stämmer inte - och man vill ju inte fara med osanning.

Idag sprang jag min vanliga runda. Hade som mål att springa snabbt och det gjorde jag. Jag brukar variera mig, så ibland springer jag rundan "baklänges". Idag sprang jag den "som vanligt" och jag tror att det är svårare att få en bra tid då... för den två kilometer långa nedförsbacken förvandlas till en lika lång uppförbacke. Urkas.

Men jag ska inte vara hård mot mig själv... min bästa tid på rundan (baklänges)är 5:10... och idag sprang jag in på 5:15 trots uppförbacken. Så jag är nöjd.

Majl

Idag blev det en mil tillsammans med Kemisten. Jag sprang en runda jag sprungit förut men för Kemisten var det helt nya områden... Vårberg, Skärholmen, Sätra och Bredäng. Så han var tvungen att hålla min fart i sju kilometer, sen hittade han hem på egen hand. Han kom i mål fem minuter innan mig. Jag klockade in på pers med tre minuter (på den rundan alltså). Strax efter 58. Det är en bra tid för mig eftersom det är hell on earth-kuperat.

Det var en jädra motvind stundtals, kändes som om man kunde luta sig allt vad man kunde framåt och ändå inte falla.

Imorgon blir det en kort snabb runda.

Fredagsgrogg vs fredagsjogg

Hade inga tankar på att springa idag. Hämtade Jack som vanligt, åkte till Gubbängen och hämtade paket och tog det allmänt lugnt. När vi kom hem hade sambon dukat upp med lite chips och öppnat en öl. Jag tog ett par chips men på en gång kände jag att det var nåt som saknades. Fredagsjoggen. Jag kunde inte få ro i kroppen så jag böt om och stack ut på en kortis runda. Kom hem genomblöt av svett, nu kan helgen börja.

Så roligt?

Kollegan kom in på rummet:
- Såg du att det var stor special i dag i Metro om... vehettere... om...
- Marathon? Jag såg, men jag ska ju inte springa marathon.
- Näha! Vad ska du springa? Göteborgs varvet?
- Nej! Kungsholmen runt!
- Kungsholmen runt? HAHAAHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAH!

Pers

Idag hade jag tryck i benen så det blev nytt pers på vanliga 5,16-rundan (min allra vanligaste runda). 5:10 snittade jag på. Bästa kilometern tog jag på 4:55. Kändes prima.

Underbart att springa i den fina vårkvällen, massor av folk ute och grillarna tänds runt omkring i alla områden. Nu dryper jag av svett så nu ska jag duscha och sedan vässa geniknölarna iför imorgon måndag...

Lugnt

Idag blev det en långsam mysjogg. Timmarna innan låg jag i fosterställning med huvudvärken från hell, men efter en liten tupplur kände jag mig bättre och drog på mig löparkläderna. Skönt att bara mysjogga utan att titta på klockan. Och med en löneförhandling som närmar sig med storsteg så har man ju ganska mycket att tänka på under rundan.

Hästhavre

Det blev i alla fall en bra start på april. 25 kilometer betade jag av i påsk.

Idag var det en mil. Mitt pers på milen är 54.10 (på träning så det är ju inte helt vetenskapligt). Idag blev det 55:29. Jag undrar hur fan jag fick till den där 54:10-tiden egentligen. Hade jag ätit hästhavre eller? Vid sju kilometer sänktes mitt tempo betydligt men jag lyckades shapa upp mig mot slutet.

Jag tvingade ut Kemisten också. Han är ingen van milare (som om jag är det...) men nu börjar Kungsholmen runt närma sig så det är ju bra om man har sprungit en mil nån gång innan loppet. Det blev inte Sub 40 på första försöket.

Ja ja... jag gör det väl ändå

Om jag nu har varit ute i minus hundra grader och snöstorm hela vintern... då kan ju knappast tio centimeter snö vara en ursäkt för att inte ta milen en dag i april.

Is och snö

Jag borde radera inlägget nedan. 25-27 minuter... jo men visst, fan inte ens Kemis klarar Slingan på 25 minuter. Jag tog den på 28:55 och det är ju pers så jag är nöjd. Kemis sprang på 26:02.

Benen var grymt tunga och spåren fyllda av is och snö. Efter att vi sprungit tillsammans en tag la Kemisten plötsligt in en växel (när han tyckte att uppvärmningen var över) och försvann med lätta små steg i fjärran. Själv flåsade jag vidare i hettan och var tungen att ta av mig tröjan efter en stund. I alla fall den översta... Efter ett tag lättade den väsrta betongen i benen och jag tyckte jag flåsade på rätt bra.

Sen kom jag hem till mina föräldrar och åt så mycket att jag höll på att explodera.

Planing fundering

Jag sitter och funderar på hur jag ska lägga upp dagens runda. Antingen tar jag det lugnt... eller så gör jag det inte. Det är bara fem kilometer så jag lär absolut klara av att springa i femminuterstempo... kanske ska jag satsa på det. Visserligen är slingan jävligt backig och tung. Ser på jogg.se att jag som bäst sprungit den på 31 minuter... då ska jag satsa på 26-27 idag. Och så tar jag en långsammare mil på måndag. Ja, så blir det.

Man kan säga att min uppladdning inför Kungsholmen runt är allt annat än vetenskaplig. Jag gör bara så som jag känner för.

12

Igår blev det en snabb runda. Att springa över fyra kilometer i 5-tempo är en bedrift för mig. Men det går. Men att hålla det tempot i tio kilometer är än så länge bara en önskedröm.

