Pigg

Jag vet inte om det är en fördel eller en nackdel. Den här piggheten som infinner sig efter en löprunda. Sambon gick och la sig för 40 minuter sedan. Jag är pigg som en speedad iller och kör biceps framför SATC...

Idioter

Dagens runda slutade med att jag sprang hem och ringde 112. Precis när jag var nära hemma så hörde jag en moppe bakom mig och plötsligt kör en kille intill mig, på trottoaren, i ashög fart. När han åkt förbi mig asgarvar han åt sina två polare. Jag blev så jävla förbannad. Syftet var ju enbart att skrämma mig och vara jävlig.

Så jag ringde polisen och de larmade ut. De gjorde ju inte mig illa men att göra så i ett villasamhälle där barn finns i var och varannan trädgård är inte ok.

Lugnt

Idag blev det en långsam mysjogg. Timmarna innan låg jag i fosterställning med huvudvärken från hell, men efter en liten tupplur kände jag mig bättre och drog på mig löparkläderna. Skönt att bara mysjogga utan att titta på klockan. Och med en löneförhandling som närmar sig med storsteg så har man ju ganska mycket att tänka på under rundan.

Sexminuterstempo

Läser senaste Runners world. Först läser jag ledaren. Claes Runheim är i exstas över att allt fler testar löpning. Lite senare i tidningen intervjuar han en ultalöpare som springer 100 km i i fyra-minuterstempo. Och då klämmer Claes till och ifrågasätter om sex-minuterstempo ens kan kallas för löpning. Nej Claes, för att ens få snöra på sig skorna så måste man vara en sån som springer med ryggskott, springer med snön upp till armhålorna, inte äter och är så där skäggigt cool som du Claes. Först då får man kallas för löpare. Mesar som håller sexminuterstemop göra sig icke besvär. Ut ur spåren latmaskar.

Kort runda, många tankar

Jobbat hela dagen, trots helg, och imorgon ska jag dit igen. Så jag behövde verkligen springa av mig lite. Trots att jag har skitont i ryggen (sånt där ont som inte går att massera bort utan måste knäckas bort. Ringde kiropraktorns telefonsvarare idag )och var jättetrött kom jag ut. Och det var ju vår. Klockan var närmare 18, det var ljust och helt isfria gator. Ingen mössa, inga vantar och bara linne, t-shirt och lite tjockare långärmad tröja. Och halsduk. Och byxor såklart.

Jag sprang på i ett lugnt och behagligt tempo och när jag kollade på klockan förväntade jag mig ca 20 minuter, men det var i själva verket 17. Bara sådär, utan ansträngning sprang jag på 5:17. Så jäkla skönt. Jag spurtade visserligen på slutet och var säker på att jag skulle kräkas när jag kom hem... så helt utan ansträngning kanske är att ta i.

På G

Idag var en sån där dag då det kändes som om jag flög fram. Kan ha berott på den extrema halkan. Men fan vad snabbt jag sprang. Jag pinnade verkligen på. Blev knappt andfådd, hörde bara mina jämna lugna andetag i huvudet och det gjorde mig ännu starkare. Siffrorna på pappret ger mig inte rättvisa eftersom underlaget är under all kritik... och det innebär att man får stanna och hasa med jämna mellanrum. Så jag är på g. Jag känner det i benen.

Fredagspass

Fredagspassen är verkligen underbara. Idag tog jag ut friskvårdstimman och åkte hem och pssade på att springa i riktigt guldigt eftermiddagsljus. Gubbängsfältet hade fryst på igen så nu var det inget klafsande i lera.

Sprang av två anledningar. Den ena var för att jag ville och den andra för att jag behövde rensa huvudet. En kollega sa idag att han beundrar hur jag kan behålla mitt lugn mitt i det kaos som jag befinner mig i. Well well...

Jag sprang helt utan att kolla på klockan och när jag bara springer i mystempo då går det långsamt. Men vem fan bryr sig?

Bränsle

Tre komma tre är ändå tre komma tre. Så resonerade jag idag... igen. Att jag ens kom ut berodde enbart på två personer, chefredaktören och Kemisten. Chefredaktören för att hon såg det som en självklarhet att gå ut idag, trots väder och vind och allt annat. Kemisten för att han rätt och slätt bara tyckte att jag behövde det. Han märkte att jag hade bränsle. Och det hade jag.

Jag sprang på ganska bra. I alla fall gick det bra psykiskt. Snabbheten tåls ju att fila på. Känns ju sådär att Premiärmilen närmar sig med stormsteg. Och här håller jag på att dutta runt med små mesiga rundor som är kilometervis från att komma upp i nån anständig kilometersumma.

Jaja. Jag går och kör sextio bicepsgrejjor på varje arm istället. Man springer bra med starka armar har jag hört. Kan ha varit tvååringen som sa det...