Oh ja!

Om jag springer hem från jobbet (går ner till Norr Mälarstrand och börjar där) är det exakt en mil hem. Perfekt! Jiha! Måste bara jogga två-tre gånger innan jag kör loss på en mil. Så kanske nästa vecka. Tisdag. För att fira att tidningen är på tryck. Peppar peppar!

Längtar

Jag är inte sjuk längre. Skulle ha kunnat springa igår. Men igår åt jag middag vid 19.30 och då blev det för sent. Idag är jag ensam hemma och Jack ligger och sover. Imorgon ska vi grilla med vänner. Så det blir väl en sväng på lördag. Jag längtar.

Har aldrig förstått dem som tycker att det är svårt att komma igång efter avbrott. Jag längtar ut.

Jeansen på heden

I morse drömde jag att jag var med i Vårruset. Jag sprang med en kompis som aldrig sprungit förut men hon skulle absolut springa med en hare som sprang på 1:25 min/km. Jag sa att så fort kan inte jag springa, hon tyckte att jag var en pessimist.

När startskottet gick (efter flera tjuvstarter) upptäckte jag att jag hade jeans på mig. Sen sprang vi över nån hed med massor av stenar. Sen vaknade jag.

Mål

Tog en svängom ut i krokarna på kvällen. Var inte alls sugen men det var underbart när det var över. Men det var kallt. Trots att jag hade långärmat frös jag faktsikt en del. Blåsigt.

Funderade en del på mina mål med löpningen och idag känns det som om jag har två. Att springa min sträcka på Bellmansstafetten på ca 25 minuter och att alltid sträva efter tre löppass i veckan. Inga angivna kilometerantal eller tidsförhoppningar på sikt. Just nu vill jag bara ha mina tre pass i veckan.

Vänlig själ

Idag blev det ingen fredagsjogg. Tar en mil imorgon, en femma på måndag och en femma på onsdag. Sen måste jag väl vara redo för Kungsholmen runt. Jag har EN peson i hejjarklacken än så länge. En kollega vars kompis också ska springa... så han förbarmar sig över mig också. Ack, var vore man inte utan dessa vänliga själar.

Träna

Nu är det vadslagning på sektionen om mitt Kungsholmenruntresultat. Den som gissar närmast rätt tid kommer att få en vinflaska av alla andra.

På sektionen är vi överlag ganska så träningsvilliga av oss:
Chefredaktören aka maratonlöperskan.
Å aka löpbandslöperskan och agilitykursledaren.
T på webben aka OS-silvermedaljören i simning.
M på webben aka Friskisledaren.
Och T, som inte drar sig för att gå ut och promenera två timmar så fort tillfälle ges.
Och så chefen E, som bygger muskler bara hon tänker på en skivstång.

Farten

Idag blev det trekvartstajspremiär. Det gick naturligtvis bra. Frös inte ihjäl om vaderna...

Jag och Kemisten sprang helvetsrundan i Vårberg. Den som är omöjlig att springa snabbt. Vi körde fartlek ganska länge och det drog väl upp tempot med några sekunder men benen kändes tunga och huvudet segt och tomt. Jag var tvungen att kämpa för varje fartökning.

Imorgon är det måndag. Bara två veckor kvar till Kungsholmen runt. Känns sådär. Får man ångra sig?

Pers

Idag hade jag tryck i benen så det blev nytt pers på vanliga 5,16-rundan (min allra vanligaste runda). 5:10 snittade jag på. Bästa kilometern tog jag på 4:55. Kändes prima.

Underbart att springa i den fina vårkvällen, massor av folk ute och grillarna tänds runt omkring i alla områden. Nu dryper jag av svett så nu ska jag duscha och sedan vässa geniknölarna iför imorgon måndag...

Hästhavre

Det blev i alla fall en bra start på april. 25 kilometer betade jag av i påsk.

Idag var det en mil. Mitt pers på milen är 54.10 (på träning så det är ju inte helt vetenskapligt). Idag blev det 55:29. Jag undrar hur fan jag fick till den där 54:10-tiden egentligen. Hade jag ätit hästhavre eller? Vid sju kilometer sänktes mitt tempo betydligt men jag lyckades shapa upp mig mot slutet.

Jag tvingade ut Kemisten också. Han är ingen van milare (som om jag är det...) men nu börjar Kungsholmen runt närma sig så det är ju bra om man har sprungit en mil nån gång innan loppet. Det blev inte Sub 40 på första försöket.

Planing fundering

Jag sitter och funderar på hur jag ska lägga upp dagens runda. Antingen tar jag det lugnt... eller så gör jag det inte. Det är bara fem kilometer så jag lär absolut klara av att springa i femminuterstempo... kanske ska jag satsa på det. Visserligen är slingan jävligt backig och tung. Ser på jogg.se att jag som bäst sprungit den på 31 minuter... då ska jag satsa på 26-27 idag. Och så tar jag en långsammare mil på måndag. Ja, så blir det.

Man kan säga att min uppladdning inför Kungsholmen runt är allt annat än vetenskaplig. Jag gör bara så som jag känner för.

12

Igår blev det en snabb runda. Att springa över fyra kilometer i 5-tempo är en bedrift för mig. Men det går. Men att hålla det tempot i tio kilometer är än så länge bara en önskedröm.

