Idag blev det trekvartstajspremiär. Det gick naturligtvis bra. Frös inte ihjäl om vaderna...
Jag och Kemisten sprang helvetsrundan i Vårberg. Den som är omöjlig att springa snabbt. Vi körde fartlek ganska länge och det drog väl upp tempot med några sekunder men benen kändes tunga och huvudet segt och tomt. Jag var tvungen att kämpa för varje fartökning.
Imorgon är det måndag. Bara två veckor kvar till Kungsholmen runt. Känns sådär. Får man ångra sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
men va? du är ju superduktig?
SvaraRadera/hon som bara springer långsamt
Frida: jag känner en hemsk prestationsångest helt plötsligt. Kombinerat av att jag kan få tankarna: äh, jag behöver inte springa fort, jag får ta det långsamt om jag vill.
SvaraRaderaOch så skiter sig allt.
du behöver inte ångra dig, det kommer att gå skitbra!
SvaraRaderaNej, du är ju så himlans snabb! Kör på!
SvaraRaderaDet är därför jag inte vågar springa ett sånt "kort" lopp, då skulle jag också få prestationsångest. Eller, vem försöker jag lura, jag har prestationsångest inför Varvet med!
SvaraRadera