Sammanfattning

Vad kul det blir att sammanfatta decembers löpning. Kan ju sammanfatta det med två ord: sjuk = uppehåll.

Nu hann jag med två ynka pass innan jag åkte dit igen.

Så det blev sammanlagt nio pass, 60 kilometer.

Nya tag nästa år. Nu ska jag på stor nyårsfest. Med en näve näsdukar i bhn...

Surt

Jag skulle ju gå ut och mila med kompisen idag. Ringde henne och hon var redo... men vilket antiklimax... jag kunde nästan inte säga hej på grund av halsen.

Mina ögon är sådär varma och svidiga.

Igen! Igen?

Jag är så förkyld. Igen. Jag är helt snurrig och totalt igentäppt och har knappt nån röst. Det här med dagisbarn alltså...

Jag har aldrig varit sjuk så här ofta förut. Det är så trist. Buhu.

Älska Löplabbet

Det finns ju bloggar som inspirerar. Petra på SvD har en sån. En sån där blogg som jag verkligen längtar till att den uppdateras! Och som en äkta follower så gick jag idag till Löplabbet i Farsta och köpte sånna här. Och där hade de rea på kläder. Så jag köpte en NIKE-tischa för en hundring och löpartajts till våren. Jag letade efter en rumpvärmare också men hittade inga hotpants som jag kunde förlika mig med så jag drar på mig ett par tajta boxershorts över trosorna istället.

När jag hade betalat för mina broddar, kläderna och ett par nya vantar frågade jag nåt om broddarna. Då berättade försäljaren att han har fått känningar på sidorna av fötterna av dem, att de liksom klämmer ihop fötterna lite och det kan kännas om man har breda fötter! Och det har ju jag! Jättebreda. Så då plockade han fram ett par som jag fick låna. Han sa: ta ett varv i dem här så får du känna hur de känns. Så lämnar du tillbaka dem efter nyår.

Man bara älskar Löplabbet.

Och det kändes mycket bra. Jag lät ju som en armé pensionärer när jag kom springades men de fäste bra på de snöiga moddiga isiga gångbanorna.

Freeze äs

Kan Petra kan jag. Imorgon.

En fråga

Jag skickade just ett sms till min kompis:
Vad sägs om en mil på nyårsafton förmiddag/lunch och sen fest på kvällen?

Hon sa ja.

I Orsa

Jag är framme!!!! 330 km är avklarade! Jag är i Orsa!

Jaha... då får jag väl springa hem igen. Hoppas inte att det tar lika många månader...

Modd

Idag var det kallare än när jag sprang sist. Och jäklar vad jag fryser om häcken när jag springer. Fläsket liksom fryser till is och hänger och slänger som två isblock nedanför ryggen. Får skaffa nåt för att åtgärda.

Siktade på att springa i 6 min/km tempo. Jag låg före i tid under hela rundan men på slutet kroknade jag. Men jag snittade på 5:56 så jag är nöjd.

Det är verkligen tungt att springa i modd. Känslan av ett steg fram och två bak är konstant.

Micron

Nu har Kemisten kört skorna i micron och gett sig ut i spåret. Hahha, han hade glömt dem ute i snöovädret så de behövde en upptining! Själv ska jag svida om för att bege mig ut när han kommer hem. Jag siktar på 8 km.

Skönt

Jag har grym träningsvärk. Imorgon går jag ut igen.

Frisk

Jag gjorde det. Jag är så nöjd, jag är på G igen. Efter två veckors uppehåll är jag återigen frisk.

Det var moddigt, det är tungt att springa i. Jag har ju inte sprungit i snön. Den kom när jag var sjuk.

Jag tog en av mina favoritrundor, en flack skön bana. Tanken var att jag skulle springa det kortare varvet men väl ute kändes det så pass bra att jag sprang vidare.

Många blogginlägg skrevs i huvudet under rundan, de handlade om detta:
- Att min nya tränings-bh är värdelös.
- Att jag blev trött i benen efter 25 minuter.
- POSE-metoden.
- Att jag skrev blogginlägg...
- Att jag sprang väldigt långsamt. (vilket jag faktiskt inte gjorde med facit i hand, jag trodde jag snittade på ca. 6:45 när det i själva verket var 6:15).
- Att det är så befriande att inte springa för att jaga kalorier utan för att springa för att man vill - och att man vill snabbare och bättre på att just springa.
- Att jag glömt snorpapper... vilket innebar att jag var tvungen att raggarsnyta mig massor av gånger och sen torka av resterna med vanten.
- Att det är underbart att känna snöflingorna smälta mot sina varma kinder.

Lucka 25.

Pirrig

TV4 har som vanligt tvingat ut nån stackars meterolog i skidbacken. Och hon berättade att snöoväder är på väg in. Jaha, så då är det vä'l bara att sväälja kaffet och dra på sig tajtsen. Jag känner mig konstigt nog förväntansfull och pirrig... Hahha, över ett varv runt Gubbängsfältet liksom.

Ingen mes

Idag ska det ske. Men vädret är hemskt. Jag som sett fram emot min nypremiär. Fantiserat om kallt väder och knarrande underlag. Men idag töar det och blåser. Kul. Men har man sagt att man ska gå ut - då gör man det. Jag är ju ingen mes heller. Jag viker mig icke för väder.

Eftersom jag råkade klicka i "mat jag vill ha" som etikett därnere får jag göra ett tilllägg. Jag vill ha... ja... en apelsin kanske.

Sad but true

Gud vad jag är sorglig. Jag har sån träningvärk i biceps efter att ha burit tunga kassar igår.

