Jag klappade ihop totalt under rundan. Vid sex kilometer tog jag SLUT! Men jag masade mig hem utan att stanna. Men jag var fanimig svimfärdig. Modd och psyke ställde till stora problem för mig. Men icke för Kemisten. Vi kom hem samtidgt... för ca en timma sen... men han har fortfarande inte kommit in utan han har skottat taket på carporten och vallen och hela tomten. Själv la jag mig på golvet. Kröp ur kläderna. Duschade. La mig på sängen... satte mig här i morgonrock.
Fast nu ska jag ta tag i de där hantlarna med fria vikter som jag fick av honom i födelsedagspresent!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar