Sammanfattning

Vad kul det blir att sammanfatta decembers löpning. Kan ju sammanfatta det med två ord: sjuk = uppehåll.

Nu hann jag med två ynka pass innan jag åkte dit igen.

Så det blev sammanlagt nio pass, 60 kilometer.

Nya tag nästa år. Nu ska jag på stor nyårsfest. Med en näve näsdukar i bhn...

Surt

Jag skulle ju gå ut och mila med kompisen idag. Ringde henne och hon var redo... men vilket antiklimax... jag kunde nästan inte säga hej på grund av halsen.

Mina ögon är sådär varma och svidiga.

Igen! Igen?

Jag är så förkyld. Igen. Jag är helt snurrig och totalt igentäppt och har knappt nån röst. Det här med dagisbarn alltså...

Jag har aldrig varit sjuk så här ofta förut. Det är så trist. Buhu.

Älska Löplabbet

Det finns ju bloggar som inspirerar. Petra på SvD har en sån. En sån där blogg som jag verkligen längtar till att den uppdateras! Och som en äkta follower så gick jag idag till Löplabbet i Farsta och köpte sånna här. Och där hade de rea på kläder. Så jag köpte en NIKE-tischa för en hundring och löpartajts till våren. Jag letade efter en rumpvärmare också men hittade inga hotpants som jag kunde förlika mig med så jag drar på mig ett par tajta boxershorts över trosorna istället.

När jag hade betalat för mina broddar, kläderna och ett par nya vantar frågade jag nåt om broddarna. Då berättade försäljaren att han har fått känningar på sidorna av fötterna av dem, att de liksom klämmer ihop fötterna lite och det kan kännas om man har breda fötter! Och det har ju jag! Jättebreda. Så då plockade han fram ett par som jag fick låna. Han sa: ta ett varv i dem här så får du känna hur de känns. Så lämnar du tillbaka dem efter nyår.

Man bara älskar Löplabbet.

Och det kändes mycket bra. Jag lät ju som en armé pensionärer när jag kom springades men de fäste bra på de snöiga moddiga isiga gångbanorna.

Freeze äs

Kan Petra kan jag. Imorgon.

En fråga

Jag skickade just ett sms till min kompis:
Vad sägs om en mil på nyårsafton förmiddag/lunch och sen fest på kvällen?

Hon sa ja.

I Orsa

Jag är framme!!!! 330 km är avklarade! Jag är i Orsa!

Jaha... då får jag väl springa hem igen. Hoppas inte att det tar lika många månader...

Modd

Idag var det kallare än när jag sprang sist. Och jäklar vad jag fryser om häcken när jag springer. Fläsket liksom fryser till is och hänger och slänger som två isblock nedanför ryggen. Får skaffa nåt för att åtgärda.

Siktade på att springa i 6 min/km tempo. Jag låg före i tid under hela rundan men på slutet kroknade jag. Men jag snittade på 5:56 så jag är nöjd.

Det är verkligen tungt att springa i modd. Känslan av ett steg fram och två bak är konstant.

Micron

Nu har Kemisten kört skorna i micron och gett sig ut i spåret. Hahha, han hade glömt dem ute i snöovädret så de behövde en upptining! Själv ska jag svida om för att bege mig ut när han kommer hem. Jag siktar på 8 km.

Skönt

Jag har grym träningsvärk. Imorgon går jag ut igen.

Frisk

Jag gjorde det. Jag är så nöjd, jag är på G igen. Efter två veckors uppehåll är jag återigen frisk.

Det var moddigt, det är tungt att springa i. Jag har ju inte sprungit i snön. Den kom när jag var sjuk.

Jag tog en av mina favoritrundor, en flack skön bana. Tanken var att jag skulle springa det kortare varvet men väl ute kändes det så pass bra att jag sprang vidare.

