Milen och jag

Jorå, nu är jag av med oskulden. Nu har jag tagit milen. Milen plus 80 meter. De där extra 80 metrerna kändes ska jag säga, så jag vill gärna inte avrunda neråt...

Jag gjorde det på 1:01:05 (snitt 6:04 min/km). Naiv som jag är trodde jag att jag skulle springa på mindre än en timma, så först när jag såg att jag sprang på mer så blev jag besviken. Men sen tänkte jag: Vem fan är jag att bli besviken på mig själv för? Nån måtta får det vara, jag var asbra ju! Och nu har jag en tid att jaga mot, nåt att slå.

Om jag hade haft en tidtagarklocka på armen hade jag nog kommit under timman, då hade jag hetsat lite på slutet, för krafter fanns. De sista metrarna är en jättebrant backe och en jättebrant trappa så där var jag ganska darrig. Banprofilsfunktionen funkar inte idag, annars hade jag studerat den noga och visat för er så att ni skulle kunna klippa ut och klistra in i era intresseklubbsböcker.

New York vs Karlberg

I dag hörde jag mig själv ropa till Torbjörn i korridoren: Imorgon tar jag milen! Ja... då är det väl bäst att jag gör det... Jag har spanat ut banan och den är fasansfullt lång...

Torbjörn har sprungit sju maratons. Men han springer inte maratons längre. Men han har sprungit Berlin, London, New York, Stockholm och Singapore maraton. Idag springer han mest runt i Karlberg.

Gjort om

Åh, jogg.se har gjort om. Mycket bättre. Och nu ser man hur många pass man löpt per månad och en massa annan nördstatistik såklart! Jag skulle dock vilja se hur frekvent man löper sina inskrivna rundor, men det kan man inte. Och så skulle jag vilja sortera dem så också. Men hey, det funkar prima i alla fall.

Bullet

Jag sprang fort. I den evighetslånga uppförsbacken grinade jag rätt illa. Tänkte att jag skulle blogga om det, hur galen jag måste ha sett ut...

Om jag hade hållit det här tempot en hel mil hade jag gått i mål på 52 minuter. Det är stort för att vara jag. Jag har ju inte ens varit ute och sprungit 50 ggr sen i juli. Det här var gång 45 av 50. Alexia - är du med? (skrivet dagen efter: men hur räknade jag??? Rätt ska vara 37 av 50)

Räknade ut att när jag sprang första gången i juli la jag mig på ett tempo som jag hade sprungit en mil på en timma och 16 minuter. Men då gick jag ganska stor del av rundan. Vad blir det... en förbättring på 24 minuter. Så kan man ju visserligen inte räkna, för jag hade inte orkat en mil i det här tempot. Men kanske på Premiärmilen?

Lyssnade på den här grymma låten. Inte på repeat, men nästan.

Kort

Om fem minuter ska jag ut och springa. Kort och fort! Man ska variera sig, kroppen ska inte vänja sig vid nån distans. Den ska alltid bli överraskad.

Tejpa fast den

Jag har haft ett problem och det har stört mig mycket. Hörluren i mitt vänstra öra har envist trillat ur örat under springturerna. Skitirriterande såklart. Den sitter i en stund men sen lossnar den sakta. Ljudet blir dåligt och när den väl trillat ur måste man hålla på att fippla med den och typ trycka in den med våld. Idag löste jag problemet genom att TEJPA fast den. Jag stoppade in luren, sen satte jag två remsor smal kirugtejp över. Succé. Satt som berget. Äntligen.

Uppför

Idag kändes det som om jag sprang i en konstant uppförsbacke. Det var tungt, men skönt.
När jag är ute och springer brukar jag tänka på vad jag ska blogga om. Idag formulerade jag ett inlägg i hjärnan som gick ut på att jag nog gick ut i lite för hårt tempo. Sen skrev jag ett inlägg om mina tunga ben...

Bodypump

Jag och Millan pratade träning igår. Hon är ingen springtyp. Hon går på bodycombat och bodypump - och vips så kanske jag löste mysteriet till hennes huvudvärk. Är det nåt som jag inte kan träna, under några som helst förutsättningar är det bodypump. Mitt huvud exploderar dagen efter. Inte gillar hon spinning heller. Millan gillar inte att nöta, hon vill ha omväxling. Vi är tvärtom alltså. Och är det nån som jag inte skulle vilja möta på bodycombat är det Millan, hon skulle golva mig direkt.

