Raketen

Som en raket sprang jag fram i förorten. Kändes som om jag låg på gammal god fart. Det var underbart. Benen bara flög fram. Swosch så var jag hemma igen.

Knappade in på jogg.se och räknade ut att jag sprang på 6:10. Notera tempoökningen. Får väl se om bäckenet lever imorgon men det tror jag.

På jogg se jag att mitt snabbaste är ca fem kilometer på 5:13. En minut snabbare per kilometer, det är mycket det. Ovavoj vad snabb jag var förr i tiden.

Igen

Efter förkylning och knäont och efter flera kvällar där annat prioriterades så kom jag till slut ut idag. Finns det något bättre än att springa i eftermiddagssolen och alla träden sprakar.

Knäna kändes bra. Tempot var ok. Såg min skugga vid ett tillfälle och jag såg ut som en stor tung tant som sakta masade sig fram. Det kändes inge vidare. Men skitsamma.

Rensa

Inget är ju så skönt som att rensa huvudet under en löprunda. Trots min mammaledighet har jag att tänka på...

Har lite ont i insidan av knäna på nåt sätt. Kanske behöver jag nya dojjor. Mina är över två år gamla.

Kort och långsamt

På grund av sjuk sambo så känner jag mig också lite sjuk. Men jag vågade mig ut på en riktigt kort smygarrunda ändå. 18 minuter var jag ute och när jag kom hem skrek det lilla barnet i högan sky...
Undrar om det inte är nåt på G i kroppen, bäst jag lägger mig tidigt, vill inte bli sjuk (Vill man nånsin det?)

Ingen hann se mig

Jag sprang så fort som jag nånsin orkade och nu fullkomligt skvätter svetten om mig. 7:07 min/km. För ett år sen hade jag bölat om jag hade varit tvungen att springa så sakta. Tiderna förändras, nu tycker jag att jag var asbra!

Googla

Springer så långsamt som jag nånsin kan. Annars kissar jag på mig. Jag vet inte hur man ska tänka gällande sånt. Får nog googla.

Yes

Jaaa, jag kom ut! Seger till mig. Minna vs Minna: 1-0!

Liten rullning

Rullade ut på gatan idag igen. I långsamt tempo. Benen är tunga. Hjärnan är trött. Så jag är imponerad av mig själv att jag faktiskt tar mig ut. Det var skönt med luft och svett under mössan. Ja, skönt var vad det var.

Så det blev två rundor den här veckan. Annat kom i vägen. Nästa vecka är jag uppbokad var och varannan kväll så då blir det väl kanske två rundor då med.

Kort och långsamt

Igår mådde jag inge vidare men jag gav mig ut på en lugnt och kort fredagslunk. Det var inge skönt. Benen var tunga och illamåendet blev värre. Men det var skönt efteråt. Sprang så kort att jag knappt var borta... inte ens tre kilometer. Jaja, bättre lycka nästa gång, dvs imorgon. Idag är det lite foto och sen allahelgonaspan på Skogskyrkogården.

Sju nya

Sju sköna kilometrar på nya vägar. Att springa i nya områden är kul. Jag kollar upp kartan på ett ungefär hur jag ska springa och sen försöker jag följa det på ett ungefär.

På vardagskvällar tar jag nästan alltid samma gamla vanliga rundor men när det är ljust passar jag på att hitta lite nytt.

Jag är tydligen A-K...

Sist jag sprang var det minusgrader, nån enstaka. Idag var det sex plusgrader. Jag hade på mig lika mycket kläder. Det blev onödigt varmt. Idag var det återigen kort och långsamt, det verkar vara min nya melodi. Imorgon blir det såklart fredagsjogg och på söndag långpass.

Tipsade Petra på Maratonbloggen om att man kan springa med polisen i Älvsjö. Blev en stor grej om det! Min fråga till mig själv är varför jag tipsade under den anonyma pseudonymen A-K. Kanske finner jag aldrig ett svar på den frågan.

Jag länkar inte till inlägget för då länkar det tillbaka hit och det vill jag inte. Jag är ju A-K för sjutton. A-K vill förbli anonym. Hahahhaha!

Inget rammel

En snabb liten runda på ganska hala gator. Det var skönt. Men man får se upp så att man inte gör illa sig, antingen parerar man när man springer så att man inte ska ramla - och gör sig illa på grund av det. Eller så ramlar man och gör sig illa på grund av det. Inget av det hände dock idag.

Jag är så glad för jag har sprungit 11 rundor hittills i oktober. Och än är det några dagar kvar så jag kanske hinner med 14 rundor den här månaden. Det vore rekord för i år. Jag satsar på det.

Has

Idag var varje steg tungt, flåset segt och armarna stela. Jag kunde knappt lyfta benen. Men jag hasade mig runt. Nu känns det bra, det var min enda tanke under snigelrundan.

Fredag

Say no more. Fredagsjogg. Ah! Ljuvt. Fast den där snön, isen, nej tack.

Nästan 12

Idag sprang jag långt. Nästan 12 kilometer (11,97 enligt jogg.se). Jag har därmed ont i hela kroppen. Ack så svag jag är. Det var ganska kallt och blåsigt och jag var inte jättevarmt klädd. Men det var fint och skönt och när jag blev trött tänkte jag: njut, snart är du hemma. Då kände jag mig jättelarvig men det funkade.

Snigeln attackerar

Igår var jag åter igen i valet och kvalet om jag skulle springa. Jag älskar ju mina fredagsjoggar så jag böt om och stack ut. Anledningen till tveksamheten var att jag kände en förkylning komma smygande. Kände mig lite svettig och konstig. Men som sagt jag gick ut. Och gick är typ ordet. Jag sprang tre kilometer i snigelfart. Men det var fantastiskt skönt och förkylningen var som bortblåst. Inga känningar. Idag hoppas jag att det blir tid för en längre runda.

Men det gick till slut

Jag var så grymt osugen, men jag gick ut ändå. Direkt utanför dörren ångrade jag mig och bestämde mig genast för en kortare runda än planerat. Frös den första kilometern, trots 100 lager kläder och mössa. Inga vantar. Måste köpa. Började så småningom komma på bättre tankar och rundan kändes bra. Dock blev den långsam och inte så lång, men det blev. Och nu känns det såklart superskönt!

Slingan

Slingan i området där mina föräldrar bor är verkligen underbar. Idag var naturen så vacker att man nästan blev religiös. Men det är svårt att få bra tider. Det är så många sega uppförbackar som drar ner snittempot ordentligt. Men det är skönt att springa på mjukt underlag och bara andas skogslukt.

Ah, vilket fredagsmys

Medan fredagsmyset värmde i stugorna gick jag ut på en löparrunda. Hade tänkt att gå ut innan middagen men saker och ting gick inte som planerat så då fick jag skjuta på det. Så nu ska jag parkera mitt arsle i soffan med världens största godispåse och en öl... eller vin. Underbart.

Löparlycka

Idag var det reflexväst på.

Och vilken underbar runda. Jag kände det direkt utanför dörren. Jag hade riktigt mycket kraft i benen så jag lät mig själv trycka på. Och det behövdes för det blåste i orkanstyrka. Men det struntade jag i, jag sprang på för allt vad tygen höll. Det var så underbart, helt berusande. 5:22 min/km, sist jag sprang i den farten sprang jag min korta lilla runda, i början av september.

Nu blir det inget förrän till fredag och helgen. Kiropraktorn på torsdag.