Kemisten har varit mer sjuk än jag under vintern. Men igår tvingade jag ut honom på en runda. Jag sa åt honom att ta min korta 3,34-runda, som jag brukar springa på runt 17. Efter 12 minuter var han tillbaka...

Idag ska vi hem till mina föräldrar då blir det den backiga Mälarrundan.

Måste ut

Idag är det ju nästan spöstraff på att inte gå ut och köra en runda.

Utan mössa

Det blev bara nio ynka pass i mars. Jag brukar springa 12 pass i månaden men nu blev det tre mindre. Förkylning och jobb satte stopp för det.

Idag sprang jag en runda på grusiga vägar, utan både mössa och vantar.

Sex

Min springiskompis sprang premiärmilen på prima 52:18. Åh, om man ändå hade varit där. Surt som fan sa jag som en räv.

Jag lunkade i sex kilometer i sexminuterstempo. Jag är imponerad av att jag i tisdags/onsdags hade feber och var genomdäckad... och sen några dagar senare springer jag sex kilometer. Kroppen är ju otrolig på att återhämta sig. Kanske är det så att ju mer man tränar ju snabbare återhämtar man sig efter sjukdomar. Är man helt otränad tar det mycket längre tid att repa sig.

Så, nu nalkas det tre intensiva jobbtunga dagar och sen är det påsk. Eller pårre som vi också säge. Pårremurre = påskmust.

Sexminuterstempo

Läser senaste Runners world. Först läser jag ledaren. Claes Runheim är i exstas över att allt fler testar löpning. Lite senare i tidningen intervjuar han en ultalöpare som springer 100 km i i fyra-minuterstempo. Och då klämmer Claes till och ifrågasätter om sex-minuterstempo ens kan kallas för löpning. Nej Claes, för att ens få snöra på sig skorna så måste man vara en sån som springer med ryggskott, springer med snön upp till armhålorna, inte äter och är så där skäggigt cool som du Claes. Först då får man kallas för löpare. Mesar som håller sexminuterstemop göra sig icke besvär. Ut ur spåren latmaskar.

Kvantum?

Jag letar efter ett lopp som kan ersätta Premiärmilen. Det enda jag hittar är Kvantumloppet. Hmmm...

WO

Det blir ingen Premiärmil imorgon. Jag är frisk så jag ska ut och springa, men att springa en mil i tävlingsfart är nog inte speciellt smart. Jag tar nog en femkilometare eller nåt imorgon. Och jag se till att leta upp nåt annat lopp jag kan springa inom snar framtid.

Förmodligen inställt

Jag är fortfarande sjuk. Tror att jag har haft lite feber i två dagar, men ändå jobbat. Inte för att jag är nån martyr men det har blivit lite underliga omständigheter på jobbet som kräver en anings mer merjobb...

Idag var chefredaktören snäll och hämtade ut min löparlapp på Löplabbet. Jag var snäll och skulle hämta ut hennes i måndags... men då hade de inte kommit än.

Men om det blir nån Premiärmil för mig är tveksamt. Jag tänker inte springa om jag inte kan gå för fullt. Sån är min lag. Under 55 eller inget alls. Och idagsläget ligger jag på typ enochtjugo.

Men suck

Det verkar som om gårdagens korta runda utlöste en infektion i mig. Hela kvällen hade jag ont i kroppen, alldeles för ont för att bero på tre ynka kilometer. Imorse vaknade jag med en helvetisk huvudvärk och kroppsons. Masade mig till jobbet i alla fall och avverkade några timmar.

Nu har jag ont i leder och är tung i huvudet. Kan komma lämpligare kan man konstatera. Jag har just avverkat en av två dödens veckor på jobbet... veckan som kommer finns liksom inte utrymme att sjuka sig.

Kort runda, många tankar

Jobbat hela dagen, trots helg, och imorgon ska jag dit igen. Så jag behövde verkligen springa av mig lite. Trots att jag har skitont i ryggen (sånt där ont som inte går att massera bort utan måste knäckas bort. Ringde kiropraktorns telefonsvarare idag )och var jättetrött kom jag ut. Och det var ju vår. Klockan var närmare 18, det var ljust och helt isfria gator. Ingen mössa, inga vantar och bara linne, t-shirt och lite tjockare långärmad tröja. Och halsduk. Och byxor såklart.

Jag sprang på i ett lugnt och behagligt tempo och när jag kollade på klockan förväntade jag mig ca 20 minuter, men det var i själva verket 17. Bara sådär, utan ansträngning sprang jag på 5:17. Så jäkla skönt. Jag spurtade visserligen på slutet och var säker på att jag skulle kräkas när jag kom hem... så helt utan ansträngning kanske är att ta i.

På G

Idag var en sån där dag då det kändes som om jag flög fram. Kan ha berott på den extrema halkan. Men fan vad snabbt jag sprang. Jag pinnade verkligen på. Blev knappt andfådd, hörde bara mina jämna lugna andetag i huvudet och det gjorde mig ännu starkare. Siffrorna på pappret ger mig inte rättvisa eftersom underlaget är under all kritik... och det innebär att man får stanna och hasa med jämna mellanrum. Så jag är på g. Jag känner det i benen.

Svinhalt

Jag har aldrig varit med om att det har varit så här halt! Och jag skulle absolut springa utan broddar. Hahah, vilket skämt. Vi var som bambis på hal is. Vissa sträckor var omöjliga att springa, vi fick hasa och trippa fram. Men kompisen drog på ett bra tempo och jag försökte haka på så gott det gick. Vi klockade in på en förvånandsbra tid med tanke på underlaget och att vi fick gå och trippa och zickzacka oss fram mellan isfläckar och vattenpölar.