Hennes man frågade hur det gick med springbloggen. Han går nämligen inte in hit för den är så tråkig.

Flackt?

Idag kom jag äntligen ut. Känner mig inte 100 men jag tänkte att jag motar bort förkylningen med lite jogg. Så reflexvästen på, redan vid halv fem. Nu är det mörkt.

Lugnt tempo såklart. Ny runda. Flack. Orkar inte hålla på att springa i en massa backar efter en förkylning. Inte för att jag brukar göra det... men man kanske borde. Tog ut banprofilen och den ser ju allt annat än flack ut.

Nu ska jag sätta mig i soffan, dricka te, äta mandariner och choklad. Fazers choklad med Mariannebitar i.

Phoenix

Det här är ljuv springmusik! 7,28 lång.
Jag är pinsamt svag för den här typen 90-talstrance musik. När jag jobbade som bartender fick jag en skiva av en kollega med hans egengjorda trancemusik. Den rippar jag nu ner i telefonen. Jag väger upp det hela med att rippa in Alice in chains MTV Unplugged också. Dock inte att springa till...

Kanske blir det så

Idag kokas det äppelmos, bakas bröd och stryks. Jag tror att jag väger upp det hela med en kort liten runda ikväll.

Landet ligger still

Jag morrar. Och hostar. Är sur för att jag är sjuk.

Än kommer det snor

Fortfarande sjuk.

Runners

Idag kom mitt första nummer av Runners world i brevlådan. Själv ligger jag typ som en död sill i en låda. Jag ropade definitivt "hej då" till förkylningen för tidigt. Inte konstigt att jag höll på att svimma under rundan i söndags. Jag var ju för fan sjuk.

Svärord i text är fult. Men det skiter jag i.

Host

Näe, jag är inte helt frisk. Och lillungen hostar så att taket lossnar! Jag och han får hosta ikapp imorgon. Varde vabb.

Huvudvärk

Det blev ingen mil idag. Det hade verkligen varit att ta mig vatten över huvudet. Det var knappt att jag klarade av 6,8 km. Benen kändes som bly och halvvägs fick jag en tung huvudvärk. Stundtals kände jag att jag faktiskt lika gärna kunde gå... det skulle nog ha gått snabbare. Tänkte att jag nog skulle få en snittid på sex minuter. Men det blev bättre än så. Och jag sprang rundan en minut snabbare än sist. Konstigt.

Huvudvärken har fortfarande inte gett med sig. Det känns surt.

Inte rädd

När vi var hos Sara på 40-årskalas var alla ickejoggare helt chockade över oss som joggar - hur vågar ni? Och så målade de upp hur många faror som helst som kan hända en när man är ute och springer. När jag sa att jag inte hört talas om nån som blivit överfallen under en joggingrunda ropade de att det hörde man minsann talas om jämt! Jag vill dock inte tro på dem. Jag springer inte i skogen när det är mörkt, det är lite läskigt. Men om man nu är en överfallare tror jag inte att man ligger i en blöt skog och väntar på en svettig tjej som kan springa fort. Då tror jag att man åker runt på t-banan och spanar in tjejer man kan överfalla när de går av.

Orka

Jag är jäkligt sugen på att springa min nya utmätta mil imorgon. Men det kanske är dumt. Jag som varit krässlig... Men om jag inte gör det så måste jag ju vänta tills nästa helg, och det är ju jääääääättelänge tills dess.

Men varför är det dumt? Nä, det vet jag inte. Jag tror att jag grundar dumhetstanken på: "jag kanske inte får en bra tid eftersom jag kanske inte orkar maxa". Ja... och det vore ju hela världen?

Träna efter förkylning

Alltid när jag har varit sjuk blir jag nervös för att börja träna igen. Försökte tänka på vad det är jag oroar mig för. Är det att inte orka, att bli sjuk igen, eller helt enklet bara att det ska vara jobbigt? Kom fram till att det är en nog en kombination.
Men jag behövde inte vara orolig. Jag la mig i ett mycket behagligt tempo och sprang en kortare runda, mest bara för att testa. Gick hur smidigt som helst. Så imorgon går jag loss på en betydligt längre runda.

Nu ska jag ut

Ett två tre, på det fjärde smäller det på det femte gäller det på det sjätte SMÄLLER det!

UPDATE:
Men så går den ju inte... hmmm. Det smäller ju inte på både fyran och sexan...

