Lera

Idag fick det bära eller brista. Jag tror att det bar. Med ganska mycket hosta kvar i lungorna begav jag mig ut i långsamt tempo. Det var mycket begagligt. Fortfarande utan musik eftersom jag inte köpt sånnadär skumgrejjer till lurarna än.

På Gubbängen möttes jag av ett snö och lerinferno. Tydligen har man använt Gubbängsfältet som snötipp den senaste veckan. Högarna var flera meter höga. Det var som att springa i en snöborg. Och där traktorerna kört var det ett hav av lera. Klafs klafs.

Lunk lunk. Målet var att komma ut och det gjorde jag. Inte efter nåt schema utan bara efter bästa förmåga. Fan vad sugit att bli sjuk såhär ofta. Ja ja... skam den som ger sig.