När jag visste att jag passerat 10 kilometersstrecket stannade jag tvärt. Fanns inte en chans att jag kunde springa en meter till. Kompisen fortsatte enträget uppför hela backen men det kunde jag fetglömma. En mil är en mil är en mil, sa jag.

Bullar

Solen skiner och jag väntar på kompisen. Vi ska springa en mil på bar (nja...) asfalt. Om två veckor står vi mot varandra på startlinjen till Premiärmilen. Då blir det andra bullar.

Broddlös

Idag var första passet utan broddar. Köpte broddarna i mellandagarna och de har varit på sen dess.

Fan vad skönt det var. Kändes som om jag flög fram. Tog ett längre pass än vad jag planerat för det var så himla lättsprunget. Klämde till med bästa tiden nånsin på den här specifika rundan. Slog mitt bästa rekord med 45 sekunder. Om jag fortsätter såhär klämmer jag lätt milen på under 55.

Nu ska jag ta en öl.

Kompisjoggarna

Idag kom vi äntligen iväg, jag och kompisen. Vi tog en 8,5 kilometersrunda runt Årstaviken. Det var soligt och varmt och väldigt mycket folk ute. På Södermalmssidan var vi tvungna att kryssa fram mellan flanörerna, blev ganska mycket tempoväxlingar där.

När vi var på Årstasidan, nära målgången, fick jag den usla idén att vi skulle spurta upp för en av de allra brantaste backarna. Så då gjorde vi det och så fort vi var uppe ångrade vi oss bittert och svor och spottade en lång stund.

Sen fick kompisen en usel idé, vi skulle gena lite genom skogen. Hahah, då var det bara en smal stig och vi var nära att bryta fötterna i den packade snön och var tvugna att gå för att ens ta oss framåt. Men det kompenserade vi genom att spurta sista sträckan hem.

KUL med kompisjogg!

Fredagspass

Fredagspassen är verkligen underbara. Idag tog jag ut friskvårdstimman och åkte hem och pssade på att springa i riktigt guldigt eftermiddagsljus. Gubbängsfältet hade fryst på igen så nu var det inget klafsande i lera.

Sprang av två anledningar. Den ena var för att jag ville och den andra för att jag behövde rensa huvudet. En kollega sa idag att han beundrar hur jag kan behålla mitt lugn mitt i det kaos som jag befinner mig i. Well well...

Jag sprang helt utan att kolla på klockan och när jag bara springer i mystempo då går det långsamt. Men vem fan bryr sig?

Bränsle

Tre komma tre är ändå tre komma tre. Så resonerade jag idag... igen. Att jag ens kom ut berodde enbart på två personer, chefredaktören och Kemisten. Chefredaktören för att hon såg det som en självklarhet att gå ut idag, trots väder och vind och allt annat. Kemisten för att han rätt och slätt bara tyckte att jag behövde det. Han märkte att jag hade bränsle. Och det hade jag.

Jag sprang på ganska bra. I alla fall gick det bra psykiskt. Snabbheten tåls ju att fila på. Känns ju sådär att Premiärmilen närmar sig med stormsteg. Och här håller jag på att dutta runt med små mesiga rundor som är kilometervis från att komma upp i nån anständig kilometersumma.

Jaja. Jag går och kör sextio bicepsgrejjor på varje arm istället. Man springer bra med starka armar har jag hört. Kan ha varit tvååringen som sa det...

Mardrömsrunda

Fy fan vad jobbigt det var idag. Jag sprang inte långt, jag sprang inte fort men ändå var det nog det värsta passet jag nånsin sprungit. Psyket mina vänner, psyket pallade inte med.

Jag begav mig ut utan problem. Klockan två var det sagt och klockan två var jag ute. Efter cirka en minuts jogg kom en svag uppförbacke och då fick jag mjölksyra. Bra början. Då känner man sig stark. Jag kämpade på men efter fem minuter ville jag helst av allt bara grina och gå hem. Och då hade jag trettiofem minuter kvar.

Jag tror att det var fyra saker som bidrog till denna mardrömsupplevelse runt Gubbängsfältet.
1. Jag hade broddar. Det är hemskt med broddar på bar asfalt. Men periodvis var det sånna isbackar så det var inte läge att ta av dem.
2. Jag klädde mig lika varmt som jag gör när det är minus 10 - 15 grader. Inte så smart. Värmeslag är inte att underskatta.
3. Psyket. Jag hade NOLL motivation till att springa. Jag ville inte öka farten, jag ville bara grina och gå.
4. Jag hade ett ständig röst i huvudet som skrek: Jag orkar inte Jag vill gåååå. Hur mycket jag än försökte tänka positivt så skrek den rösten högre.

Jag kämpade mig runt, sur som fan. Och så lovade jag mig själv att aldrig mer springa. Men det löftet ska jag bryta nu i veckan.

Röding

En fundering... jag har lagt märke till att ingen os-deltagare i skidor (andra sporter också) blir röd i ansiktet, hur många mil de än avverkar. En del blir på sin höjd lite rosig om kinderna.
Och så jag... efter tre kilometer är jag helt jämnt pionröd över hela fejset. Jag är lika röd om näsan som om pannan, kinderna och hakan. Har rödheten med kondisen att göra eller? Ju bättre kondis, ju mindre röd.

Lera

Idag fick det bära eller brista. Jag tror att det bar. Med ganska mycket hosta kvar i lungorna begav jag mig ut i långsamt tempo. Det var mycket begagligt. Fortfarande utan musik eftersom jag inte köpt sånnadär skumgrejjer till lurarna än.