Nära sköt en hare

Idag var jag faktsikt nära att komma ut. Men idag lät jag mörkret stoppa mig. Hade det varit ljust en stund till hade jag gått ut. Så... jag måste nog se mig som frisk nu. Så på fredag blir det garanterat löpning! Jag längtar!

Inte bättre

Fan det blir ju inte bättre. Idag är jag till och med hemma från jobbet. Det är som om nån monterat in en bomb i huvudet på mig.

Valen i soffan

Jag är fortsatt strandad i soffan. Jag kan inte andas genom den vänstra näsborren. Så jag väljer den andra. I fredags blev jag matförgiftad av indiern vid jobbet. Kul. Och snön vräker ner. Jag läser Runners world och fnissar åt Ulrika Johanssons svar. Hon verkar kul. På jogg.se är det nu en stor lucka i träningsdagboken. Medan alla andra luckor i december är fyllda av glittriga presenter och erbjudanden är min lucka fylld med snor, huvudvärk, spyor och snö.

Räknas det?

Jag sprang hem från t-banan efter jobbet. Kände inte för att gå i snöyran, så då sprang jag. I mina snowboots. Kändes inte så farligt halt, men mycket snö är det!

Imorse fick ryggen sig ordentligt med stryk när jag plöjde genom snövallarna med vagnen. Inte bra. Inte bra alls.

Förkyld is my middlename

Sprängande huvudvärk och genomtäppt näsa. Det kommer nog ta några dagar innan löparskorna knyts på...

Mjölksyra

Idag gick jag ut på en vanlig runda. Träningsvärk i baksidan av låren. Försökte mig på lite fartlek men man kan säga att mina tempoökningar var blygsamma och jag fick mjölksyra. Sista kilometern tog jag dock på 4:48.

Bulle och jos

Japp... jag sprang en mil. Kom hem, åt lite mat, duschade och sen la jag mig på sängen och slocknade som ett ljus. Sov stenhårt i 40 minuter medan Jack och Kemisten byggde IKEAmöbler bredvid mig. Sen vaknade jag och det enda jag kunde tänka var kanelbulle och jos. Så då åt jag det. Nu är jag på banan igen.

Jippi

Jag sprang milen på 54:10. Jippi.

Oups

Nu ska jag snart gå ut och springa långt. Och med långt menar jag cirka en mil. Jag är långt ifrån Snorkfröken som förra helgen "råkade" springa 3,3 mil.

Mas

Jo, jag gick ut och nu känner jag mig piggare. Men jag är fortfarande på uselt humör. Trodde att det skulle lätta under passets gång men det gjorde det inte. Kanske hade gjort det om jag sprungit snabbare. Nu masade jag på i ett jättelungt tempo som knappt gjorde mig andfådd. Tills sista kilometern såklart, då tryckte jag på.

Kände lite av den där konstiga smärtan. Det är i de allra nedersta magmusklerna på nåt sätt, och ut mot höfterna. Och på insidan av låren. Nån som vet?

Höftböjaren

Idag är det torsdag och jag behöver verkligen gå ut ett varv. Mest för psyket. Men jag undrar om jag inte dragit på mig nån typ av inflamation i höftböjaren. Jag får så ont där efter att jag sprungit. Det kan vara i livmodern också, men det borde inte göra ont på samma sätt. Har läst lite om det på olika forum och jag misstänker att höftböjaren är mitt problem, det strålar neråt i benet i vissa lägen. Jag hoppas på höftböjaren i alla fall. För får jag välja på det och inomvärtesproblem väljer jag det första.

Under en matta

Usch, jag såg nåt så sorgligt när jag sprang. Jag såg en man som drog en väska efter sig och hade som en matta över sig, i skydd mot regnet. Och nej, jag stannade inte och frågade om jag kunde hjälpa honom. Och nu ångrar jag mig. Det regnade ju och han hade nog ingenstans att ta vägen. Och där var jag med min nya mobil, varma löpartights och till råga på allt var jag ute frivilligt.

Rocky och jag

Ut i regnet bara. Klafs klafs. Det är nåt med att springa i regn, man känner sig extra mycket Rocky springer uppför trapporna. Tuff och stark. Och snabb. Sekunderna kryper neråt på min vanliga runda, den som är strax över fem kilometer, runt Gubbängen och Sockenplan. När jag sprang den första gången snittade jag på 6:03 och sprang den alltså på 30:55.

Idag snittade jag på 5:17 och sprang på 27:17. Det är en ganska bra förbättring på tre månader.

Men när jag springer i den här tempot måste jag verkligen kämpa, då är det inga stunder av lathet, jag måste tänka på att springa fort hela tiden. Jag brukar även variera mig, ibland springer jag åt ena hållet och ibland åt andra. Och när jag springer den baklänges (som idag) så avslutas det med en brant backe, då vill jag kräkas.

Luring

Jag har ett ryggskott som ligger och lurar. Det får mig att svära ganska friskt. Idag är det dock inte lika illa. Men ajg måste böja mig ner som en pensionär och inte lyfta småbarn. Det gör att jag är en ganska usel förälder. Men jag tror att jag ska ut och springa en kort runda i kväll i allafall. Så får vi väl se om kiropraktorn får ett akut samtal imorgon. Tyvärr har jag ingen tid till det just imorgon men det löser sig nog.

Många ute

Jag tog ut friskvårdstimman och gick ut och sprang. Det var inte halt och det var inte hemskt. Det var ohalt och underbart.

Jag brukar oftast bestämma vilken runda jag ska ta innan jag går ut. Idag gjorde jag inte det, utan sprang bara som jag ville. Det blev strax över åtta kilometer, 47 minuter. Det var jättemycket joggare ute. Det är alltså på fredagseftermiddagar man ska gå ut om man inte vill känna sig helt ensam.

