Bada

Det blev ingen vila idag. Solen gick i moln bakom universums största moln så jag stack ut i snigelfart. Inte trodde jag att det var såååå långsamt som 6:25... men what a hell. Solen kom fram under rundan och det var som att springa i en bakugn. När jag var nästan hemma slängde jag av mig skorna och tröjan och hoppade i sjön. Aldrig förut har Mälaren varit skönare.

Att bada efter en joggingrunda är bland det bästa som finns. Sen gick jag hem och åt lammstek och färsk potatis.

Lite snabbare idag

När det äntligen slutat regna (ca kl. 20) stack jag ut på en kort runda. Efter ca en minuts löpning kände jag hur benen verkligen ville trycka på och eftersom jag sprungit ganska långsamt de senaste gångerna bestämde jag mig för att köra på så snabbt jag orkade. Jag visste ju att jag skulle springa kort så jag hoppades på att kunna slå nåt gammalt banrekord. Det blev näst snabbaste tiden på den aktuella rundan.

No more maj

Då var det färdigsprunget för i maj. Maj. Tänk... nu är maj slut. Igen.

Sammanlagt 74,9 km. 12 rundor. Snittfart på 5:31. En liten halsfluss men det märktes knappt att det blev ett uppehåll då. Jag var bara sjuk i fem dagar.

Hej juni. Nu kommer jag.

Flyssen

Jag kan inte förklara hur underbart det var att springa 3,34 kilometer i sexminuterstempo.
Jag har - på riktigt - haft abstinens. Men nu sitter jag här svettig och glad.

Jag har inte ens en tillstymmelse till ont i halsen. Känns som en befrielse eftersom jag inte har kunnat svälja på en vecka. Det roliga var ju att jag var helt säker på att det var pollenallergi. Min kollega sa: Men det kanske är halsfluss...
Jag bevarade henne med turreattityd: Va? Skulle JAG få halsflyss? Eh, yrsäkta men, va? Jag? Halsflyss?
Sen smög jag iväg till en spegel och gapade och mycket riktigt... hela halsen full av vita prickar. So much för pollenallergi.

Snabbt

Sprang som en idiot nu på kvällen. Den snabbaste kilometern på 4:42 och den näst snabbaste på 4:47. Snittade rundan på 5:13.

Det var för övrigt Chefredaktören som kammade hem vinlotteriet på temat Gissa Minnas tid på Kungsholmen runt. Hon gissade på 53:21 och kom därmed närmast.

5:19

Igår när jag gick och la mig kom jag och tänka på den där tiden... det kunde ju inte stämma att jag sprang på 5:00. Kom på att jag skrivit fel... istället för 10,07 km skrev jag in 10,70. Viss skillnad. Så jag ropade hurra för tidigt. 5:19 ska det vara!

VA?

WOW!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag sprang på 5:00 min/km i snitt! Vilket pers!!!!!!!!!!!!!!

Det hade jag aldrig trott! Shit, nu blev jag genast mycket nöjdare.

Resultat

Nu har jag kollat in resultatet och banan är 10073 meter.

Bruttotid: från startskottet till din målgång. Min tid: 54:01

Nettotid: från att du passerat startlinjen tills du passerat mållinjen. Min tid: 53:28

Naturligtvis är det nettotiden som är intressant. Och jag själv klockade mig själv på 53:29! Jag slog mig själv med 45 sekunder. Jag minns att jag kollade på klockan på 10 km och då var den 52:51... men hur fan kunde det ta mig nästan 40 sekunder att springa 73 meter... well well... det är en annan historia.

Plats 101.

Kemisten sprang på 43:19. Netto.

Här kan man läsa SvDs Petras tankar om de där 73 extra metrarna. Jag instämmer. Petra stod förövrigt framför mig i fältet, den rosa kepan lyste strakt!

Rekord

Tog banrekord på en av mina vardagsrundor. Fan vad schysst.