Kemisten har varit mer sjuk än jag under vintern. Men igår tvingade jag ut honom på en runda. Jag sa åt honom att ta min korta 3,34-runda, som jag brukar springa på runt 17. Efter 12 minuter var han tillbaka...

Idag ska vi hem till mina föräldrar då blir det den backiga Mälarrundan.

Utan mössa

Det blev bara nio ynka pass i mars. Jag brukar springa 12 pass i månaden men nu blev det tre mindre. Förkylning och jobb satte stopp för det.

Idag sprang jag en runda på grusiga vägar, utan både mössa och vantar.

Sex

Min springiskompis sprang premiärmilen på prima 52:18. Åh, om man ändå hade varit där. Surt som fan sa jag som en räv.

Jag lunkade i sex kilometer i sexminuterstempo. Jag är imponerad av att jag i tisdags/onsdags hade feber och var genomdäckad... och sen några dagar senare springer jag sex kilometer. Kroppen är ju otrolig på att återhämta sig. Kanske är det så att ju mer man tränar ju snabbare återhämtar man sig efter sjukdomar. Är man helt otränad tar det mycket längre tid att repa sig.

Så, nu nalkas det tre intensiva jobbtunga dagar och sen är det påsk. Eller pårre som vi också säge. Pårremurre = påskmust.

Kvantum?

Jag letar efter ett lopp som kan ersätta Premiärmilen. Det enda jag hittar är Kvantumloppet. Hmmm...

WO

Det blir ingen Premiärmil imorgon. Jag är frisk så jag ska ut och springa, men att springa en mil i tävlingsfart är nog inte speciellt smart. Jag tar nog en femkilometare eller nåt imorgon. Och jag se till att leta upp nåt annat lopp jag kan springa inom snar framtid.

På G

Idag var en sån där dag då det kändes som om jag flög fram. Kan ha berott på den extrema halkan. Men fan vad snabbt jag sprang. Jag pinnade verkligen på. Blev knappt andfådd, hörde bara mina jämna lugna andetag i huvudet och det gjorde mig ännu starkare. Siffrorna på pappret ger mig inte rättvisa eftersom underlaget är under all kritik... och det innebär att man får stanna och hasa med jämna mellanrum. Så jag är på g. Jag känner det i benen.

Bullar

Solen skiner och jag väntar på kompisen. Vi ska springa en mil på bar (nja...) asfalt. Om två veckor står vi mot varandra på startlinjen till Premiärmilen. Då blir det andra bullar.

Bränsle

Tre komma tre är ändå tre komma tre. Så resonerade jag idag... igen. Att jag ens kom ut berodde enbart på två personer, chefredaktören och Kemisten. Chefredaktören för att hon såg det som en självklarhet att gå ut idag, trots väder och vind och allt annat. Kemisten för att han rätt och slätt bara tyckte att jag behövde det. Han märkte att jag hade bränsle. Och det hade jag.

Jag sprang på ganska bra. I alla fall gick det bra psykiskt. Snabbheten tåls ju att fila på. Känns ju sådär att Premiärmilen närmar sig med stormsteg. Och här håller jag på att dutta runt med små mesiga rundor som är kilometervis från att komma upp i nån anständig kilometersumma.

Jaja. Jag går och kör sextio bicepsgrejjor på varje arm istället. Man springer bra med starka armar har jag hört. Kan ha varit tvååringen som sa det...

Lera

Idag fick det bära eller brista. Jag tror att det bar. Med ganska mycket hosta kvar i lungorna begav jag mig ut i långsamt tempo. Det var mycket begagligt. Fortfarande utan musik eftersom jag inte köpt sånnadär skumgrejjer till lurarna än.

På Gubbängen möttes jag av ett snö och lerinferno. Tydligen har man använt Gubbängsfältet som snötipp den senaste veckan. Högarna var flera meter höga. Det var som att springa i en snöborg. Och där traktorerna kört var det ett hav av lera. Klafs klafs.

Lunk lunk. Målet var att komma ut och det gjorde jag. Inte efter nåt schema utan bara efter bästa förmåga. Fan vad sugit att bli sjuk såhär ofta. Ja ja... skam den som ger sig.

Mil

Idag blev det en mil i tunga snöfyllda spår. Höll på att bli snöblind på Sätrastranden. Ett gigantiskt fält med en smal stig att hålla sig på. Det var omöjligt att titta upp, det gick bara att stirra ner i spåret för att inte trilla omkull.

Fick kämpa mot psyket. Jag hade bestämt mig för att milen fick ta den tid den tog. Men nånstans i bakhuvudet så tyckte jag ändå inte att det var okej. Jag vill springa mot klockan. För mig är sex minuter per kilometer min lägsta fart. Jag vill inte springa långsammare. Men med koll på klockan och på kilometerna såg jag ganska snart att jag låg långt efter sex min/km. Men jag fick övertala mig själv om att förutsättningarna för att springa en mil på 5:15 min/km inte finns just nu. OCH DET ÄR OKEJ!!!!!!!!!!!!

Jag landade hemma på 1:05:00. Så länge har jag aldrig sprungit. Mitt sämsta milresultat är på 01:01:05.

Men jag är jätteglad över att jag sprang, att jag orkar. Och att jag vill. Att jag sällan tvekar och velar innan ett pass, utan jag ser nästan alltid fram emot det. Vi som gör det är fan så bra. Hejja oss.