Enda rätta

Jag gjorde det bästa man kan göra när man är trött. Jag gick ut på en kort snabb runda i det kalla vädret. Underbart. Men fanimig så halt. Speciellt på vägarna, på trottoarerna funkade det prima.

Innan jag gick ut var det mössa och vantar på. Men så upptäckte jag att min ena vante är borta. Tappad? Ingenstans att hitta. Så jag kollade på termometern och konstaterade minus ett. Helt ok utan vantar! Det funkar. Inte. - Kan jag nu säga. Funkar inte. Efter en stund blev de såklart varma, men i början ville jag typ stoppa ner dem innanför brallorna.

Ah, nu känns det bra. Svettigt och bra.

Trött

Idag är jag förlamande trött. Jag somnade som en sten på t-banan hem. Har inte den minsta lust att gå ut och springa idag. Och jag bestämmer ju själv, så förmodligen skiter jag i det. Förresten så var det jäkligt halt när jag gick hem.

Kanske tar jag en kort runda för att gå ut för att stressa av. Vi får se.

Tankar

Nu har jag summerat november. Liksom förra månaden blev det 12 rundor. Alltså, i genomsnitt tre gånger i veckan. Jag tror inte att jag har varit sjuk den här månaden... eller har jag... man glömmer så fort. Ryggskotten var i början av november men det läkte fort.

Det har kännts bra iallafall och jag har ökat tempot marginelt sen förra månaden. Men man ska ju skynda långsamt så jag tar det lugnt! Har lite känningar i vristen och i sidan av knät så just nu känns tre gånger i veckan som max, annars blir det risk för skador.

Känns bra att vara igång och snart ska jag nog anmäla mig till Kungsholmen runt. En mil. Ska bara fundera ut målsättningen.

Varde torsdag

Vilken tur att jag inte åt upp alla kokostoppar igår. För det betyder ju att jag kan äta upp dem idag.

Löpning blir det inte förrän på torsdag. För imorgon ska jag träffa fina Jenny över ett glas och på onsdag har Kemisten whiskeyprovning så då är jag hemma med the kinder.

Ben

Hur många kokostoppar får man äta när man firar? Är det en per sprungen kilometer? Hur ska man tänka? Just nu är jag uppe i två. En för varje... ben?

Nä nu räcker det. Nu har varje arm och varje ben fått varsin. Rap.

1999/2000

Läsåret 1999/2000 pluggade jag på turistlinjen i Orsa. Då lärde jag mig att det är cirka 33 mil från Stockholm till Orsa. Och sedan dess har jag liksom haft det som en "standard". "Jaha, det var inte lika långt som till Orsa..." och så vidare. Och likadant är det nu när jag springer. Jag upptäcker att jag tittar på min sammanlagda sträcka sedan i juli och tänker: Jag är inte i Orsa än...

Jag har 48 kilometer kvar. Jag är typ i Rättvik...

Kokostopp

Nu har jag både bakat och ätit kokostoppar. Det har jag nog inte gjort sen mellanstadiet. Det var det värt.

Jag är nöjd

Idag gick det bra. Måste ha varit de nya brallorna. Jag sprang 8,89 km på 48:02. Om jag hade haft samma tempo i 1,1 kilometer till hade jag klockat in på ca 54 minuter, strax under 55 i alla fall. Sista kilometer tog jag på 4:54. Det betyder att jag borde äta kokostoppar idag. God I am good.

Kläder

Imorgon blir det runda 50.

Jag funderar på om jag ska springa milen. Nåt längre pass blir det i alla fall. Hoppas på kallt väder så att jag kan prova mina nya najsiga löpartights.

Jag gillar egentligen inte tajts. Först provade jag ett par korta (de slutade strax under knät) men jag kunde inte få av mig dem fort nog. Terror. Det är så fult på mig att jag börjar böla. Men de här långa var av en annan kaliber. Inte så att jag såg någe snygg ut, men jag såg i allafall inte ut som en fladdermus.

Vingåker har mycket träningskläder. Eller snarare mycket outdoor. Till schyssta priser. Craft är väl aldrig direkt superbilligt, men det blev betydligt billigare än ordinarie pris. Och så finns det Reebok, Puma, Rönisch, Casall, Adidas.

Jag provade lite linnen/t-shirts från Rönisch och Reebok men det blev inga köp. Jag har redan tre linnen och om jag vill ha fler tycker jag att Stadiums Soc är ett bra alternativ.

Jag hade velat köpa en träningsbh också men det hittade jag inte ens. Så jag klickade hem en Champion från Campadre istället. En rosa. Varför inte?

VFO

Idag har jag varit på Vingårkers Factory Outlet. Jag fyndade ett par supersköna vintertajts från Craft och en tunn långärmad tröja från samma märke. Och lite annat fint som dock inte skall användas under löpning.

Kort och fort

Idag gick jag ut innan middagen. Efter en lång t-banefärd hem... eftersom gröna linjen hade fel på sig. Så det var skönt att kuta ett kort varv innan jag landar i soffan med mat, öl, vin och godis.

Jag sprang snabbt. I alla fall för att vara mig. Det var kul. Jag gillar att springa fort. Men jag orkar inte så länge, men tre kilometer gick prima. Om ett tag orkar jag fem.

Kort blev ännu kortare

Jag skulle ut och springa en kortisrunda idag. Kort och snabbt var tanken. Men det verkar inte som om det blir så. Kemisten har nämligen fått nåt akut på jobbet så han blir sen. Men jag har lovat mig själv att om han kommer hem innan 20.15 så går jag ut. Annars blir det en fredagsrunda.

Så blev det:
Nope, Ingen runda idag. Får bli imorgon istället. Och på söndag. Så håll utkik efter spännande inlägg. Ha ha ha.

