Bara tanken på att gå ut och springa fick mig nästan att börja böla. Men ett mål är ett mål och just nu min motivation. Nu har jag sagt tre gånger i veckan och klarar jag inte det (när jag är frisk och skadefri) är jag fan i mig lat.
Så jag bytte om och tog kortisrundan. Och vilket tryck jag hade i benen. Underbart. Jag sprang på i bra fart och kände mig starkt och frisk - och inte det minsta trött. När jag kom hem var jag nästan kräkfärdig - ah, underbar känsla, det var länge sen jag pressade mig som idag. Jag jag tryckte en klase vindruvor från växthuset och så mådde jag bra igen.
Jag är så glad över min kortisrunda. Tre ynka kilometer som gör att jag kan ta mig ut när jag inte vill, för tre kilometer är ju hur kort som helst.
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar