Idag sprang jag i linne. Först var det lite kallt. Efter två kilometer var jag tacksam för att jag inte satt på mig mera kläder. Sen började det dugga. Sen regna. Då tänkte jag att jag hade ju inte direkt blivit varmare av en t-shirt... men det hade känts bättre.
Och så tänkte jag på grannen som fått tillbaka sin cancer och tänkte att jag får vara jävligt tacksam att jag kan vara ute och springa. Och att jag ska fortsätta göra det för jag tror att det håller mig frisk, inte minst för Jacks skull.
lördag 24 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Många bra tankar där :-D
SvaraRaderaMia: Ja... det kändes så just då iallafall...
SvaraRadera