På Gubbängen möttes jag av ett snö och lerinferno. Tydligen har man använt Gubbängsfältet som snötipp den senaste veckan. Högarna var flera meter höga. Det var som att springa i en snöborg. Och där traktorerna kört var det ett hav av lera. Klafs klafs.

Lunk lunk. Målet var att komma ut och det gjorde jag. Inte efter nåt schema utan bara efter bästa förmåga. Fan vad sugit att bli sjuk såhär ofta. Ja ja... skam den som ger sig.

Regn?

Ni kanske tror att jag har lagt av. Då tror ni fel. Jag är extremt hostig och då funkar inte minus tio. Men nu ska det ju bli varmare (regn imorgon?) och jag ska bli friskare så snart är jag på igen.

Vilken vecka? Vilken backe?

Eftersom jag inte sprungit sen i fredags, inte följt schemat och haft diverse förkylningsdagar på i otaliga veckor så har jag helt tappat kollen på vilken vecka som gäller i träningsschemat. Jag får väl hitta på nåt.

Jag hostar som en hel... fabrik. Tungt.

Jag tycker att det är roligt när det står såhär i schemat: Spring tre kilometer tills du kommer till en backe.

Stava

Språkpolisen! Är du här också? Du kan nog få ihop en hel del stavfel här med!

Undrar just om Sophie transportlöpte idag. Minus 20. Måste kolla.

Annars är det lugnt här. Jag sprang hem från dagis pga kylan.

Munis femton

Vaknade och såg sol. Underbart! Jag och en kompis hade springdate. Jaha... minus femton. Det går sig icke. Då riskerar jag luftrören för ett tag framöver. Så jag kör lite hantlar och mage istället. Och bakar bullar och bröd.

Fraitag

Jag la på ett kol. Samma korta lilla pytterunda som i förrgår. Men en och en halv minut snabbare den här gången. Kände mig som ett freak när jag sprang i snöyran. Halt som satan var det också.

Chefredaktören skrek till idag när jag sa att jag skulle ut och jogga. Så skällde hon på mig och sa: Det heter inte jogga, det heter springa.

Jag älskar fredagsrundan. Ut direkt efter jobbet och sen ner i soffan och fram med vinet. Eller ölen. Och godiset. Och chipsen. Och Let's dance. Mohahah.

Klump

Ville inte ut och springa. Klump i magen pga mordet. Usch. Men Kemisten tvingade ut mig. Och nu är jag glad för det. En minikort runda. Men det räckte, jag känner mig lite bättre. Löpning läker. Det hjälper. Man måste bara orka ibland. Och då är det tur att man har en som puttar ut en på trappan och ropar: Run Minnert run!

Shiss

Idag hade jag en springplan. Men den fick ställas in. Shit happens.

Veckan

Trots dagisbaciller i början av veckan blev det nästan 2,4 mil den här veckan. Både dagens och gårdagens pass var utan musik i öronen. Igår glömde jag sladden hemma (löprundan både igår och idag utgick från mina föräldrar) så då hade jag inget val. Idag hade jag med mig den men jag sket i det. Det var ganska härligt utan musik.

Jag sprang om en längdskidare idag, i nedförsbacke. Hade hon samma vallare som Helena Johnson eller?

Mil

Idag blev det en mil i tunga snöfyllda spår. Höll på att bli snöblind på Sätrastranden. Ett gigantiskt fält med en smal stig att hålla sig på. Det var omöjligt att titta upp, det gick bara att stirra ner i spåret för att inte trilla omkull.

Fick kämpa mot psyket. Jag hade bestämt mig för att milen fick ta den tid den tog. Men nånstans i bakhuvudet så tyckte jag ändå inte att det var okej. Jag vill springa mot klockan. För mig är sex minuter per kilometer min lägsta fart. Jag vill inte springa långsammare. Men med koll på klockan och på kilometerna såg jag ganska snart att jag låg långt efter sex min/km. Men jag fick övertala mig själv om att förutsättningarna för att springa en mil på 5:15 min/km inte finns just nu. OCH DET ÄR OKEJ!!!!!!!!!!!!

Jag landade hemma på 1:05:00. Så länge har jag aldrig sprungit. Mitt sämsta milresultat är på 01:01:05.

Men jag är jätteglad över att jag sprang, att jag orkar. Och att jag vill. Att jag sällan tvekar och velar innan ett pass, utan jag ser nästan alltid fram emot det. Vi som gör det är fan så bra. Hejja oss.

Inte så kul

Idag blev det ett långsamt pass på gångar/stigar som knappt var upptrampade. Då går det långsamt. Men det gör inget. Känner mig väldigt låg. Jag är fortfarande i chock efter att en av Kemistens kompisar blev brutalt mördad nu i veckan. Det är så hemskt. Jag kan knappt tänka på nåt annat. Får nästan dåligt samvete över att jag kunde vara ute och jogga och inte han. Vila i frid, fina människa.

Våga pressa

När jag är helt slut och helst bara vill stanna och dö så tänker jag på Anders Södergren.
Jag läste ett repotage om honom i Runners world och där säger han såhär:

"Det är många som aldrig prövat att verkligen ta ut sig till max. Många ger sig kanske tre nivåer för tidigt för att man tycker att det är obekvämt eller obehagligt. Jag tror att många kan lära sig något av att verkligen våga pressa sig själv till smärtgränsen. Den ligger längre bort än vad man tror."

Så när jag känner att jag inte orkar mer, då tänker jag på Anders Södergren och så pressar jag mig ännu lite till. Funkar verkligen för mig.

Förresten chefredaktören, är han inte lite lik Snyggpolisen på nåt sätt?

