Branta backar

Idag sprang jag för allt vad tygen höll. Med Kemisten flåsandes i nacken. Men slingan vi sprang är omöjlig att springa fort. Det är så brant och backigt så trots att man springer tills man ser stjärnor så får man ingen bra tid. Och kalaset avslutas med en så brant backe att mjölksyran pumpar... sen blir det flackt i fem meter, sen uppför igen, innan man kan lägga in den sista växeln i ytterligare femtio meter. Sen är det läge för kräka.