Jag har aldrig varit med om att det har varit så här halt! Och jag skulle absolut springa utan broddar. Hahah, vilket skämt. Vi var som bambis på hal is. Vissa sträckor var omöjliga att springa, vi fick hasa och trippa fram. Men kompisen drog på ett bra tempo och jag försökte haka på så gott det gick. Vi klockade in på en förvånandsbra tid med tanke på underlaget och att vi fick gå och trippa och zickzacka oss fram mellan isfläckar och vattenpölar.
När jag visste att jag passerat 10 kilometersstrecket stannade jag tvärt. Fanns inte en chans att jag kunde springa en meter till. Kompisen fortsatte enträget uppför hela backen men det kunde jag fetglömma. En mil är en mil är en mil, sa jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fasen, du är ju grym på att springa fort! jag sprang 11,2 km med snitt på 5:59 förra veckan, och då nästan dog jag!
SvaraRaderaJapp, i vissa lägen är det så. :-D
SvaraRaderaFrida: njaaa, inte direkt men tack ändå.
SvaraRaderaMia: :D