Spurt

Jag körde nåt typ av intervallpass igår kväll. Runt Gubbängsfältet. Det är fint där på kvällarna. De har satt upp extra belysning och varje lyktstolpe lyser i olika färger.

Jag körde först tre km uppvärmning och sen körde jag tre stycken omgångar med fyra stycken 50 sekundersintervaller. Sen två kilometers nervarvning.

När jag var på ingång hem hade jag stenkoll på klockan och fastän jag var så trött så att jag nästan grinade så gav jag mig fan på att jag skulle komma hem innan 50 minuter. Jag landade hemma med en slir på 49:57! YEY! I made it! Tre sekunder till godo är tre sekunder till godo. Så är det. Den spurten gjorde dock ont i hela kroppen. Men det är det värt. Att sega sig i mål är inget för mig.

Nästa vecka

Rundan idag var mycket bra. Hade tänkt att springa längre. Men eftersom Kemis ska till fjällen i nästa vecka kommer det kanske inte ges så mycket springtid så då fick jag (åter igen) planera om mitt springschema. Men det gör ingenting. Det är ju inte på liv och död. Jag blir glad när jag är frisk och kommer ut. Och nu är Jack genomsnorig igen... så vem vet hur denna vecka blir.

Nästa vecka kommer jag (om allt går som det ska och arslet håller) att följa schemat. Med fartlek och bluttanblälek och allt var det är. Men dagarna blir omroddade. Min far vet inte om det än men han kommer att behöva vara barnvakt åt Jack när jag på lördag springer fem kilometer (hemma i hans trakter) och sedan 12 km på söndagen.

4:50

Kemisten slog till på 4:50 km/min. 8,3 km. Jag blir andfådd bara att tänka på det.

Sen gick vi in och kollade in en av våra kompisars resultat på maran. Då blev jag svimfärdig och Kemisten avundsjuk och imponerad... och förbannad la han nu till... Hahahah.

Jag ska

Ja... det är väl så att de dagar man helst inte vill springa av någon anledning (mensvärk, trötthet, hata moddhet mm) är de dagar man VERKLIGEN ska gå ut. Det är då man ska göra det. Så jag gör det. Om några timmar. Kemis ska ta 8-kilometersrundan först. Ska bli spännande vad han får för tid eftersom han ansåg att det gick alldeles för sakta när vi sprang ihop. Själv hade jag siktet inställt på milen. Men eftersom jag får psykbryt på modden tar jag Gubbängsfältet runt, två varv, (kortare än en mil) för där är underlaget bäst.

Modden jag hatar
modden jag ratar
isen jag fruktar
magen den buktar.

(nu lät det ju som om jag var på tjocken men det är jag ju inte, eftersom jag har mensvärk. Det är maten i magen som gör att den buktar)

Skotta

Jag klappade ihop totalt under rundan. Vid sex kilometer tog jag SLUT! Men jag masade mig hem utan att stanna. Men jag var fanimig svimfärdig. Modd och psyke ställde till stora problem för mig. Men icke för Kemisten. Vi kom hem samtidgt... för ca en timma sen... men han har fortfarande inte kommit in utan han har skottat taket på carporten och vallen och hela tomten. Själv la jag mig på golvet. Kröp ur kläderna. Duschade. La mig på sängen... satte mig här i morgonrock.

Fast nu ska jag ta tag i de där hantlarna med fria vikter som jag fick av honom i födelsedagspresent!

33 och 8

Idag fyller jag 33 vackra år. Jag är inte blygsam av mig. Nej, inte i skrift i alla fall.
Jag ska fira genom att ta med mig Kemis ut på en 8 km runda. han tycker att det är jättelångt. Bra början för en som sagt att han siktar på SUB40 tills den 8 maj...

Minus

Minus ett! Hur kunde man tycka att det var kallt i början av vintern? Kallt? Det är ju som värsta bastun. Man blir ju till och med svettig av löprundan.

Comebacken

Idag skedde det. Comebacken. Efter nio dagar i misär så är jag åter igen igång. Halleluja.

Jag hade naturligtvis bestämt mig för att hålla ett lugnt mesigt tempo. Jo... det gick bra... tills jag hamnade mitt i ett löptränande fotbollsgäng med 13-åriga killar. Jag hamnade mitt emellan två av dem. Och för att inte känna mig allt för mycket som en lat kärring fick jag pinna på mycket fortare än vad jag hade lust med. Han som var framför mig hann jag inte ikapp... men han som var bakom mig hann ikapp mig.

Och vilken modd. Mot modd hjälper icke broddar.

Nej

Snöstorm, efterdyningar av en hård förkylning och jogga? Nej. Don't do it. Okej.

Onsdag?

Nu känner jag mig redo igen. Om jag inte behöver sitta sent imorgon, onsdag, och jobba så blir det definitivt en runda. Jag längtar!

Förbättring

Tittade på dokumentären om längdskidlandslaget. Blev helt andfådd av att bara titta.

Jag mår bättre idag. Snart är jag ute igen. Men inte än på ett par dagar.

Positivismen sprudlar

Det är ju tur att blev förkyld NU, när det är så satans kallt. För jag hade ju ändå inte gått ut och sprungit i den här kylan.

En dikt från en sjuk

Mitt huvud är fullt med snor!
I min hjärna det bara bomull bor.
Min lunga är fylld med slem.
Jag inte lämna detta hem.

Nej

Jaha... då var det dax igen... Att ha en tvåårig dagisunge och samtidigt försöka sig på löpning verkar vara dömt att misslyckas. Men skam den som ger sig. Snart går jag på igen.
Jag är glad så länge det inte är vinterkräket.