Jag hade ju en plan på att ta en mil i helgen och sen en femma på måndag och en till på onsdag. Men det blev ingen mil i helgen, dels för att jag hade pollenchock igår och dels för att jag inte hade nån lust att springa en mil. Och då tänker jag att jag gör så mycket saker till vardags som jag inte har lust med - och min löpning ska vara lustfull, så då springer jag bara det jag har lust med. Vill jag springa Gubbängsrundan, då gör jag det. Jag siktar ändå inte nånstans med min löpning. Det enda jag vill uppnå med den är njutning. Att jag ska fortsätta att ha löpning som motion hela livet och då måste jag alltid få göra som jag vill med den.

Att springa baklänges

Huvva. 18 kilometer på tre dagar, det känns i benen. Mina arma stackars ben. Ville skriva små där men det stämmer inte - och man vill ju inte fara med osanning.

Idag sprang jag min vanliga runda. Hade som mål att springa snabbt och det gjorde jag. Jag brukar variera mig, så ibland springer jag rundan "baklänges". Idag sprang jag den "som vanligt" och jag tror att det är svårare att få en bra tid då... för den två kilometer långa nedförsbacken förvandlas till en lika lång uppförbacke. Urkas.

Men jag ska inte vara hård mot mig själv... min bästa tid på rundan (baklänges)är 5:10... och idag sprang jag in på 5:15 trots uppförbacken. Så jag är nöjd.

Is och snö

Jag borde radera inlägget nedan. 25-27 minuter... jo men visst, fan inte ens Kemis klarar Slingan på 25 minuter. Jag tog den på 28:55 och det är ju pers så jag är nöjd. Kemis sprang på 26:02.

Benen var grymt tunga och spåren fyllda av is och snö. Efter att vi sprungit tillsammans en tag la Kemisten plötsligt in en växel (när han tyckte att uppvärmningen var över) och försvann med lätta små steg i fjärran. Själv flåsade jag vidare i hettan och var tungen att ta av mig tröjan efter en stund. I alla fall den översta... Efter ett tag lättade den väsrta betongen i benen och jag tyckte jag flåsade på rätt bra.

Sen kom jag hem till mina föräldrar och åt så mycket att jag höll på att explodera.

Sex

Min springiskompis sprang premiärmilen på prima 52:18. Åh, om man ändå hade varit där. Surt som fan sa jag som en räv.

Jag lunkade i sex kilometer i sexminuterstempo. Jag är imponerad av att jag i tisdags/onsdags hade feber och var genomdäckad... och sen några dagar senare springer jag sex kilometer. Kroppen är ju otrolig på att återhämta sig. Kanske är det så att ju mer man tränar ju snabbare återhämtar man sig efter sjukdomar. Är man helt otränad tar det mycket längre tid att repa sig.

Så, nu nalkas det tre intensiva jobbtunga dagar och sen är det påsk. Eller pårre som vi också säge. Pårremurre = påskmust.

Mil

Idag blev det en mil i tunga snöfyllda spår. Höll på att bli snöblind på Sätrastranden. Ett gigantiskt fält med en smal stig att hålla sig på. Det var omöjligt att titta upp, det gick bara att stirra ner i spåret för att inte trilla omkull.

Fick kämpa mot psyket. Jag hade bestämt mig för att milen fick ta den tid den tog. Men nånstans i bakhuvudet så tyckte jag ändå inte att det var okej. Jag vill springa mot klockan. För mig är sex minuter per kilometer min lägsta fart. Jag vill inte springa långsammare. Men med koll på klockan och på kilometerna såg jag ganska snart att jag låg långt efter sex min/km. Men jag fick övertala mig själv om att förutsättningarna för att springa en mil på 5:15 min/km inte finns just nu. OCH DET ÄR OKEJ!!!!!!!!!!!!

Jag landade hemma på 1:05:00. Så länge har jag aldrig sprungit. Mitt sämsta milresultat är på 01:01:05.