Duveholmshallen

Som sagt. Det var mycket volleyboll förr i tiden. Det var klubblag, stadslag och skollag. Det var träningar måndagar, tisdagar och torsdagar. De var matcher lördagar och söndagar. Det var cuper och turneringar. Det var uttagningar och bedömningar. Det var knäskydd, Asics, vristskydd, tigerbalsam, Reparil, bollar, nät på 2,10, 2,18 och 2,24.Det var vaga tankar om volleybollgymnasium som lades mer i och med den ringa längden på 170 cm. Och lika glad är jag för det. Verkligen.

Den här tjejen i laget satasde dock helhjärtat! Jag minns att när vi var i Katrineholm på pojk och flick SM och hon var bara en liten plutt. Och liksom inte en egen individ, utan bara "Annas och Åsas lillesyrra".

Och just det, den här nyhetsuppläsaren spelade i mitt lag också.

Man är ju en sann talang

Jorå för fan. I helgen ska det springas. Jag blev motiverad när chefredaktören kallade mig "löpartalang" inför informationsdirektören. Jo men visst... hahahah, talang är mitt mellannamn! Frisk eller inte, jag ska ut.

Men vanudå?

Jag blev sjuk! Sjuk! Amendå!

53

Jag har funnit mig en löpvänn. I min innersta krets. Att hon springer det visste jag ju (NY halvamaraton, Midnattslopp, och andra milar hitar och ditar), men att hon var en sån jävel. Idag sa hon:
- Jag sprang Lidingöloppet för några helger sen. Jag hade lovat en kompis att jag skulle springa... så blev hon sjuk men jag körde ändå. Vilka backar! Det var så jobbigt, jag som inte har tränat på jättelänge.
- Vad sprang du på?
- 53.
Jättesnabbt tyckte jag, okej tyckte hon.
Hon ska med på premiärmilen.

Nördarnas nörd

Enligt kollegorna i fikarummet uppfyller denna blogg alla nördkriterier som finns. Här finns angivelser för kilometertider, kartor och uppmätta sträckor. Åh, I just love it!

Smal

Surfar runt på länkar från olika "springbloggar" och förfasas över att så många springer bara för att jaga kilon och bli smala. Det är ytterst få som tränar för att de tycker att det är skönt. Jag tycker att det är märkligt. Ska de sluta träna sen när de blivit smala? Jag får leta vidare.

Horistonten

Tanken med kvällens korta runda var att jag skulle gå på i samma tempo som jag sprang "milen" på igår. Men det struntade jag i så fort jag kom ut. Jag var verkligen inte jättepeppad och kände mig mest bara frusen och trött. Men när jag väl sprungit i några minuter började jag trycka på.

Fort gick det. Jag riktigt kände hur jag försvann i horistonten när jag sprang om folk. När jag kom hem flåsade jag: "Om inte det där var det snabbaste rundan jag gjort så blir jag jäkligt förvånad".Och det var det. Inte för att det var långt, men det var snabbt.

Springa lite mera

Jag läser i Runners world att man ska springa 3-4 kilometer dagen efter att man sprungit en mil (ja... jag låtsas nu som om jag gjorde det...). Okej, då säger vi så. Imorgon efter en heldagskurs framför datorn kommer det att kännas skönt.

Ge mig 400 till

Jag gick ut på min sjukilometersrunda idag. Jag hade en tanke om att förlänga den till en mil - så innan jag gick ut mätte jag upp en tre kilometerssträcka på jogg.se. Under turens gång insåg jag att jag mätt fel, för kort. Så jag fick utöka rundan ännu mer på måfå. Kom hem på 55:26 minuter, säker på att jag sprungit en mil. Gick in på Jogg och mätte upp. Näha, då missade jag milen med 400 meter. Fan. Snopet. Nästa helg tar jag den jäklen.

En bana som känns som 1,2 mil men som bara är 9,6 km.

Känslan

När jag var hos kiropraktorn för ett par veckor sedan upplyste jag honom om att jag hade en jävulsk träningsvärk. Jag berättade att jag dagen innan känt för att gå ut och springa länge. Inte fort, men länge. Han berättade för mig att den känslan hade han aldrig nånsin upplevt...

Rugg

Åh, mulet och ruggigt! Perfekt väder för att gå ut och springa.

Han har så rätt

Jag tycker om att Jack pekar på tjejen på omslaget till Runners world och säger: Mamma!