Fy fan

Okej, här kommer ett lågt inlägg. Är du känslig så får du skylla dig själv om du läser.

Vi sitter och kollar på En annan del av Köping. Micke, med Downs syndrom, är ute och springer i skogen.
Jag: Fan vad låg du är. Sitter du nu och tänker på hur mycket snabbare du är än honom? Du springer minsann en kilometer på fem minuter va? Du är så egocentrisk.
Kemisten: Eh nej nu har du fel Minna. Jag tänker snarare på dig när jag ser honom springa.

Träningsprogram

Fördelen med att haka på ett träningsprogram är ju att man kommer ut och att man kan köra varierat. Nackdelen är ju det dåliga samvetet. Idag skulle jag ha kört ca sju kilometer varav fyra skulle vara fartlek. Men med den här kylan kombinerat med att Kemisten stod hemma och trummade med fingrarna i bordet och väntade på mig... gjorde att jag bara sprang fem kilometer varav två av dem var fartlek. Och då kommer det dåliga samvetet. Men jag ska tänka om. Jag ska tänka att det var ju bra att jag kom ut överhuvudtaget och att jag sprang lite snabbare än vad jag har gjort på ett tag. Men det kändes i halsen. Kändes som om saliven frös till is. För att inte tala om näsan. Från en sak till en annan liksom. Från träningsprogram till snor.

Kallt igen

Nu har det blivit kallt igen. Då är jag inte så stark när det gäller fartlek... Jag tror att jag får köra ett extermt långsamt fartpass idag, så att inte lungorna pajjar. Sonen är ju hemma och är sjuk så jag ligger redan i riskzonen för att bli sjuk. Nu: klä på mig femtiotusen lager kläder, sen lite spring.

Imun?

Nu är det bara att hoppas att jag är imun mot de dagisbacillerna som har tagit över sonen. Annars blir det uppehåll i träningen. Igen.

I hate the snow

Jag är så trött på att springa i snö, is och snömodd. Det finns ju inte en chans att få bra tider, hur mycket man än kämpar på. Kollade in en niokilometersrunda jag har inlagd på jogg.se, och senast jag sprang den (i slutet av november) snittade jag på 5:25 km/min. Idag, när jag tog i som satan gick det inte snabbare än 5:52. Jag skyller allt på underlaget och isdobbarna. Jag är inte i sämre form än då, snarare tvärtom.

Man får bara hoppas att det man kämpar sig igenom nu (snövallar och isbackar) ger prima resultat för resten av våren. För så här kan vi ju inte ha det. I hate the snow. (Hahhah, klippet är från Crocodile Dundee, jag tänker ofta på det där I hate the bush, 1:42 in i klippet)!

Han har sprungit

Sonen har i alla fall sprungit idag. Säkert nio kilometer.

Irriterad

Idag hade det suttit fint med ett riktigt långt pass. Av olika anledningar har jag gått runt och varit jätteirriterad hela dagen så om jag hade fått gått ut och kuta nio kilometer hade jag nog mått bättre. Men det får bli imorgon förmiddag istället.

Och så har det gått och blivit kallt igen. Imorse var det minus elva. Värdelöst.

Kemisten var ute idag på ett kort varv. Första gången på länge eftersom han har varit långsjuk.

Farten

Det blev fartlek i 22 minuter och 43 sekunder idag, ca 4 km. Och förutom det blev det närmare fem kilometer vanlig jogg. Nu är jag varm och mosig efter en lång dusch och ska hasa till soffan och äta överblivna Ballerinakex.

Tjockis!!!!

Idag under sektionsmötet spårade vi ur lite grann och började prata om träning. Chefen berättade det - enligt henne- tråkiga faktum att hon bara behöver titta på en hantel så får jättemuskler. Chefredaktören tyckte att chefen hade ett lyxproblem, själv var hon orolig för att hon skulle bli för slank av alla de mil hon betar av i spåret. Och så berättade hon att för varje kilo man går ner kan man kapa en sekund på sin kilometertid. Då har hon långt kvar för att komma ner i riktigt snabba tider tänkte jag.

Sen kallade hon mig helt oprovocerat för tjockis. Bara sådär! Pah! Och så började hon hetsa mig inför Premiärmilen också. Herregu.

Jag höll som vanligt låg profil.

Morgonen och jag

Alla ni som säger: Jag skulle aldrig springa på morgonen! Ni kan fortsätta att ha den inställningen. Nu har jag provat åt er och det var hemskt.

Det var inte svårt att gå upp. Klockan sex är min vanliga gå upp tid. Kvart över drog jag ut. I snömodd. 50 meter ifrån hemmet fick jag mjölksyra. När jag sprungit fyra kilometer var mitt enda mål att inte börja gå. Då hade jag en kilometer kvar hem. Den var tung.

När jag kom hem räknade jag med att jag skulle sticka in i duschen på en gång. Men när jag kom hem låg jag avsvimmad på golvet innan jag kunde resa mig upp. Hungrig och svettig. Och helt slut.

Så nu vet jag. Morgonjogg är inte för mig. Men jag ska inte säga att jag aldrig ska göra det igen, för det kommer jag säkert. Är tiden knapp i veckorna och jag inte får ihop det på kvällstid... ja, då får det väl bli morgonpass. Hemska tanke. Jag kommer att kämpa järnet för att få ihop löptiden på kvällarna. För det finns en sak som är värre än morgonpass... och det är löpbandet på jobbet.

Morgon

Imorgon går jag upp kl. 06. Klockan 06.15 ska jag vara på väg ut. Kvart i sju ska jag vara hemma igen. Klockan 07.30 ska jag vara på väg till jobbet. Plus minus tio minuter.

