Fy fan vad jobbigt det var idag. Jag sprang inte långt, jag sprang inte fort men ändå var det nog det värsta passet jag nånsin sprungit. Psyket mina vänner, psyket pallade inte med.
Jag begav mig ut utan problem. Klockan två var det sagt och klockan två var jag ute. Efter cirka en minuts jogg kom en svag uppförbacke och då fick jag mjölksyra. Bra början. Då känner man sig stark. Jag kämpade på men efter fem minuter ville jag helst av allt bara grina och gå hem. Och då hade jag trettiofem minuter kvar.
Jag tror att det var fyra saker som bidrog till denna mardrömsupplevelse runt Gubbängsfältet.
1. Jag hade broddar. Det är hemskt med broddar på bar asfalt. Men periodvis var det sånna isbackar så det var inte läge att ta av dem.
2. Jag klädde mig lika varmt som jag gör när det är minus 10 - 15 grader. Inte så smart. Värmeslag är inte att underskatta.
3. Psyket. Jag hade NOLL motivation till att springa. Jag ville inte öka farten, jag ville bara grina och gå.
4. Jag hade ett ständig röst i huvudet som skrek: Jag orkar inte Jag vill gåååå. Hur mycket jag än försökte tänka positivt så skrek den rösten högre.
Jag kämpade mig runt, sur som fan. Och så lovade jag mig själv att aldrig mer springa. Men det löftet ska jag bryta nu i veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kände exakt likadant som du idag. Vilket skitväder - hade hellre stannat i soffan med en påse godis. Men vi var ute TROTS detta - det tycker jag är bra.
SvaraRaderaMen ändå, så duktigt av dig att genomföra. Själv ville jag springa, men magviruset satte stopp. kanske är jag piggare i morgon (har jag tänkt i 5 dar nu...).
SvaraRaderaCarina: absolut! Jag sprang också i blöta skor! Det måste vara hel on earth!
SvaraRaderaFrida: jag har läst om ditt magont och tycker MYCKET synd om dig! Krya på dig!
Låter jobbigt...
SvaraRaderaHoppas att du får nya tag till nästa pass :-)
Miasvardag: jajjamen, på en igen bara!
SvaraRadera