Samma gamla vanliga

Idag bestämde jag mig för att springa åtta kilometer helt i ett tempo som enbart kändes bra. Med det menar jag att jag hade en tanke om att springa utan att jaga, bara lunka på. Så då gjorde jag det. Det kändes bra. Men det kändes som om det gick i snigelfart. Och som vanligt var det samma gamla tempo som vanligt.

Av och på

Som vanligt kör jag ett litet blogg-peptalk till mig själv innan jag går ut. Jag är också som vanligt trött men jag vet att det är najs att gå ut. Snarts ka det ske. Ska bara byta om och det tar ju 100 år eftersom det är så mycket som ska tas av och sen på.

Uppför

Funderar på dagens runda. Det är ju trots allt dumt av mig att känna att jag inte sprang på en bra tid idag... För sist jag sprang samma runda (3/10) sprang jag på 33 minuter och idag på 29. Det är ju faktiskt fyra minuter snabbare än sist. Så varför ska jag ens tänka tanken att jag inte sprang bra, jag sprang ju för fasiken allt vad jag hade... uppför. typ. hela. tiden. Banprofilen konstaterar att det är rätt backigt, både uppför och nerför (som tur är).

Branta backar

Idag sprang jag för allt vad tygen höll. Med Kemisten flåsandes i nacken. Men slingan vi sprang är omöjlig att springa fort. Det är så brant och backigt så trots att man springer tills man ser stjärnor så får man ingen bra tid. Och kalaset avslutas med en så brant backe att mjölksyran pumpar... sen blir det flackt i fem meter, sen uppför igen, innan man kan lägga in den sista växeln i ytterligare femtio meter. Sen är det läge för kräka.

Storm över Gubbängsfältet

Min kommentar från dagens pass är: det är INTE kul att springa när det blåser storm.

Mälaren

Idag blir det en liten runda här i närheten. Imorgon blir det en sväng där mina föräldrar bor. Det finns inget bättre springspår än där de bor. Längs Mälaren, på grus och sågspån. Jag längtar.

Ja det är det

Igår var mina vänner inne här på sidan och förfasades över hur sjukt nördigt det är att ha löpblogg. Hehe. I know.

Tidining

Det närmsta jag kommer löpning idag är nya numret av Runners world.

Mil

Inte bara under timman. Under 58 också. Nu måste jag gå och dö lite.

Milen

Idag var det möte. Fick besked som gör att jag måste göra om vissa saker. Imorgon är det också möte. Bäst att jag går ut och tar milen ikväll så att jag kan rensa huvudet och komma på bra saker till morgondagens möte. Känns viktigt. Inte lika viktigt som att ta milen under timman dock. Klockan nittonochfemton går jag ut.

Grått som ett gråkort

Jag och kompisen var på fotomässan. Vi konstaterade att dagen till ära var det perfekt springväder. Grått, regn och allmänt trist. Härligt.

Jag hade gärna gett mig ut på en längre runda än vad jag gjorde. Men jag är inte helt hundra. Jag har nån liten förkylning i kroppen. Så jag bytte milen mot sex kilometer. Kände mig helt pigg i benen men det var lite tugnt i lungorna. Speciellt i uppförsbackarna. Tänkte att jag skulle ta det lugnt och inte springa så fort jag jag egentligen ville. Och som vanligt kändes det som om jag tog kilometrarna i 6:30 tempo. Men när jag kom hem såg jag att det var 5:33. Det är så konstigt. Att det kan kännas så långsamt och segt, men så är det ändå i samma tempo som jag brukar springa i. Det måste ju betyda att när jag är helt frisk så kan jag springa betydligt snabbare än vad jag gör.

Saker som

Kanske borde jag döpa om bloggen.

Saker som hostar

Saker som ryggskottar

Saker som klagar

Saker som surar.

Våga vägra förkylning

Nu sitter jag här med rinnande näsa och rinnande öga. Fan. Räcker det inte nu? Förkyld? Jag vill ju springa en mil i helgen. På söndag kanske? Efter fotomässan.

Men jag har inte ont i halsen. Inte i kroppen. Kanske bara en släng snor... jag får hoppas.

Slurp

Idag råkade jag ut för min värsta mardröm. När jag var längst bort (såklart) så sa det "sluuuurp" i magen. Och jag kan säga att efter det var det inte direkt läge att fisa. Va fan gör man? Mina alternativ var:
1. Sätta mig i busken, bredvid trafikerad väg, med reflexvästen på.
2. Jogga långsamt hemåt.
3. Jogga snabbt hemåt med risk för explosion.

Jag valde alternativ 2 med hedern i behåll.

Morgonjoggaren

Imorse när jag gick till tbanan vid tjugo i sju blev jag omsprungen av en joggande kvinna. Det såg så härligt ut. Hon bara flöt gatan ner. Jag är ingen morgonjoggare. Jag joggar helst mitt på dagen... eller som idag, runt 20-tiden. Och appråpå flyta... när jag sen åkte över Skanstullsbron såg jag ner i Eriksdalsbadet och där simmades det längder en masse.

Idag gick det bra. Jag tyckte jag pinnade på ganska bra. Jag har börjat kolla ut när jag har exakt en kilometer kvar hem och den kilometern springer jag så fort jag nånsin orkar. Kul nu när jag kan klocka den. Den slinga som jag sprang idag är dock lite otacksam den sista kilometern eftersom det ser ut såhär då:

Det var segt uppåt, mjölksyra och andnöd. 5:23 tog jag sista kilometern på. Målet är fem blankt. Den dagen ska jag äta kokostoppar för att fira.

