Utvärdering

Innan loppet:
Ville INTE springa. Hela veckan hade jag en malande röst i huvudet som sa att jag inte ville. Det var prestationsspöket som malde på där inne. Och rädslan för att jag mentalt skulle ge upp och komma i mål på - en för mig - usel tid.

Under loppet:
Jag kände mig ruskigt pigg i benen och kroppen. Det var en härlig känsla.

Störande nog såg jag inte alla kilometerskyltarna. Den första jag såg var 7 kilometersskylten... och då var det ju så dax. Sen såg jag åttan och till sist tian. Och den där 10kilometerssylten ställde det ju till det för psyket. Jag klockade som sagt på 52:51 där, så egentligen borde det vara mitt nya milpers, i alla fall inofficielt för mig och mitt psyke.

Det kändes bara som om jag blev omsprungen. Jag sprang om typ tio personer, max.

Banan var bra och flack. En del uppför runt om i industriområdet i Kristineberg. Mycket hejjande och peppande funktionärer.

Jag tog en klunk sportdryck vid den andra dryckeskontrollen. Hua. Varför då? Skitäckligt. Vatten ska det vara. Sportdryck ger bara en äcklig smak i munnen.

Min enda hejjarklack missade mig så jag var själv tvungen att ropa: TINA!!! så att hon skulle se mig! Hahaha!

Efter loppet:
Grym träningsvärk i benen.

Konstaterar att lopp nog inte är min grej. Jag har bara blivit störd i träningen. Jag har känt att jag inte kunnat gå ut och springa med risken att förstöra inför lördagen. Fånigt.

Men det var ganska kul ändå. Men ändå inte. Men ändå. Men ändå inte.