Skada?

Men va fan! Kemisten har tydligen också ett liv!
Här har jag planerat att träna onsdag, fredag och söndag.
Och nu säger han att han ska spela innebandy på onsdag. Och då kan ju inte jag gå ut och springa, för vem ska vakta barnet då?

Så då har jag tre dagar att träna fyra pass på. Och dessa tre dagar ligger i rad. Fredag, lördag och söndag. Jaha... hur ska jag lösa detta?

Ps. Skada Kemisten är inte ett val. Jag vet att det var det ni tänkte på - jag har också gjort det men jag tror att det kommer gå ut över mig till slut ändå...

Okej... det blir väl kanske ett morgonpass på onsdag. Har ni hört nåt så galet? MORGONPASS!!!!!!!!!!!

Mjölksyra

En sak är ju säker i alla fall. Det tar i benen att springa i snömodd. Nu får jag mjölksyra av att gå upp och ner för trappan här hemma.

Nu har jag suttit och gått igenom nästa veckans löpning. Jag måste dock rodda om lite i schemat för jag har andra kvällsplaner på tisdagen. Och det inkluderar god mat, gott vin och najsigt sällskap.

Och nu kom jag på att Jack fyller år på torsdag... Det blir till att rodda om ännu lite till. Hmmm, det lutar åt onsdag, fredag och söndag. Hahha, skriv upp det nu i era almanackor!

Korven sprang

Idag satt det verkligen långt inne. Hela dagen hade jag ont i huvudet och var allmänt seg. Sov länge på morgonen och sedan somnade jag på spikmattan en stund.

Men så bestämde jag mig för att ta en kort runda. Enligt Szalkai var det åtta kilometer som gällde. Men det tyckte jag att han kunde stoppa upp i häcken... jag bestämde mig trotsigt för fyra ynka istället. Men när jag väl klädde på mig och kollade upp vilken runda jag skulle ta så ändrade jag mig och bad om ursäkt till Szalkai. Det blev åtta.

Det blev åtta tunga. Det är ju verkligen som att springa i potatismos. Att jag ens höll det tempo som jag gjorde är jag imponerad av. Benen kändes som korvar. Korv och potatismos. Åh vad gott förresten.

Illa

Idag står det 8 km på schemat. Men... jag känner verkligen inte för det idag. Jag vaknade med ett diffust illamående och huvudvärk. Igår var vi hemma hos kompisar som varit magsjuka i början av veckan och Kemisten har haft ont i magen i flera dagar. Så vi får se. Om jag känner mig starkare i eftermiddag blir det ett pass.

Baboon

Jag har träningsvärk. I magen. 15 ynkliga sit ups och min mage bränner. Hahah, underbart ju! Idag är det vila. Imorgon 8 km. Se ya' soon baboon.

Arselfrys

Jag skippade Kemistens tjocka underbrallor (?) idag. Det var ju bara två minus. Det var verkligen frihet att springa utan. Det känns nämligen som om man har på sig dubbla efter-forlossningen-bindor. Inte helt smidigt... Men ash vad arslet frös.

Modden

Jäklars vad det var moddigt idag. Stundtals var det verkligen två steg fram ett steg bak. Så jag är glad ändå att jag lyckas fixa ett hyggligt tempo. Inte som när det var fuktig härlig senhöst direkt, men ändå. Jag är glad för det lilla.

Idag har jag träningsvärk i framsida lår. Det är efter mina Usain Boltrusher. Underbart! Det hände nåt alltså. Känns fantastiskt!

Usain

Vilken skillnad. Bara -4 idag! Det går ju så mycket bättre då.

Har som sagt hoppat på Szalkais milprogram. Får se vad det kan ge för resultat tills i maj. Fokus fokus. Underbart.

Idag var det koordinationslopp. Oh I like. Jag känner mig som Usain Bolt. Not! Men ändå. Det är kul att springa jättefort på ishala gator. Undrar hur fort jag springer på 100 meter. Säkert typ 20 sekunder. Måste hitta en bra raka att klocka mig själv på. Och så får snön gärna försvinna...

Och så anmälde jag mig till Premiärmilen.

Flakes

Det sista jag tänkte innan jag gick ut var: du ska få en tallrik cornflakes med mjölk när du kommer tillbaka.

Kläder

Jag längtar till de dagarna då man bara knyter på sig skorna, tar på sig byxor, träningstopp och linne och sticker ut. Nu tar det tjugo minuter att klä sig. Suckars alltså.

Blöt mössa

Fan vad äckligt. Jag satte på mig löparmössan... som fortfarande var fuktig från söndagens pass. Av okänd anledning åkte den ner i lådan innan den var torr. Sunk. Nu har jag tvättat håret.

Kalluft

Dte blev lite fartlek. Men fan... jag blir irriterad på mig själv. För trots att jag säger till mig själv att jag måste ta det lugnt, så gör jag det inte. Som ett bångstyrigt barn (precis som han som just nu ligger och ropar på mig i spjälsängen).

Men det kändes ändå bra. Men jag tycker att det är jobbigt för lungorna. Känner mig lite kall i dem. Måste nog tina dem med lite te.

Men psyket mår bättre. Tänk om alla bara kunde gå ut och kuta lite då och då, vad mycket bättre vår värld vore.

Inte fartlek i minus sju

Idag har jag ett stort behov av ett löppass. Idag hände det grejjer på jobbet som gjorde att huvudet exploderade och impoderade - på samma gång.
Hade det inte varit så kallt hade jag gått ut och tokkutat. Men det klarar jag inte i den här kylan. Jag får nöja mig med att komma ut överhuvudtaget.