Köparen från Kenya... nej jag menar Spånga

Jag och löparkompisen mailar om jogging. Hon ska springa maran. När hon skrev att hon ville ta den på 4:30 blev jag helt darrig. Vilken jäkla fart per kilometer hon satsade på. Sen flera timmar efteråt fattade jag att hon menade att hon ville ta hela maran på fyra timmar och 30 minuter. Och jag som hade jämfört henne med en viss kenyan och allt, vad besviken jag blev.

VFO

Aha. Jag är så smart! Jag kom på att jag ska ju till Vingåkers Factory Outlet med två av mina löparkompisar. Då kan jag ju fynda träningskläder!

Kläder

Jag är på jakt efter mer löparkläder och sportbh. Jag har scannat hela nätet efter eget huvud och efter tips på diverse forum. Tillslut hittade jag Runners store. Perfekt, där har jag 15% rabatt iom att jag prenumererar på Runners World. Men satana... jag har inte mitt prenumeratiosnummer, för tidningen kom i en påse och den har jag slängt och fakturan likaså. Skit alltså.

Kändes så där idag... också.

Idag gick jag ut på förmiddagen. Annars så är jag en eftermiddags och kvällslöpare. (Jag vill just inte kalla mig för löpare men det känns konstigt att säga springare. Fast joggare kan man ju säga...)

Det enda jag kunde tänka på idag var: Jag har nånting i kroppen. Ska jag bli sjuk nu igen?
Det gick så tungt och trögt. Och knät gjorde ont. Det oroar mig lite. Som synd är var det inte det vänstra knät som gjorde ont - då hade jag vetat varför. För precis innan jag skulle gå ut hade jag en fight med Jack som slutade med att jag tappade balansen och for in med knät i en list och det gjorde förjäkla ont. Men icke.

Men trots att det kändes som om jag hade bly i skorna så var snittiden lite snabbare idag. Konstigt.

Kändes sådär idag

Idag får jag vara glad för det lilla. Jag kom ut i diset och jag sprang.

Sen får jag bortse från hur det kändes... både fysisk och psykiskt...

Trött

Just nu är jag bara så trött. Jag somnade nästan på golvet när jag låg och försökte underhålla Jack. Jag tyckte vi skulle leka "vila-leken" och sa "gonatt" flera gånger så att han skulle lägga sig bredvid mig. Men han ville bara hålla på med sina stekspadar.

Så om fem minuter ska träningskläderna på och sen ska jag ut i diset. Sen hoppas jag att jag piggar på mig lite...

Pang

Imorgon smäller det.

Sladden?

Jag har tappat bort min usb-sladd till mobilen. Och den är av specialstorlek så man kan bara inte ta en annan. Så jag är sur. Jag såg den nånstans där den inte skulle vara häromdagen. Jag tror att det var på jobbet. Jag har ett vagt mine av att jag stoppade den i fickan. Men den är inte i någon ficka att finna.

Så tills att jag hittar den får jag fundera på den här låten... jag gillar den men undrar om den inte passar bäst på Friskis... (den hittade jag genom att googla: "den franska låten med dragspel".)

80%

Jodå, ryggen är läkt. Eftersom jag besökte kiropraktorn ca tre timmar efter att jag blev skjuten i ryggen så har jag klarat mig oförskämt bra. Alla borde ha en emergencykiropraktor.
Han kontasterade att ryggen är 80% bättre än i förrgår och därmed får jag gå ut och springa i helgen. Både lördag och söndag. Men jag måste ta det lugnt... fast det brukar jag ju göra.

Sen pratatde vi lite löpsteg, höftböjarmuskler och distanser. Sen gick jag och beställde en optikertid. Lika bra att renovera hela kroppen när man ändå håller på...

Ispåsen

Jag har ryggskott. Det var Jack som sköt mig kan man säga.

Fick en tid hos kiropraktorn. Tydligen hade jag en tid där igår... men missade jag totalt, synd annars hade det här aldrig hänt. Och han sa att jogga var det inte tala om. Så sa han att det här skulle ta tre till fem... dagar att läka. Jag var helt säker på att han skulle säga veckor så jag blev ju ganska glad ändå.

Jag ska tillbaka på torsdag och då ska han ge mig ett besked om när jag får gå ut igen.

Tills dess ligger jag på en ispåse och äter voltaren.

Löparklocka

Idag kom löparklockan. Nu ska jag bara försöka läsa manualen som är skriven med 3 pkt.

Fartlek

Jag älskar att springa fort. Inspirerad av Fraidi körde jag fartlek mellan lyktstolparna längs Nynäsvägen. I två kilometer maxande jag mellan tre stolpar, saktade ner mellan nästa tre osv. Sista 700 meterna hem sprang jag så fort jag nånsin kunde. Nu sitter jag och svettas så att det stänker ner på skrivbordet.

Nu ska jag stretcha. Jag slarvar ofta med det. Aja bajja.

Ja men jag tycker att det är det

Idag är dealen så här: Jack och sambon åker till ICA Maxi i Haninge och jag sticker ut och springer en sväng. Ah vad rättvsit!

Jag har lagt till Darins Viva la Vida på spellistan. Blir prima i början på passet.

Milen och jag

Jorå, nu är jag av med oskulden. Nu har jag tagit milen. Milen plus 80 meter. De där extra 80 metrerna kändes ska jag säga, så jag vill gärna inte avrunda neråt...

Jag gjorde det på 1:01:05 (snitt 6:04 min/km). Naiv som jag är trodde jag att jag skulle springa på mindre än en timma, så först när jag såg att jag sprang på mer så blev jag besviken. Men sen tänkte jag: Vem fan är jag att bli besviken på mig själv för? Nån måtta får det vara, jag var asbra ju! Och nu har jag en tid att jaga mot, nåt att slå.