Många blogginlägg skrevs i huvudet under rundan, de handlade om detta:
- Att min nya tränings-bh är värdelös.
- Att jag blev trött i benen efter 25 minuter.
- POSE-metoden.
- Att jag skrev blogginlägg...
- Att jag sprang väldigt långsamt. (vilket jag faktiskt inte gjorde med facit i hand, jag trodde jag snittade på ca. 6:45 när det i själva verket var 6:15).
- Att det är så befriande att inte springa för att jaga kalorier utan för att springa för att man vill - och att man vill snabbare och bättre på att just springa.
- Att jag glömt snorpapper... vilket innebar att jag var tvungen att raggarsnyta mig massor av gånger och sen torka av resterna med vanten.
- Att det är underbart att känna snöflingorna smälta mot sina varma kinder.

Lucka 25.

Pirrig

TV4 har som vanligt tvingat ut nån stackars meterolog i skidbacken. Och hon berättade att snöoväder är på väg in. Jaha, så då är det vä'l bara att sväälja kaffet och dra på sig tajtsen. Jag känner mig konstigt nog förväntansfull och pirrig... Hahha, över ett varv runt Gubbängsfältet liksom.

Ingen mes

Idag ska det ske. Men vädret är hemskt. Jag som sett fram emot min nypremiär. Fantiserat om kallt väder och knarrande underlag. Men idag töar det och blåser. Kul. Men har man sagt att man ska gå ut - då gör man det. Jag är ju ingen mes heller. Jag viker mig icke för väder.

Eftersom jag råkade klicka i "mat jag vill ha" som etikett därnere får jag göra ett tilllägg. Jag vill ha... ja... en apelsin kanske.

Sad but true

Gud vad jag är sorglig. Jag har sån träningvärk i biceps efter att ha burit tunga kassar igår.

Nära sköt en hare

Idag var jag faktsikt nära att komma ut. Men idag lät jag mörkret stoppa mig. Hade det varit ljust en stund till hade jag gått ut. Så... jag måste nog se mig som frisk nu. Så på fredag blir det garanterat löpning! Jag längtar!

Inte bättre

Fan det blir ju inte bättre. Idag är jag till och med hemma från jobbet. Det är som om nån monterat in en bomb i huvudet på mig.

Valen i soffan

Jag är fortsatt strandad i soffan. Jag kan inte andas genom den vänstra näsborren. Så jag väljer den andra. I fredags blev jag matförgiftad av indiern vid jobbet. Kul. Och snön vräker ner. Jag läser Runners world och fnissar åt Ulrika Johanssons svar. Hon verkar kul. På jogg.se är det nu en stor lucka i träningsdagboken. Medan alla andra luckor i december är fyllda av glittriga presenter och erbjudanden är min lucka fylld med snor, huvudvärk, spyor och snö.

Räknas det?

Jag sprang hem från t-banan efter jobbet. Kände inte för att gå i snöyran, så då sprang jag. I mina snowboots. Kändes inte så farligt halt, men mycket snö är det!

Imorse fick ryggen sig ordentligt med stryk när jag plöjde genom snövallarna med vagnen. Inte bra. Inte bra alls.

Förkyld is my middlename

Sprängande huvudvärk och genomtäppt näsa. Det kommer nog ta några dagar innan löparskorna knyts på...

Mjölksyra

Idag gick jag ut på en vanlig runda. Träningsvärk i baksidan av låren. Försökte mig på lite fartlek men man kan säga att mina tempoökningar var blygsamma och jag fick mjölksyra. Sista kilometern tog jag dock på 4:48.

Bulle och jos

Japp... jag sprang en mil. Kom hem, åt lite mat, duschade och sen la jag mig på sängen och slocknade som ett ljus. Sov stenhårt i 40 minuter medan Jack och Kemisten byggde IKEAmöbler bredvid mig. Sen vaknade jag och det enda jag kunde tänka var kanelbulle och jos. Så då åt jag det. Nu är jag på banan igen.

Jippi

Jag sprang milen på 54:10. Jippi.

Oups

Nu ska jag snart gå ut och springa långt. Och med långt menar jag cirka en mil. Jag är långt ifrån Snorkfröken som förra helgen "råkade" springa 3,3 mil.

Mas

Jo, jag gick ut och nu känner jag mig piggare. Men jag är fortfarande på uselt humör. Trodde att det skulle lätta under passets gång men det gjorde det inte. Kanske hade gjort det om jag sprungit snabbare. Nu masade jag på i ett jättelungt tempo som knappt gjorde mig andfådd. Tills sista kilometern såklart, då tryckte jag på.

