Idag satt det verkligen långt inne. Hela dagen hade jag ont i huvudet och var allmänt seg. Sov länge på morgonen och sedan somnade jag på spikmattan en stund.
Men så bestämde jag mig för att ta en kort runda. Enligt Szalkai var det åtta kilometer som gällde. Men det tyckte jag att han kunde stoppa upp i häcken... jag bestämde mig trotsigt för fyra ynka istället. Men när jag väl klädde på mig och kollade upp vilken runda jag skulle ta så ändrade jag mig och bad om ursäkt till Szalkai. Det blev åtta.
Det blev åtta tunga. Det är ju verkligen som att springa i potatismos. Att jag ens höll det tempo som jag gjorde är jag imponerad av. Benen kändes som korvar. Korv och potatismos. Åh vad gott förresten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
men ändå, duktigt av dig att komma ut när du var på sånt humör. Jag körde 11 km, i mitt vanliga sölkorvstempo. Jag har verkligen extremt svårt att komma under 6 min/km... :(
SvaraRaderaDet Szalkai säger - det är det som gäller. :-)
SvaraRaderaFrida: men du satsar ju på Varvet - det är ju betydligt längre än vad jag siktar på!
SvaraRaderaCarina: ja... det verkar så!