Volleyboll

När jag gick i sexan började jag spela volleyboll i Spårvägen. Jag slutade många år senare, då spelade vi i division två. Vi hade kommit tvåa i junior-SM och tagit brons i Flick-SM. Jag levde för volleyboll. Tränade minst tre dagar i veckan i Skärholmshallen och SL-hallen i Midsommarkransen. Det var turneringar under alla lov och matcher varje helg. När vi kom upp i gymnasiet blev det för mycket. I laget spelade några äldre tjejer och de hade ingen som helst förståelse för att vi yngre spelare ibland var tvugna att prioritera bort träningar till förmån för skolan. Stämningen i laget var usel och jag la av. Volleybollen var inte förknippat med något kul längre. Jag minns att jag vaknade på onsdagarna och tänkte: "Underbart, det är ingen träning idag".

I många år drömde jag mardrömmar om att jag var tvungen att spela trots att jag inte ville. Jag drömmer faktiskt fortfarande om volleyboll och det är aldrig några trevliga drömmar, bara ångest.

Solsting

Jag gick upp på vinden för att hitta resultatet från 1994 års lopp (se inlägg längre ner). Det var bara att gå till lådan där det stod: Dagböcker 1994-1995.

Här kommer ett utdrag från dagboken:

Hej, 94.05.10, tisdag, kl.08.47
Jag är nervös inför loppet. Jag vill vinna men jag tror inte att jag är tillräckligt bra. Det är pinsamt att min ansiktsfärg inte kommer att vara den snyggaste. Jag vet inte hur jag ska ladda upp. Jag har aldrig sprungit ett lopp. Jag åt två deciliter gröt till frukost. Kolhydrater ska ju vara bra. Jag får väl äta gröt och bananer till lunch, och vatten.
Jag och Micke sprang banan häromdagen, vi sprang på 39. Jag vet att jag klara det på 35, det ska inte vara några problem. Jag vet ju hur banan går, var jag ska öka tempot och så. I Bredäng lägger jag på extra. Jävlar vad nervös jag är. Jag måste komma inom de fem bästa tjejerna. Jag vet att jag kommer inte sist iallafall.

Kl. 19.30
Nu är loppet över. Jag kom tredjen tjej, 34,15 min. Det var vidrigt. Solen var 200 grader varm. Mona vann (30 min) och Kine tvåa (32 min). Jag kom på 40ionde plats. Det var TUNGT! Men jag gjorde det. Jag sprang länge med en tjej i trean, men hon drog ifrån. Men när jag kom ner på Slingan satt hon i buskarna och grejjade med fötterna. Skoskav?
Jag tror att jag fick solsting.

Fredagsjogg

I eftermiddags stack jag ut och kutade. 7 kilometer runt Gubbängsfältet. Längs den långa raksträckan bredvid Nynäsvägen körde jag tempoväxlingar mellan lyktstolparna. Det var jobbigt. Men kul. 7,01 km på 39.04 min.

Min musik

Maria frågade vad jag har för musik i öronen när jag springer. Jag kan svara att den är laddad med skämslåtar...

Eminem .
TATU.
Madonna.
Danny.
Darin.
Faithless. (två mixar)
Lady Gaga.
Lady Gaga.
September.
TATU.
TATU.

Måste ladda upp fler. Men det är svårt att hitta bra. Tips mottages tacksamt...

Sätraspring

Jag måste kolla upp det enda tävlingsresultat (jag har det i en dagbok på vinden) jag nånsin gjort. Förutom Bellmanstaffen dårå. I tvåan på gymnasiet (bör alltså vara år 1994) ställde jag upp i ett sjukilometerslopp. Vi startade på Sätrastranden och sprang sedan förbi Sätra varv, genom Bredäng och sen ner och runt i Sätra igen, tillbaka till stranden. Jag kom trea av tjejerna i hela skolan. Jag minns att jag blev helt kallsvettig när vi satt i aulan på skolavslutningen och det gick upp för mig att jag skulle upp på scen och hämta en pokal. Det har jag ett foto på, scannar genast in:

Vad vore en tonåring utan sitt tuggummi och sin pokal?

Nu vet jag: 7,5 km på 34,15. (4,37 per km).

Jag börjar

Jag känner att jag har mer att säga. Saker som kanske inte så många bryr sig om... och eftersom jag har så många (eh... not) läsare på mina andra blogg som inte bryr sig om jogging så skonar jag dem och skriver om det här istället.

Inte så att jag är nån hard core joggare på nåt sätt. Skulle jag aldrig våga påstå.