Kände lite av den där konstiga smärtan. Det är i de allra nedersta magmusklerna på nåt sätt, och ut mot höfterna. Och på insidan av låren. Nån som vet?

Höftböjaren

Idag är det torsdag och jag behöver verkligen gå ut ett varv. Mest för psyket. Men jag undrar om jag inte dragit på mig nån typ av inflamation i höftböjaren. Jag får så ont där efter att jag sprungit. Det kan vara i livmodern också, men det borde inte göra ont på samma sätt. Har läst lite om det på olika forum och jag misstänker att höftböjaren är mitt problem, det strålar neråt i benet i vissa lägen. Jag hoppas på höftböjaren i alla fall. För får jag välja på det och inomvärtesproblem väljer jag det första.

Under en matta

Usch, jag såg nåt så sorgligt när jag sprang. Jag såg en man som drog en väska efter sig och hade som en matta över sig, i skydd mot regnet. Och nej, jag stannade inte och frågade om jag kunde hjälpa honom. Och nu ångrar jag mig. Det regnade ju och han hade nog ingenstans att ta vägen. Och där var jag med min nya mobil, varma löpartights och till råga på allt var jag ute frivilligt.

Rocky och jag

Ut i regnet bara. Klafs klafs. Det är nåt med att springa i regn, man känner sig extra mycket Rocky springer uppför trapporna. Tuff och stark. Och snabb. Sekunderna kryper neråt på min vanliga runda, den som är strax över fem kilometer, runt Gubbängen och Sockenplan. När jag sprang den första gången snittade jag på 6:03 och sprang den alltså på 30:55.

Idag snittade jag på 5:17 och sprang på 27:17. Det är en ganska bra förbättring på tre månader.

Men när jag springer i den här tempot måste jag verkligen kämpa, då är det inga stunder av lathet, jag måste tänka på att springa fort hela tiden. Jag brukar även variera mig, ibland springer jag åt ena hållet och ibland åt andra. Och när jag springer den baklänges (som idag) så avslutas det med en brant backe, då vill jag kräkas.

Luring

Jag har ett ryggskott som ligger och lurar. Det får mig att svära ganska friskt. Idag är det dock inte lika illa. Men ajg måste böja mig ner som en pensionär och inte lyfta småbarn. Det gör att jag är en ganska usel förälder. Men jag tror att jag ska ut och springa en kort runda i kväll i allafall. Så får vi väl se om kiropraktorn får ett akut samtal imorgon. Tyvärr har jag ingen tid till det just imorgon men det löser sig nog.

Många ute

Jag tog ut friskvårdstimman och gick ut och sprang. Det var inte halt och det var inte hemskt. Det var ohalt och underbart.

Jag brukar oftast bestämma vilken runda jag ska ta innan jag går ut. Idag gjorde jag inte det, utan sprang bara som jag ville. Det blev strax över åtta kilometer, 47 minuter. Det var jättemycket joggare ute. Det är alltså på fredagseftermiddagar man ska gå ut om man inte vill känna sig helt ensam.

Enda rätta

Jag gjorde det bästa man kan göra när man är trött. Jag gick ut på en kort snabb runda i det kalla vädret. Underbart. Men fanimig så halt. Speciellt på vägarna, på trottoarerna funkade det prima.

Innan jag gick ut var det mössa och vantar på. Men så upptäckte jag att min ena vante är borta. Tappad? Ingenstans att hitta. Så jag kollade på termometern och konstaterade minus ett. Helt ok utan vantar! Det funkar. Inte. - Kan jag nu säga. Funkar inte. Efter en stund blev de såklart varma, men i början ville jag typ stoppa ner dem innanför brallorna.

Ah, nu känns det bra. Svettigt och bra.

Trött

Idag är jag förlamande trött. Jag somnade som en sten på t-banan hem. Har inte den minsta lust att gå ut och springa idag. Och jag bestämmer ju själv, så förmodligen skiter jag i det. Förresten så var det jäkligt halt när jag gick hem.

Kanske tar jag en kort runda för att gå ut för att stressa av. Vi får se.