Om jag hade haft en tidtagarklocka på armen hade jag nog kommit under timman, då hade jag hetsat lite på slutet, för krafter fanns. De sista metrarna är en jättebrant backe och en jättebrant trappa så där var jag ganska darrig. Banprofilsfunktionen funkar inte idag, annars hade jag studerat den noga och visat för er så att ni skulle kunna klippa ut och klistra in i era intresseklubbsböcker.

New York vs Karlberg

I dag hörde jag mig själv ropa till Torbjörn i korridoren: Imorgon tar jag milen! Ja... då är det väl bäst att jag gör det... Jag har spanat ut banan och den är fasansfullt lång...

Torbjörn har sprungit sju maratons. Men han springer inte maratons längre. Men han har sprungit Berlin, London, New York, Stockholm och Singapore maraton. Idag springer han mest runt i Karlberg.

Gjort om

Åh, jogg.se har gjort om. Mycket bättre. Och nu ser man hur många pass man löpt per månad och en massa annan nördstatistik såklart! Jag skulle dock vilja se hur frekvent man löper sina inskrivna rundor, men det kan man inte. Och så skulle jag vilja sortera dem så också. Men hey, det funkar prima i alla fall.

Bullet

Jag sprang fort. I den evighetslånga uppförsbacken grinade jag rätt illa. Tänkte att jag skulle blogga om det, hur galen jag måste ha sett ut...

Om jag hade hållit det här tempot en hel mil hade jag gått i mål på 52 minuter. Det är stort för att vara jag. Jag har ju inte ens varit ute och sprungit 50 ggr sen i juli. Det här var gång 45 av 50. Alexia - är du med? (skrivet dagen efter: men hur räknade jag??? Rätt ska vara 37 av 50)

Räknade ut att när jag sprang första gången i juli la jag mig på ett tempo som jag hade sprungit en mil på en timma och 16 minuter. Men då gick jag ganska stor del av rundan. Vad blir det... en förbättring på 24 minuter. Så kan man ju visserligen inte räkna, för jag hade inte orkat en mil i det här tempot. Men kanske på Premiärmilen?

Lyssnade på den här grymma låten. Inte på repeat, men nästan.

Kort

Om fem minuter ska jag ut och springa. Kort och fort! Man ska variera sig, kroppen ska inte vänja sig vid nån distans. Den ska alltid bli överraskad.

Tejpa fast den

Jag har haft ett problem och det har stört mig mycket. Hörluren i mitt vänstra öra har envist trillat ur örat under springturerna. Skitirriterande såklart. Den sitter i en stund men sen lossnar den sakta. Ljudet blir dåligt och när den väl trillat ur måste man hålla på att fippla med den och typ trycka in den med våld. Idag löste jag problemet genom att TEJPA fast den. Jag stoppade in luren, sen satte jag två remsor smal kirugtejp över. Succé. Satt som berget. Äntligen.

Uppför

Idag kändes det som om jag sprang i en konstant uppförsbacke. Det var tungt, men skönt.
När jag är ute och springer brukar jag tänka på vad jag ska blogga om. Idag formulerade jag ett inlägg i hjärnan som gick ut på att jag nog gick ut i lite för hårt tempo. Sen skrev jag ett inlägg om mina tunga ben...

Bodypump

Jag och Millan pratade träning igår. Hon är ingen springtyp. Hon går på bodycombat och bodypump - och vips så kanske jag löste mysteriet till hennes huvudvärk. Är det nåt som jag inte kan träna, under några som helst förutsättningar är det bodypump. Mitt huvud exploderar dagen efter. Inte gillar hon spinning heller. Millan gillar inte att nöta, hon vill ha omväxling. Vi är tvärtom alltså. Och är det nån som jag inte skulle vilja möta på bodycombat är det Millan, hon skulle golva mig direkt.

Hennes man frågade hur det gick med springbloggen. Han går nämligen inte in hit för den är så tråkig.

Flackt?

Idag kom jag äntligen ut. Känner mig inte 100 men jag tänkte att jag motar bort förkylningen med lite jogg. Så reflexvästen på, redan vid halv fem. Nu är det mörkt.

Lugnt tempo såklart. Ny runda. Flack. Orkar inte hålla på att springa i en massa backar efter en förkylning. Inte för att jag brukar göra det... men man kanske borde. Tog ut banprofilen och den ser ju allt annat än flack ut.

Nu ska jag sätta mig i soffan, dricka te, äta mandariner och choklad. Fazers choklad med Mariannebitar i.

Phoenix

Det här är ljuv springmusik! 7,28 lång.
Jag är pinsamt svag för den här typen 90-talstrance musik. När jag jobbade som bartender fick jag en skiva av en kollega med hans egengjorda trancemusik. Den rippar jag nu ner i telefonen. Jag väger upp det hela med att rippa in Alice in chains MTV Unplugged också. Dock inte att springa till...

Kanske blir det så

Idag kokas det äppelmos, bakas bröd och stryks. Jag tror att jag väger upp det hela med en kort liten runda ikväll.

Landet ligger still

Jag morrar. Och hostar. Är sur för att jag är sjuk.

Än kommer det snor

Fortfarande sjuk.

Runners

Idag kom mitt första nummer av Runners world i brevlådan. Själv ligger jag typ som en död sill i en låda. Jag ropade definitivt "hej då" till förkylningen för tidigt. Inte konstigt att jag höll på att svimma under rundan i söndags. Jag var ju för fan sjuk.

Svärord i text är fult. Men det skiter jag i.

Host

Näe, jag är inte helt frisk. Och lillungen hostar så att taket lossnar! Jag och han får hosta ikapp imorgon. Varde vabb.

