Vante

Idag ska jag köpa vantar. Det behövs.

Men det gick till slut

Jag var så grymt osugen, men jag gick ut ändå. Direkt utanför dörren ångrade jag mig och bestämde mig genast för en kortare runda än planerat. Frös den första kilometern, trots 100 lager kläder och mössa. Inga vantar. Måste köpa. Började så småningom komma på bättre tankar och rundan kändes bra. Dock blev den långsam och inte så lång, men det blev. Och nu känns det såklart superskönt!

Bada

Det blev ingen vila idag. Solen gick i moln bakom universums största moln så jag stack ut i snigelfart. Inte trodde jag att det var såååå långsamt som 6:25... men what a hell. Solen kom fram under rundan och det var som att springa i en bakugn. När jag var nästan hemma slängde jag av mig skorna och tröjan och hoppade i sjön. Aldrig förut har Mälaren varit skönare.

Att bada efter en joggingrunda är bland det bästa som finns. Sen gick jag hem och åt lammstek och färsk potatis.

Shorts

Köpte nya shorts idag. Började leta efter korta tajts... eller cykelbyxor om man hellre vill. Jag ville inte. Oh no. Hello stubbar. Jag frågade om de inte hade nån annan typ av shorts - så att jag slapp se ut som om jag sprang i baddräkt. (Ja, jag sa så)

Jo men visst, NIKE har ett par löparshorts i modell tunt tyg med raka ben. Hur bra som helst. Kanske lite korta men det motiverar mig att springa ännu fortare så att ingen hinner se lårdallret.

Kuperat

Ett långsamt pass i extremt kuperad mark fixade jag och Kemisten mitt på dan. Det var varmt. Skönt att springa i lugnt tempo. Jag är på väg att förvandlas till en joggare. Hahahah.

Kläder på tork efter dagens pass.

Älska löpning

Blev en lite längre runda idag. Det var lite högre fart och lite jobbigare. Men jag låg ändå på springalugntutanatttryckapåfart. Skönt.

Innan jag gick ut satte jag på mig linne och långärmad. Kemisten hävdade bestämt att jag kunde springa i bara linne. Jag tittade på termometern... 19 grader. Så istället för linne och långärmad tog jag linne och t-shirt... för säkerhetsskull... tänk om det bara var 3 plus uppe i Gubbängen. Linne och t-shirt var definitivt överkurs.

Dagar som denna undrar man varför det inte kan vara såhär jämt.

Farten

Idag blev det trekvartstajspremiär. Det gick naturligtvis bra. Frös inte ihjäl om vaderna...

Jag och Kemisten sprang helvetsrundan i Vårberg. Den som är omöjlig att springa snabbt. Vi körde fartlek ganska länge och det drog väl upp tempot med några sekunder men benen kändes tunga och huvudet segt och tomt. Jag var tvungen att kämpa för varje fartökning.

Imorgon är det måndag. Bara två veckor kvar till Kungsholmen runt. Känns sådär. Får man ångra sig?

Snitta

Blev åtta svettiga kilometrar idag. Slog banrekord med nästan tre minutrar. Jobbigt.

Jag springer fortfarande i vintertajts... Men steget mellan vintertajts och trekvartstajs känns stort.

Kemisten sprang samma runda... men cirka 10 minuter snabbare än mig. Hhaha, han snittade på 4:05 och jag på 5:26.

Kort runda, många tankar

Jobbat hela dagen, trots helg, och imorgon ska jag dit igen. Så jag behövde verkligen springa av mig lite. Trots att jag har skitont i ryggen (sånt där ont som inte går att massera bort utan måste knäckas bort. Ringde kiropraktorns telefonsvarare idag )och var jättetrött kom jag ut. Och det var ju vår. Klockan var närmare 18, det var ljust och helt isfria gator. Ingen mössa, inga vantar och bara linne, t-shirt och lite tjockare långärmad tröja. Och halsduk. Och byxor såklart.

Jag sprang på i ett lugnt och behagligt tempo och när jag kollade på klockan förväntade jag mig ca 20 minuter, men det var i själva verket 17. Bara sådär, utan ansträngning sprang jag på 5:17. Så jäkla skönt. Jag spurtade visserligen på slutet och var säker på att jag skulle kräkas när jag kom hem... så helt utan ansträngning kanske är att ta i.

Mardrömsrunda

Fy fan vad jobbigt det var idag. Jag sprang inte långt, jag sprang inte fort men ändå var det nog det värsta passet jag nånsin sprungit. Psyket mina vänner, psyket pallade inte med.

Jag begav mig ut utan problem. Klockan två var det sagt och klockan två var jag ute. Efter cirka en minuts jogg kom en svag uppförbacke och då fick jag mjölksyra. Bra början. Då känner man sig stark. Jag kämpade på men efter fem minuter ville jag helst av allt bara grina och gå hem. Och då hade jag trettiofem minuter kvar.

Jag tror att det var fyra saker som bidrog till denna mardrömsupplevelse runt Gubbängsfältet.
1. Jag hade broddar. Det är hemskt med broddar på bar asfalt. Men periodvis var det sånna isbackar så det var inte läge att ta av dem.
2. Jag klädde mig lika varmt som jag gör när det är minus 10 - 15 grader. Inte så smart. Värmeslag är inte att underskatta.
3. Psyket. Jag hade NOLL motivation till att springa. Jag ville inte öka farten, jag ville bara grina och gå.
4. Jag hade ett ständig röst i huvudet som skrek: Jag orkar inte Jag vill gåååå. Hur mycket jag än försökte tänka positivt så skrek den rösten högre.

