Igår blev det en snabb runda. Att springa över fyra kilometer i 5-tempo är en bedrift för mig. Men det går. Men att hålla det tempot i tio kilometer är än så länge bara en önskedröm.
Kemisten har varit mer sjuk än jag under vintern. Men igår tvingade jag ut honom på en runda. Jag sa åt honom att ta min korta 3,34-runda, som jag brukar springa på runt 17. Efter 12 minuter var han tillbaka...
Idag ska vi hem till mina föräldrar då blir det den backiga Mälarrundan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är ju fusk, de där karlarna springer så fort utan att anstränga sig. Jag sprang 11km på strax under 6km-tempo i fredags, det är en bedrift för att vara mig. Men nu är mina ben grymt stumma, och passet i morse gick trögt.
SvaraRaderaBra jobbat!!! Jag typ stannar med en inbromsning så fort jag vet att jag sprungit tio kilometer!
SvaraRaderaMorgonlöpning är inte för mig!