Huvudvärk

Det blev ingen mil idag. Det hade verkligen varit att ta mig vatten över huvudet. Det var knappt att jag klarade av 6,8 km. Benen kändes som bly och halvvägs fick jag en tung huvudvärk. Stundtals kände jag att jag faktiskt lika gärna kunde gå... det skulle nog ha gått snabbare. Tänkte att jag nog skulle få en snittid på sex minuter. Men det blev bättre än så. Och jag sprang rundan en minut snabbare än sist. Konstigt.

Huvudvärken har fortfarande inte gett med sig. Det känns surt.

Inte rädd

När vi var hos Sara på 40-årskalas var alla ickejoggare helt chockade över oss som joggar - hur vågar ni? Och så målade de upp hur många faror som helst som kan hända en när man är ute och springer. När jag sa att jag inte hört talas om nån som blivit överfallen under en joggingrunda ropade de att det hörde man minsann talas om jämt! Jag vill dock inte tro på dem. Jag springer inte i skogen när det är mörkt, det är lite läskigt. Men om man nu är en överfallare tror jag inte att man ligger i en blöt skog och väntar på en svettig tjej som kan springa fort. Då tror jag att man åker runt på t-banan och spanar in tjejer man kan överfalla när de går av.

Orka

Jag är jäkligt sugen på att springa min nya utmätta mil imorgon. Men det kanske är dumt. Jag som varit krässlig... Men om jag inte gör det så måste jag ju vänta tills nästa helg, och det är ju jääääääättelänge tills dess.

Men varför är det dumt? Nä, det vet jag inte. Jag tror att jag grundar dumhetstanken på: "jag kanske inte får en bra tid eftersom jag kanske inte orkar maxa". Ja... och det vore ju hela världen?

Träna efter förkylning

Alltid när jag har varit sjuk blir jag nervös för att börja träna igen. Försökte tänka på vad det är jag oroar mig för. Är det att inte orka, att bli sjuk igen, eller helt enklet bara att det ska vara jobbigt? Kom fram till att det är en nog en kombination.
Men jag behövde inte vara orolig. Jag la mig i ett mycket behagligt tempo och sprang en kortare runda, mest bara för att testa. Gick hur smidigt som helst. Så imorgon går jag loss på en betydligt längre runda.

Nu ska jag ut

Ett två tre, på det fjärde smäller det på det femte gäller det på det sjätte SMÄLLER det!

UPDATE:
Men så går den ju inte... hmmm. Det smäller ju inte på både fyran och sexan...

Duveholmshallen

Som sagt. Det var mycket volleyboll förr i tiden. Det var klubblag, stadslag och skollag. Det var träningar måndagar, tisdagar och torsdagar. De var matcher lördagar och söndagar. Det var cuper och turneringar. Det var uttagningar och bedömningar. Det var knäskydd, Asics, vristskydd, tigerbalsam, Reparil, bollar, nät på 2,10, 2,18 och 2,24.Det var vaga tankar om volleybollgymnasium som lades mer i och med den ringa längden på 170 cm. Och lika glad är jag för det. Verkligen.

Den här tjejen i laget satasde dock helhjärtat! Jag minns att när vi var i Katrineholm på pojk och flick SM och hon var bara en liten plutt. Och liksom inte en egen individ, utan bara "Annas och Åsas lillesyrra".

Och just det, den här nyhetsuppläsaren spelade i mitt lag också.

Man är ju en sann talang

Jorå för fan. I helgen ska det springas. Jag blev motiverad när chefredaktören kallade mig "löpartalang" inför informationsdirektören. Jo men visst... hahahah, talang är mitt mellannamn! Frisk eller inte, jag ska ut.

Men vanudå?

Jag blev sjuk! Sjuk! Amendå!

53

Jag har funnit mig en löpvänn. I min innersta krets. Att hon springer det visste jag ju (NY halvamaraton, Midnattslopp, och andra milar hitar och ditar), men att hon var en sån jävel. Idag sa hon:
- Jag sprang Lidingöloppet för några helger sen. Jag hade lovat en kompis att jag skulle springa... så blev hon sjuk men jag körde ändå. Vilka backar! Det var så jobbigt, jag som inte har tränat på jättelänge.
- Vad sprang du på?
- 53.
Jättesnabbt tyckte jag, okej tyckte hon.
Hon ska med på premiärmilen.

Nördarnas nörd

Enligt kollegorna i fikarummet uppfyller denna blogg alla nördkriterier som finns. Här finns angivelser för kilometertider, kartor och uppmätta sträckor. Åh, I just love it!

Smal

Surfar runt på länkar från olika "springbloggar" och förfasas över att så många springer bara för att jaga kilon och bli smala. Det är ytterst få som tränar för att de tycker att det är skönt. Jag tycker att det är märkligt. Ska de sluta träna sen när de blivit smala? Jag får leta vidare.

Horistonten

Tanken med kvällens korta runda var att jag skulle gå på i samma tempo som jag sprang "milen" på igår. Men det struntade jag i så fort jag kom ut. Jag var verkligen inte jättepeppad och kände mig mest bara frusen och trött. Men när jag väl sprungit i några minuter började jag trycka på.

Fort gick det. Jag riktigt kände hur jag försvann i horistonten när jag sprang om folk. När jag kom hem flåsade jag: "Om inte det där var det snabbaste rundan jag gjort så blir jag jäkligt förvånad".Och det var det. Inte för att det var långt, men det var snabbt.

Springa lite mera

Jag läser i Runners world att man ska springa 3-4 kilometer dagen efter att man sprungit en mil (ja... jag låtsas nu som om jag gjorde det...). Okej, då säger vi så. Imorgon efter en heldagskurs framför datorn kommer det att kännas skönt.