Men jag är jätteglad över att jag sprang, att jag orkar. Och att jag vill. Att jag sällan tvekar och velar innan ett pass, utan jag ser nästan alltid fram emot det. Vi som gör det är fan så bra. Hejja oss.

Spurt

Jag körde nåt typ av intervallpass igår kväll. Runt Gubbängsfältet. Det är fint där på kvällarna. De har satt upp extra belysning och varje lyktstolpe lyser i olika färger.

Jag körde först tre km uppvärmning och sen körde jag tre stycken omgångar med fyra stycken 50 sekundersintervaller. Sen två kilometers nervarvning.

När jag var på ingång hem hade jag stenkoll på klockan och fastän jag var så trött så att jag nästan grinade så gav jag mig fan på att jag skulle komma hem innan 50 minuter. Jag landade hemma med en slir på 49:57! YEY! I made it! Tre sekunder till godo är tre sekunder till godo. Så är det. Den spurten gjorde dock ont i hela kroppen. Men det är det värt. Att sega sig i mål är inget för mig.

Modd

Idag var det kallare än när jag sprang sist. Och jäklar vad jag fryser om häcken när jag springer. Fläsket liksom fryser till is och hänger och slänger som två isblock nedanför ryggen. Får skaffa nåt för att åtgärda.

Siktade på att springa i 6 min/km tempo. Jag låg före i tid under hela rundan men på slutet kroknade jag. Men jag snittade på 5:56 så jag är nöjd.

Det är verkligen tungt att springa i modd. Känslan av ett steg fram och två bak är konstant.

Jippi

Jag sprang milen på 54:10. Jippi.

Rocky och jag

Ut i regnet bara. Klafs klafs. Det är nåt med att springa i regn, man känner sig extra mycket Rocky springer uppför trapporna. Tuff och stark. Och snabb. Sekunderna kryper neråt på min vanliga runda, den som är strax över fem kilometer, runt Gubbängen och Sockenplan. När jag sprang den första gången snittade jag på 6:03 och sprang den alltså på 30:55.

Idag snittade jag på 5:17 och sprang på 27:17. Det är en ganska bra förbättring på tre månader.

Men när jag springer i den här tempot måste jag verkligen kämpa, då är det inga stunder av lathet, jag måste tänka på att springa fort hela tiden. Jag brukar även variera mig, ibland springer jag åt ena hållet och ibland åt andra. Och när jag springer den baklänges (som idag) så avslutas det med en brant backe, då vill jag kräkas.

Tankar

Nu har jag summerat november. Liksom förra månaden blev det 12 rundor. Alltså, i genomsnitt tre gånger i veckan. Jag tror inte att jag har varit sjuk den här månaden... eller har jag... man glömmer så fort. Ryggskotten var i början av november men det läkte fort.

Det har kännts bra iallafall och jag har ökat tempot marginelt sen förra månaden. Men man ska ju skynda långsamt så jag tar det lugnt! Har lite känningar i vristen och i sidan av knät så just nu känns tre gånger i veckan som max, annars blir det risk för skador.

Känns bra att vara igång och snart ska jag nog anmäla mig till Kungsholmen runt. En mil. Ska bara fundera ut målsättningen.

Jag är nöjd

Idag gick det bra. Måste ha varit de nya brallorna. Jag sprang 8,89 km på 48:02. Om jag hade haft samma tempo i 1,1 kilometer till hade jag klockat in på ca 54 minuter, strax under 55 i alla fall. Sista kilometer tog jag på 4:54. Det betyder att jag borde äta kokostoppar idag. God I am good.

Kort och fort

Idag gick jag ut innan middagen. Efter en lång t-banefärd hem... eftersom gröna linjen hade fel på sig. Så det var skönt att kuta ett kort varv innan jag landar i soffan med mat, öl, vin och godis.

Jag sprang snabbt. I alla fall för att vara mig. Det var kul. Jag gillar att springa fort. Men jag orkar inte så länge, men tre kilometer gick prima. Om ett tag orkar jag fem.