Det är inte optimalt att komma hem kl. 18, äta en supersnabb middag (som mannen min serverade direkt när jag kom hem) på ca 7 minuter och sen gå ut och springa kl. 19.30. Men så blir det ibland.

Funderar att hoppa på ett av Szalkais milprogram. Enligt det är det fartlek idag och det går ju bort. Får bli nån typ av sakta lunk med liten tempohöjning om det känns okej.

Varm

Idag fick jag låna ett par jättetjocka extra byxor av Kemisten. Som jättetjocka cykelbyxor. Det värmde upp häcken avsevärt. Så idag sprang jag häcken varm till den här låten på repeat.

Kungsholmen runt

Nu är jag anmäld. Och Kemisten. Men han hade inget val, jag anmälde honom i smyg.

Och det är milen vi ska springa. Vi är nybörjare. I alla fall jag... Kemisten vet jag inte vad jag ska kalla...

Hejja?

Det var mycket folk ute och sprang idag. Tänkte på Petras inlägg om hur man beter sig mot andra löpare. Jag är en sån där som inte möter med blicken.
Och om nån skulle hejja skulle jag ju naturligtvis hejja tillbaka, men jag skulle förmodligen inte höra det (iom musik i öronen) och då skulle jag uppfattas som asadryg.

Hundjävel

Idag när jag sprang blev jag typ attackerad av en mesig jävla cocker spaniel (i koppel). Jag hatar hundar som gör sånna där utfall mot en. Det här är tredje gången (i livet alltså). Jag fick sån lust att sparka den i bröstkorgen.

Sub 40

Min sambo a.k.a. Kemisten tycker om att springa. Helst korta snabba sträckor (idag är det en vandrande sägen i kompisgänget om när Kemisten sprang 400 meter på en svensexa i somras. Otränad sprang han 400 meter på samma tid som tjejerna gör i SM).
Han är gammal mittfältare så han har sprungit mycket i sina dar. Vi pratar löpning och han säger att han inte gillar att springa långt och imponeras av mig som går ut och springer en mil då och då. Och så pratar vi lite tider... inge mer med det. Han säger inget om eventuella resultat på egna milar.

Så... efter hans fem kilometersrunda idag så räknar han ut att han hade sprungit milen på 52 minuter. Jag säger att det är ju bra. Han säger:
- Ja... fast förut sprang jag ju milen på 42 minuter, otränad.
I samma veva bestämmer han att Sub 40 är hans nya mål. Detta ska bli intressant att följa.

Snart min tur

Nu går Kemisten och byter om. Det är min tur efter honom. Nån måste ju vakta lillsmurfen så vi kan ju inte springa samtidigt. Men det är inte så illa att vakta honom. För då kan man passa på att värma upp genom att dansa till hans favoritmusik och sedan springa runt runt mellan kök och vardagsrum.

Is

Man vet att det är kallt när ens använda snorpapper fryser till is i handen.

Orsa - igen

Det är som sagt 33 mil till Orsa. 3,3 avklarade. Nu ska vi se hur lång tid det tar den här gången... sist tog det 57 st pass.

Luftrör

Jag har verkligen saknat att springa. Och ni som läser här förstår nog vad jag menar. Ni är ju faktiskt likdana som jag. Nu var det åtta dagar sedan jag var ute sist. Så på med xx antal lager kläder och iväg. Termometern visade på - 9.

Förutom att min häck förvandlas till två isblock så gick det ju hur bra som helst. Men jag kände verkligen att jag fick hålla ner tempot. Minsta lilla höjning och det blev jobbigt att andas. Så jag tog mig runt på 6:33-tempo. Bara 3,3 kilometer. Med tanke på att jag har sprungit tre gånger sedan den 13 december ska jag nog gå ut lite försiktig. Sist blev jag ju sjuk och rosslig i luftrören så det är väl bäst att ta det lugnt.

Nu ska det bli kallare i två dagar så jag siktar på söndag igen. Jag längtar.

Tio freaking minus och jag

Håll i hatten. Nu ska jag ut. Det är minus tio. Men nu orkar jag inte vänta länge. 3,3 kilometer blir bra. Dubbar på.

Maxa

Nu är jag ganska frisk så jag skulle kunna jogga en kortis imorgon. Röd dag = springdag. Allt annat är pjosk. Men, jag har en gräns, och den är långt passerad när det är minus 15 grader. Jag får vackert vänta på varmare väder. Så är det bara. Men oj vad jag är sugen. Jag är så avis när jag läser på era springbloggar. Ni bara svischar fram med is mellan framtänderna, härligt att se!

Imorse småsprang jag till dagis men var tvungen att stanna, ansiktet frös ju till is.

Chefredaktören springer ute tills helvete fryser till is, och när det väl har frusit är jag säker på att hon går ut och småjoggar lite i alla fall. Om inte annat kan hon ju stanna inne och mäta både max- och minpuls.

Löplabbet Farsta

Jag har bestämt att jag är frisk på antingen tisdag men absolut på onsdag. Så är det max minus fem då går jag ut. Jag tror inte att det är bra att gå ut och det ligger runt tian. Jag tror att jag gör mig själv en otjänst då. Och på onsdag är man ju ledig så då kan jag springa när det är ljust. I nya fina löparkläder inhandlade till 50% rabatt på Löplabbet Farsta. Bästa Löplabbet Farsta.

Fortfarande

Här är det fortfarande tyst som i graven. Det enda som hörs är rossliga hostningar och snytningar. Men jag inspireras av era andra och snart är jag på G igen.