Dte blev lite fartlek. Men fan... jag blir irriterad på mig själv. För trots att jag säger till mig själv att jag måste ta det lugnt, så gör jag det inte. Som ett bångstyrigt barn (precis som han som just nu ligger och ropar på mig i spjälsängen).
Men det kändes ändå bra. Men jag tycker att det är jobbigt för lungorna. Känner mig lite kall i dem. Måste nog tina dem med lite te.
Men psyket mår bättre. Tänk om alla bara kunde gå ut och kuta lite då och då, vad mycket bättre vår värld vore.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej! Inte te i lungorna! Fartlek ska jag köra på fredag tror jag. Inte lika brutalt som tusingar...
SvaraRaderaTusingar är inte för mig. :O
SvaraRaderaEgentligen inte för mig heller, men jag är så sjukt dålig på att öka tempo, så jag måste ta till extremiteter för att komma under timmen på milen, vilket ju känns som en skamgräns.
SvaraRaderaHahah, skamgräns. Inte då.
SvaraRadera