Jag kämpade mig runt, sur som fan. Och så lovade jag mig själv att aldrig mer springa. Men det löftet ska jag bryta nu i veckan.

Kallt igen

Nu har det blivit kallt igen. Då är jag inte så stark när det gäller fartlek... Jag tror att jag får köra ett extermt långsamt fartpass idag, så att inte lungorna pajjar. Sonen är ju hemma och är sjuk så jag ligger redan i riskzonen för att bli sjuk. Nu: klä på mig femtiotusen lager kläder, sen lite spring.

Arselfrys

Jag skippade Kemistens tjocka underbrallor (?) idag. Det var ju bara två minus. Det var verkligen frihet att springa utan. Det känns nämligen som om man har på sig dubbla efter-forlossningen-bindor. Inte helt smidigt... Men ash vad arslet frös.

Kläder

Jag längtar till de dagarna då man bara knyter på sig skorna, tar på sig byxor, träningstopp och linne och sticker ut. Nu tar det tjugo minuter att klä sig. Suckars alltså.

Blöt mössa

Fan vad äckligt. Jag satte på mig löparmössan... som fortfarande var fuktig från söndagens pass. Av okänd anledning åkte den ner i lådan innan den var torr. Sunk. Nu har jag tvättat håret.

Luftrör

Jag har verkligen saknat att springa. Och ni som läser här förstår nog vad jag menar. Ni är ju faktiskt likdana som jag. Nu var det åtta dagar sedan jag var ute sist. Så på med xx antal lager kläder och iväg. Termometern visade på - 9.

Förutom att min häck förvandlas till två isblock så gick det ju hur bra som helst. Men jag kände verkligen att jag fick hålla ner tempot. Minsta lilla höjning och det blev jobbigt att andas. Så jag tog mig runt på 6:33-tempo. Bara 3,3 kilometer. Med tanke på att jag har sprungit tre gånger sedan den 13 december ska jag nog gå ut lite försiktig. Sist blev jag ju sjuk och rosslig i luftrören så det är väl bäst att ta det lugnt.

Nu ska det bli kallare i två dagar så jag siktar på söndag igen. Jag längtar.

Löplabbet Farsta

Jag har bestämt att jag är frisk på antingen tisdag men absolut på onsdag. Så är det max minus fem då går jag ut. Jag tror inte att det är bra att gå ut och det ligger runt tian. Jag tror att jag gör mig själv en otjänst då. Och på onsdag är man ju ledig så då kan jag springa när det är ljust. I nya fina löparkläder inhandlade till 50% rabatt på Löplabbet Farsta. Bästa Löplabbet Farsta.

Sammanfattning

Vad kul det blir att sammanfatta decembers löpning. Kan ju sammanfatta det med två ord: sjuk = uppehåll.

Nu hann jag med två ynka pass innan jag åkte dit igen.

Så det blev sammanlagt nio pass, 60 kilometer.

Nya tag nästa år. Nu ska jag på stor nyårsfest. Med en näve näsdukar i bhn...

Älska Löplabbet

Det finns ju bloggar som inspirerar. Petra på SvD har en sån. En sån där blogg som jag verkligen längtar till att den uppdateras! Och som en äkta follower så gick jag idag till Löplabbet i Farsta och köpte sånna här. Och där hade de rea på kläder. Så jag köpte en NIKE-tischa för en hundring och löpartajts till våren. Jag letade efter en rumpvärmare också men hittade inga hotpants som jag kunde förlika mig med så jag drar på mig ett par tajta boxershorts över trosorna istället.

När jag hade betalat för mina broddar, kläderna och ett par nya vantar frågade jag nåt om broddarna. Då berättade försäljaren att han har fått känningar på sidorna av fötterna av dem, att de liksom klämmer ihop fötterna lite och det kan kännas om man har breda fötter! Och det har ju jag! Jättebreda. Så då plockade han fram ett par som jag fick låna. Han sa: ta ett varv i dem här så får du känna hur de känns. Så lämnar du tillbaka dem efter nyår.

Man bara älskar Löplabbet.

Och det kändes mycket bra. Jag lät ju som en armé pensionärer när jag kom springades men de fäste bra på de snöiga moddiga isiga gångbanorna.

Modd

Idag var det kallare än när jag sprang sist. Och jäklar vad jag fryser om häcken när jag springer. Fläsket liksom fryser till is och hänger och slänger som två isblock nedanför ryggen. Får skaffa nåt för att åtgärda.

Siktade på att springa i 6 min/km tempo. Jag låg före i tid under hela rundan men på slutet kroknade jag. Men jag snittade på 5:56 så jag är nöjd.

Det är verkligen tungt att springa i modd. Känslan av ett steg fram och två bak är konstant.

Enda rätta

Jag gjorde det bästa man kan göra när man är trött. Jag gick ut på en kort snabb runda i det kalla vädret. Underbart. Men fanimig så halt. Speciellt på vägarna, på trottoarerna funkade det prima.

Innan jag gick ut var det mössa och vantar på. Men så upptäckte jag att min ena vante är borta. Tappad? Ingenstans att hitta. Så jag kollade på termometern och konstaterade minus ett. Helt ok utan vantar! Det funkar. Inte. - Kan jag nu säga. Funkar inte. Efter en stund blev de såklart varma, men i början ville jag typ stoppa ner dem innanför brallorna.

Ah, nu känns det bra. Svettigt och bra.