Grått som ett gråkort

Jag och kompisen var på fotomässan. Vi konstaterade att dagen till ära var det perfekt springväder. Grått, regn och allmänt trist. Härligt.

Jag hade gärna gett mig ut på en längre runda än vad jag gjorde. Men jag är inte helt hundra. Jag har nån liten förkylning i kroppen. Så jag bytte milen mot sex kilometer. Kände mig helt pigg i benen men det var lite tugnt i lungorna. Speciellt i uppförsbackarna. Tänkte att jag skulle ta det lugnt och inte springa så fort jag jag egentligen ville. Och som vanligt kändes det som om jag tog kilometrarna i 6:30 tempo. Men när jag kom hem såg jag att det var 5:33. Det är så konstigt. Att det kan kännas så långsamt och segt, men så är det ändå i samma tempo som jag brukar springa i. Det måste ju betyda att när jag är helt frisk så kan jag springa betydligt snabbare än vad jag gör.