Ge mig 400 till

Jag gick ut på min sjukilometersrunda idag. Jag hade en tanke om att förlänga den till en mil - så innan jag gick ut mätte jag upp en tre kilometerssträcka på jogg.se. Under turens gång insåg jag att jag mätt fel, för kort. Så jag fick utöka rundan ännu mer på måfå. Kom hem på 55:26 minuter, säker på att jag sprungit en mil. Gick in på Jogg och mätte upp. Näha, då missade jag milen med 400 meter. Fan. Snopet. Nästa helg tar jag den jäklen.

En bana som känns som 1,2 mil men som bara är 9,6 km.

Känslan

När jag var hos kiropraktorn för ett par veckor sedan upplyste jag honom om att jag hade en jävulsk träningsvärk. Jag berättade att jag dagen innan känt för att gå ut och springa länge. Inte fort, men länge. Han berättade för mig att den känslan hade han aldrig nånsin upplevt...

Rugg

Åh, mulet och ruggigt! Perfekt väder för att gå ut och springa.

Han har så rätt

Jag tycker om att Jack pekar på tjejen på omslaget till Runners world och säger: Mamma!

Volleyboll

När jag gick i sexan började jag spela volleyboll i Spårvägen. Jag slutade många år senare, då spelade vi i division två. Vi hade kommit tvåa i junior-SM och tagit brons i Flick-SM. Jag levde för volleyboll. Tränade minst tre dagar i veckan i Skärholmshallen och SL-hallen i Midsommarkransen. Det var turneringar under alla lov och matcher varje helg. När vi kom upp i gymnasiet blev det för mycket. I laget spelade några äldre tjejer och de hade ingen som helst förståelse för att vi yngre spelare ibland var tvugna att prioritera bort träningar till förmån för skolan. Stämningen i laget var usel och jag la av. Volleybollen var inte förknippat med något kul längre. Jag minns att jag vaknade på onsdagarna och tänkte: "Underbart, det är ingen träning idag".

I många år drömde jag mardrömmar om att jag var tvungen att spela trots att jag inte ville. Jag drömmer faktiskt fortfarande om volleyboll och det är aldrig några trevliga drömmar, bara ångest.

Solsting

Jag gick upp på vinden för att hitta resultatet från 1994 års lopp (se inlägg längre ner). Det var bara att gå till lådan där det stod: Dagböcker 1994-1995.

Här kommer ett utdrag från dagboken:

Hej, 94.05.10, tisdag, kl.08.47
Jag är nervös inför loppet. Jag vill vinna men jag tror inte att jag är tillräckligt bra. Det är pinsamt att min ansiktsfärg inte kommer att vara den snyggaste. Jag vet inte hur jag ska ladda upp. Jag har aldrig sprungit ett lopp. Jag åt två deciliter gröt till frukost. Kolhydrater ska ju vara bra. Jag får väl äta gröt och bananer till lunch, och vatten.
Jag och Micke sprang banan häromdagen, vi sprang på 39. Jag vet att jag klara det på 35, det ska inte vara några problem. Jag vet ju hur banan går, var jag ska öka tempot och så. I Bredäng lägger jag på extra. Jävlar vad nervös jag är. Jag måste komma inom de fem bästa tjejerna. Jag vet att jag kommer inte sist iallafall.

Kl. 19.30
Nu är loppet över. Jag kom tredjen tjej, 34,15 min. Det var vidrigt. Solen var 200 grader varm. Mona vann (30 min) och Kine tvåa (32 min). Jag kom på 40ionde plats. Det var TUNGT! Men jag gjorde det. Jag sprang länge med en tjej i trean, men hon drog ifrån. Men när jag kom ner på Slingan satt hon i buskarna och grejjade med fötterna. Skoskav?
Jag tror att jag fick solsting.

Fredagsjogg

I eftermiddags stack jag ut och kutade. 7 kilometer runt Gubbängsfältet. Längs den långa raksträckan bredvid Nynäsvägen körde jag tempoväxlingar mellan lyktstolparna. Det var jobbigt. Men kul. 7,01 km på 39.04 min.

Min musik

Maria frågade vad jag har för musik i öronen när jag springer. Jag kan svara att den är laddad med skämslåtar...

Eminem .
TATU.
Madonna.
Danny.
Darin.
Faithless. (två mixar)
Lady Gaga.
Lady Gaga.
September.
TATU.
TATU.

Måste ladda upp fler. Men det är svårt att hitta bra. Tips mottages tacksamt...

Sätraspring

Jag måste kolla upp det enda tävlingsresultat (jag har det i en dagbok på vinden) jag nånsin gjort. Förutom Bellmanstaffen dårå. I tvåan på gymnasiet (bör alltså vara år 1994) ställde jag upp i ett sjukilometerslopp. Vi startade på Sätrastranden och sprang sedan förbi Sätra varv, genom Bredäng och sen ner och runt i Sätra igen, tillbaka till stranden. Jag kom trea av tjejerna i hela skolan. Jag minns att jag blev helt kallsvettig när vi satt i aulan på skolavslutningen och det gick upp för mig att jag skulle upp på scen och hämta en pokal. Det har jag ett foto på, scannar genast in:

Vad vore en tonåring utan sitt tuggummi och sin pokal?

Nu vet jag: 7,5 km på 34,15. (4,37 per km).

Jag börjar

Jag känner att jag har mer att säga. Saker som kanske inte så många bryr sig om... och eftersom jag har så många (eh... not) läsare på mina andra blogg som inte bryr sig om jogging så skonar jag dem och skriver om det här istället.

Inte så att jag är nån hard core joggare på nåt sätt. Skulle jag aldrig våga påstå.