Igen

Efter förkylning och knäont och efter flera kvällar där annat prioriterades så kom jag till slut ut idag. Finns det något bättre än att springa i eftermiddagssolen och alla träden sprakar.

Knäna kändes bra. Tempot var ok. Såg min skugga vid ett tillfälle och jag såg ut som en stor tung tant som sakta masade sig fram. Det kändes inge vidare. Men skitsamma.

Kort och långsamt

På grund av sjuk sambo så känner jag mig också lite sjuk. Men jag vågade mig ut på en riktigt kort smygarrunda ändå. 18 minuter var jag ute och när jag kom hem skrek det lilla barnet i högan sky...
Undrar om det inte är nåt på G i kroppen, bäst jag lägger mig tidigt, vill inte bli sjuk (Vill man nånsin det?)

Jej

Ingen fredagsjogg idag. Imorgon blir det och på söndag. Jej.

Nope

Idag skulle jag ut och springa. Så jag sa till Kemisten:
- Jag går ut och springer vid halv åtta.
- Aha, du har glömt bort att jag har fotbollsträning idag.
- Ja.

So no run today.

Att jogga på Kreta

Att jogga på Kreta kräver sin planering. Jag är ju ingen morgonjoggare så det går ju bort. Mitt på dan är det för varmt. På kvällen är det perfekt! Underbart ljumma vindar och stillsam trafik.

Eller?

Det blev inte ett enda springsteg på Kreta. Motionen bestod av benplask i poolen. Att jogga var uteslutet. Det passade inte med våra rutiner som väldigt mycket styrdes av barnen. Men det var ju meningen med resan - att ha det så soft som möjligt (dvs nöjda och glada barn, hahah) och tyvärr funkade det inte med jogg då. Och för att inte tala om trafiken, autobahn hej hej.

Men sen jag kom hem har jag kört två pass. Ganska nära döden på det första men idag gick det bättre.

Jippi

Helgen är slut. Inte ett springsteg. I fredags var jag hos kompisar och var hemma vid tolv. Igår var det fotosession inne i stan och gäster på kvällen .Idag var min gravida kompis över och jag fotade henne. Hon gick efter middagen och då var det bums till datorn.

Men imorgon. Hurray!

Fredagspass

Fredagspassen är verkligen underbara. Idag tog jag ut friskvårdstimman och åkte hem och pssade på att springa i riktigt guldigt eftermiddagsljus. Gubbängsfältet hade fryst på igen så nu var det inget klafsande i lera.

Sprang av två anledningar. Den ena var för att jag ville och den andra för att jag behövde rensa huvudet. En kollega sa idag att han beundrar hur jag kan behålla mitt lugn mitt i det kaos som jag befinner mig i. Well well...

Jag sprang helt utan att kolla på klockan och när jag bara springer i mystempo då går det långsamt. Men vem fan bryr sig?

Bränsle

Tre komma tre är ändå tre komma tre. Så resonerade jag idag... igen. Att jag ens kom ut berodde enbart på två personer, chefredaktören och Kemisten. Chefredaktören för att hon såg det som en självklarhet att gå ut idag, trots väder och vind och allt annat. Kemisten för att han rätt och slätt bara tyckte att jag behövde det. Han märkte att jag hade bränsle. Och det hade jag.

Jag sprang på ganska bra. I alla fall gick det bra psykiskt. Snabbheten tåls ju att fila på. Känns ju sådär att Premiärmilen närmar sig med stormsteg. Och här håller jag på att dutta runt med små mesiga rundor som är kilometervis från att komma upp i nån anständig kilometersumma.

Jaja. Jag går och kör sextio bicepsgrejjor på varje arm istället. Man springer bra med starka armar har jag hört. Kan ha varit tvååringen som sa det...

Lera

Idag fick det bära eller brista. Jag tror att det bar. Med ganska mycket hosta kvar i lungorna begav jag mig ut i långsamt tempo. Det var mycket begagligt. Fortfarande utan musik eftersom jag inte köpt sånnadär skumgrejjer till lurarna än.

På Gubbängen möttes jag av ett snö och lerinferno. Tydligen har man använt Gubbängsfältet som snötipp den senaste veckan. Högarna var flera meter höga. Det var som att springa i en snöborg. Och där traktorerna kört var det ett hav av lera. Klafs klafs.

Lunk lunk. Målet var att komma ut och det gjorde jag. Inte efter nåt schema utan bara efter bästa förmåga. Fan vad sugit att bli sjuk såhär ofta. Ja ja... skam den som ger sig.

Munis femton

Vaknade och såg sol. Underbart! Jag och en kompis hade springdate. Jaha... minus femton. Det går sig icke. Då riskerar jag luftrören för ett tag framöver. Så jag kör lite hantlar och mage istället. Och bakar bullar och bröd.

Shiss

Idag hade jag en springplan. Men den fick ställas in. Shit happens.